Annons:
Etikett01-att-vara-adopterad
Läst 1677 ggr
nizze 54
2019-12-10 16:17

kan jag vara adopterad från england?

jag har läs mycket om att man kan vara adopterad från utlandet, om man har siffrorna 90 som de två första av de fyra sista siffrorna i sitt personnummer. min ev styvmorsa har gjort konstiga  antydnigar på sistone, tex att det första ordet jag sade som liten var I,….dvs jag på svenska, det var vid upprepade tillfällen, inte bara engång. moran sa att det var ett engelskt ord jag sa först av allt som liten. vidare kan jag prata engelska korrekt helt utan svensk brytning, och även tom sjunga snabbt på engeska, bara jag kan texten. det är kt ovanligt att om man är född i Sverige kan prata engelska helt utan brytning vidare har jag svårt att markera R som de flesta svenskar gör när de säger ord som innehåller R. Vidare har morsan gjort lite fler antydningar jag tycker verkar konstiga.

Annons:
nizze 54
2019-12-10 16:18
#1

fortsättning av nizze 54, jag är född på 60-talet…

Herveaux
2019-12-10 16:38
#2

Svenskar är bra på engelska, så att kunna tala ren engelska ser jag inte som ett direkt tecken på att man skulle vara adopterad. Snarare ett gott gehör för uttal. 

"Sverige tar revansch och rankas åter som bäst i världen på engelska utanför länder som har engelska som förstaspråk, i utbildningsföretaget EF:s mätning."
https://www.svd.se/svenskar-ar-bast-pa-engelska-igen

Hur vet du att det var just 'I' och inte 'aj' du sa? 
Barn lär sig tal genom att härma, man föds inte förprogrammerad med ett visst språk.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

nizze 54
2019-12-10 16:49
#3

Jag kan bara gå efter vad min morsa sa vilket ord jag sade först av allt. et var inte att jag skulle ha gjort mig illa, utan det var vid upprepade gånger när jag ville något, och morsan sa att det var engelskt ord. Men jag har läst att just siffran 9, an ha viss betydelse, och 90 ännu mer betydelse om man är adopterad eller inte. Just 9 har jag läst om på flera ställen att det kan ha betydelse, att man inte behöver vara född i norrbotten….jag har 90 so sagt,.

DesK
2019-12-10 16:56
#4

Förr var det så att alla som hade siffran 9 som första siffra av de fyra sista siffrorna var födda utomlands. Jag är född i slutet av 50-talet i Tyskland och mina fyra sista siffror börjar med 93

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

nizze 54
2019-12-10 17:01
#5

Tack för svar. 1990, började man slumpa fram de fyra sista siffrorna, men så var det inte före 1990. Så om jag har 9, som första siffra av de fyra sista, kan jag då alltså vara adopterad fån utlandet?

Herveaux
2019-12-10 17:04
#6

#3 Barn kan jollrar ur sig allt möjligt, menade inte att 'aj' skulle betyda 'aj, det gör ont'. 

Jag tror mer på att ditt födelsenummer har de siffror det har för att det är ett extranummer då siffrorna i det län där du föddes inte räckte till. 

Du får fråga mor din om det är så att du är adopterad från något av de 50+ länder som har engelska som huvud-, minoritets- eller bispråk.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Annons:
nizze 54
2019-12-10 17:35
#7

jag är född på 60-talet, och har läst på flera sidor på nätet attom den första siffran av de fyra sista är 9, då kan man vara född utomlands, och jag har just 9 där….de kan stå antingen för norrbotten eller att man ör född utomlands och det gäller bara siffran 9,,,

Herveaux
2019-12-10 17:40
#8

#7 Det användes även för extranummer när andra läns nummer inte räckte till.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

nizze 54
2019-12-10 17:45
#9

det står ingenstans om att siffran 9 användes som extranummer, men däremot siffran 6 bl a…så allting står helt öppet fortfarande jag känner en kvinna som är född i norrbotten på 60talet…och har sifffran 6….9 användes till norrbottningar och till invandrare/adopterade…men efter 1990 så slumpas de fyra sista siffrorna fram. och jag är född på 60talet…

Tarotstollan
2019-12-10 18:10
#10

Jag är född i Sverige i slutet av 50-talet i samma stad där jag fortfarande bor och mitt första nummer är 9.
Mamma sa att jag har det numret just för att siffrorna inte räckte till i länet.

