Adopterade

Hej!

Det här är Eva, en 47-årig Boråskvinna som började med LCHF den 4 april i år. Min väg hit är inte direkt spikrak - orkar ni så följer lite av min historia här:

Som liten var jag alltid minst! När vi hade vikarie som frågade hur många vi var i klassen sa alltid någon av killarna "28 och en halv". Ni behöver väl inte gisssa särskilt länge vem som var den halva...

Så sent som vid 27 års ålder vägde jag endast 41 kg, Jag är 159 cm lång. Folk trodde att jag var anorektiker!

Sen hände något! Vid 30 hade jag på tre år gått upp drygt 10 kg, vilket nog faktiskt var ganska bra och även klädsamt. När jag vägde in mig hos barnmorskan när jag skulle ha mitt första barn stod vågen på 52 kg. Efter barnafödande och amning var jag nere i 47 kg. Vid invägning för barn nr två var startvikten 59 kg! Jag hade fortsatt äta som jag alltid gjort, vilket resulterat i denna viktökning.

Jag är säker på att min ämnesomsättning måste förändrats, både p g a ålder och barnafödande.

Våren 2000 gick jag först ner 8 kg på egen hand och fortsatte sedan hos Viktväktarna. Vid invägningen vägde jag 59,7. Gick ner till målvikten 54 kg på 3 månader. Höll väl vikten ett tag men, men...

Mitt stora problem är att jag egentligen inte har svårt med disciplin etc när jag bestämt mig för att gå ner i vikt men när jag nått målet faller all motivation som ett korthus! Jag tycker ju att jag är så smal och börjar äta lite mer, och sen ännu lite mer - ja, ni förstår säkert!

Nu, med LCHF, behöver jag aldrig känna mig hungrig, och jag känner faktiskt inte att jag avstår något! Det skönaste är nog ändå att slippa de här dalarna i blodsockret. Jag har alltid blivit jättetjurig när jag varit hungrig men det är helt förändrat.

Jag är också sån att jag alltid trott att vi behöver kolhydrater för hjärnans energi, och var t o m riktigt förbannad på en tidigare kollega som gick omkring och förespråkade Atkins och påstod att hon "inte tålde kolhydrater". Vilket skitsnack, tyckte jag. Jag får nog kontakta henne och be om ursäkt....

Ok, efter ett antal jojobantningar med VV och tallriksmodell satt jag en fredagkväll och googlade för mig själv. Hittade något om ISO-dieten och läste vidare. Hamnade då på någon sida som förespråkade LCHF, för att "gå hela vägen" i stället. Då tänkte jag att jag faktiskt skulle testa att göra precis tvärtom mot allt som jag tidigare lärt mig - det hade ju ändå inte funkat - och började dagen efter med LCHF. Jag tänkte ge det två månader och nu är jag snart där. Hittills har jag gått ner 4 kg, men det har varit upp och ner. Första veckan gick jag bara ner 3 hg, sen helt plötsligt gick jag ner 1,1 kg i två veckor i sträck. Den sista veckan är det +-0. Jag började på 63,8 och står nu på 59,8. Målet är 54!

I vilket fall som helst tänker jag fortsätta att äta så här eftersom jag är så glad att slippa det där jag skrev om tidigare, blodsockerfallen och tjurigheten. Jag hoppas väl självklart att gå ner lite till men det är inte det viktigaste. Vi får väl se hur det går.

Ha det gott, alla ni som läser detta, så ses vi bland inläggen!

Kram, Eva