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Herveaux
2019-12-10 18:32
#11

#9 Här står det bl a. https://sv.wikipedia.org/wiki/Personnummer_i_Sverige
"89–92 Norrbottens län
_93–99 Extranummer, om ordinarie länsnummer inte räcker till, samt immigrerade senare än 1946"
_
Jag vet att Wikipedia inte är den tyngsta källan att slänga sig med men jag är rätt säker på att infon kommer från SCB, då en sida hos dem (SCB) nämns under källor, men länken är trasig då sidan är borttagen hos SCB och infon fanns inte under någon av de andra länkarna i källhänvisningen. 

Här är en kommentar till en  artikel från GP som säger samma sak som #10
https://www.gd.se/artikel/inte-bara-utlanningar-har-fatt-nummer-9


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

tlover
2019-12-10 18:43
#12

I vissa dialekter i norra Sverige betyder I jag också. Det är inte bara engelska

l'm back

nizze 54
2019-12-10 19:28
#13

lover: knappast i Tornedalen var mina ev styvföräldrar är födda….jag har varit där så mycket fram till vuxen ålder, och har aldrig hört någon där säga I….

Annons:
nizze 54
2019-12-11 04:41
#14

Än står allting helt öppet….

annia1
2019-12-14 15:16
#15

nizze 54 vet inte om du fortfarande läser tråden. Men det finns vägar du kan prova för att se om du kan få fram om du är adopterad eller inte.

Den ort du vet att du bodde på först. Eftersom bb/förlossningar har lagts ner så är det knivigt att vända sig direkt till rätt ställe. Så kontakta det landstinget/regionen och fråga vart du ska vända dig för att få veta uppgifter från när du är född.  Tex hur lång du var och vad du vägde och vilken tid du föddes. 

Förr fanns det något som hette födelseattest som man kunde få från skattemyndigheten. Idag är det borttaget och finns bara personbevis. Men ring skattemyndigheten och fråga vilka uppgifter dom har om dig. Om det finns nåt om födelseort och födelsetid. 

Annars kan du prova med kyrkan på den ort du bodde först. Fråga vart deras kyrkböcker är arkiverade sen kontakta det arkivet och fråga om dom kan ta fram vilka uppgifter som står i födelseboken. För vad jag vet så ska inte adopterade stå med i födelseboken. Där bör det räcka med att du kan uppge orten du bodde på och datum.

Du kan ju också se om du kan hitta nån som släktforskar och be att dom tittar i kyrkböckerna för den tid du föddes och se om dom kan hitta nåt. Du får då tala om vilken ort du bodde på (när du ska ha fötts) och vilket datum. Finns en sajt här på iFokus som heter proveniens som handlar om släktforskning. Den är inte så aktiv numera men du kan prova där om du inte känner nån personligen.

När det gäller I. Sa du bara I eller sa du aj. För tittar man på det engelska språket så uttalas det ju som aj. Om du sa aj så kan det vara så att du vänt på ordet jag men inte lyckats uttala bokstaven g. Så även om din mor sa att det är ett engelskt ord så behöver det inte varit det som avsågs. Och även om det på din ort inte användes I/aj så kan du hört det på radion som liten. Dessutom så barn hittar på helt egna ord som man till en början måste gissa sig till vad de menar.

Sen det herveaux skriver från wikipedia så bör ditt nummer vara ett svenskt personnummer. 

Men det finns vägar du kan prova och se om du får fram uppgifter.

.

nizze 54
2019-12-15 08:55
#16

det kan ju sätta griller i huvvet på vem som helst om morsan kommer med vaga antydningar om att man sa ett engelskt ord först av allt…och sedan att jag alltid varit så fruktansvärt duktig på engelska ända sedan mellanstaiet , men att jag fick gå specialundervisning i svenska på mellanstadiet får mig också att fundera…jag har alltid haft höga betyg i engelska men aldrig mer än 2or i svenska i skolan bara som en annan vag antydning…och jag kan inte säga R lika tydligt som andra svenskar gör på ett överdrivet sätt när de markerar just R.i engelskan uttalar man knappt ens R….

annia1
2019-12-16 02:50
#17

nizze 54, Visst förstår jag att det kan sätta griller i huvudet. Nu vet jag ju inte hur din mamma tänkt. Men jag tror att när du aj första gången så hennes första reaktion var nog att du gjort dig illa. Sen när hon förstod att du menade dig själv så gjorde hon som de flesta vuxna gör. Man tar det ord som man själv tror att det ska vara och aj (I) är ju engelska för jag. Hade du sagt gaj så hade hon haft svårt att få det till jag utan trott att du hittat på ett helt eget ord. Men det är bara vad jag tror.

När det gäller det där med att du hade lättare för engelska än svenska i skolan. Samma gällde för mig. Visserligen behövde jag inte specialundervisning i svenska, men engelska var lätt för mig. I högstadiet så var det så att jag var borta mycket under en termin så i engelskan fick jag underkänt då för att nästa termin få 4. I svenska fick jag väl 3 har jag för mig. För mig var det så att jag hörde hur det skulle vara när det gällde engelska. Och det är fortfarande så idag att jag har lättare för engelska än svenska. 

Och jag är också född på 60-talet så vi har på det stora hela haft samma sorts skolgång. Och likaså att vi växt upp där engelskan kommit in i samhället lite undan för undan istället för som det är idag att engelskan finns överallt redan från början.

Nu vet jag inte, men du har kanske dyslexi. Då sägs det att svenskan är svårare att lära sig än engelskan. Inget som jag ge nå fakta för utan bara nåt jag har hört.

Men du fick några tips så du kan försöka få fram om du är född i sverige eller inte.

.

nizze 54
2019-12-16 17:36
#18

dyslexi har jag defenitivt inte. jag förstår allting jag läser. men jag har läst på många sidor på nätet, att om man har siffran 9, som förstasiffra av de fyra sista, så kan det faktiskt stå för att man ändå är adopterad. siffran 9, användes före 1990, både för adopterade och för de som var födda i norrbotten före 1990, efter 1990 slumpades de fyra sista siffrorna fram. och jag är född på 60talet. jag vet mkt väl att jag bara kommer med vaga antydningar om detta…

nizze 54
2019-12-16 18:23
#19

jag är född på 60talet och har 9 som första siffra av e fyra sista.

annia1
2019-12-16 20:13
#20

nizze 54 om du har dyslexi eller inte det vet jag inte. Men dyslexi finns i flera olika former/sorter så att kunna förstå allt man läser säger inget om man har dyslexi eller inte eftersom man kan ha nån av de andra varianter som finns inom dyslexidiagnosen.
Men som sagt om du har det vet jag inte. När du och jag växte upp på 60 och 70 talet så fanns inte begreppet/diagnosen. Och vad som ingår i begreppet/diagnosen har ändrats under åren.

Om du inte vill tro på det som herveaux länkade till i inlägg #11 att de som har numren 89-92 är infödda så kan du ju ringa till skattemyndigheten de borde veta om numret 90 i början på personnumret kan betyda att man är adopterad.

Om du vill ta reda på om du är adopterad så måste du vända dig till myndigheter, landsting och ev kyrkan för det är dom som kan ha sparade uppgifter om personer.

.

Annons:
nizze 54
2019-12-17 07:50
#21

det var ju bara så dumt av morsan att börja omma med vaga antydningar om allting….sådant hade ju fått vem som helst att börja fundera…

annia1
2019-12-17 23:12
#22

nizze 54 jag kan förstå att det är konstigt för dig. Men för din mamma kan det vara helt logiskt då aj på engelska står för jag. Och du använde ordet aj när du menade dig själv. 

Och du skriver att hon kommit med andra antydningar. För dig kanske det låter konstigt, men för henne kanske det inte är nåt speciellt utan helt normalt/logiskt för henne.

Sen då du är född på 60-talet så börjar väl din mamma bli gammal. Hon kanske inte kommer ihåg allt lika bra idag och då kanske det kan bli lite konstigt det hon säger. 

Så vill du verkligen veta säkert så får du kontakta de jag skrivit för det är enda sättet för dig att få de svar du söker.

.

nizze 54
2019-12-18 16:32
#23

min morsas minne är det inget fel på,  trots hög ålder. hon minns att jag sade just I, jag på engelska när jag ville något,  aldrig när jag gjort mig illa. Sedan minns hon att jag kallade min moster för något annat konstigt,inte för moster alltså.  omme eller nånting ditåt minns hon att jag kallade min moster för,så henne minne är det inget fel på.

annia1
2019-12-18 16:48
#24

nizze 54 det är mer än 50 år sen. Så det är inte många som minns allt korrekt när det ligger så långt tillbaka i tiden.  Inte ens om det verkar som de har sitt minne i behåll.

När det gäller det du kallade din moster så låter det som ett påhittat ord och det är något som barn gör när de börjar prata. De hittar på helt egna ord för saker.  Och som jag redan sagt när det gäller ordet aj. Hade du  sagt gaj istället så hade nog din mamma trott att du hittat på ett eget ord. 

Nästa gång din mamma kommer med saker du tycker låter konstigt så får du väl fråga henne vad hon menar.

.

annia1
2019-12-18 21:37
#25

nizze 54 en sak som jag kom på här. Kunde din mamma engelska när du var liten. För på 60-talet och en bit in på 70-talet så de vuxna som kunde engelska var de som av nån anledning behövde kunna det. Det är ju bara att titta på de som är över 70 år idag så är det många som inte kan engelska. 

Om din mamma kunde engelska redan när du var liten och började prata så är det ju möjligt att hon tänkte att det var det engelska. Om hon inte kunde engelska då utan lärt sig engelska senare (kanske i samband med att du läste det i skolan) så är det ju en efterhandskonstruktion från hennes sida, att det du sa var ett engelskt ord.

.

nizze 54
2019-12-19 09:28
#26

min morsa var då i 25årsåldern när jag var 1 år på 60-talet. det r klart att hon kunde enklare skolengelska på den tiden. det är absolut ingen efterhandskonstruktition det var helt enkelt I, när jag ville något, och de andra fattade inte vad jag menade. min morsa lyssnae mkt på beatles  och elvis innan jag föddes, så det är klart att hon kunde lite engelska, och jag har hört hon försöka lära sina barnbarn enklare engelska ord när hon var i 65årsåldern. det är klart att hon kan enklare skolengelska. det är defenitivt inte efterhandskonstruktioner. men om jag är född i sverige, borde det inte vara mer naturligt då att säga tex mamma eller pappa först, vilket jag aldrig gjorde….jag började prata väldigt sent, kanske i 3 till 4 årsåldern när jag började förstå svenska ord bättre.

nizze 54
2019-12-19 09:37
#27

alternativt innan jag adopterades till sverige när jag var kanske 1 år. för hon har berättat att allt detta var efter 1 års ålder, hon har aldrig berättatnågot före 1 års ålder om mig till mig….

Annons:
tlover
2019-12-19 11:00
#28

#26 mamma och pappa behöver inte vara det första ordet, särskilt inte om man räknar med egna ord

l'm back

Herveaux
2019-12-19 11:02
#29

#26 Mitt första ord var tydligen 'lampa'. Mamma var ord nr två.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

tlover
2019-12-19 11:08
#30

Kollade lexikonet som jag skrev av dotterns ord då hon var liten. Vissa är lika andra inte så barn kan komma på allt möjligt "Ylviska - Svenska Lexikon Det som står först är det som används mest :) Acka = Jacka Aj aj = Hår Eå = Hej då, God natt Issa = behöver gå på potta, behöver byta blöja Mamma, Pappa = Pappa Mimmi, Mamma = Mamma Nam nam = Mat, Dryck, Äta, Dricka, Hungrig, Törstig Ya = Ylva Öa = Öga Öjja = Tröja, öra Össa = Mössa"

l'm back

nizze 54
2019-12-19 15:51
#31

orden du jämför med har  ju inget att göra med att man jämför engelska ord med svenska, men jag förstår du försöker hitta liknelser av ord, men du misslyckas med att försöka övertyga mig…

nizze 54
2019-12-19 15:58
#32

som sagt var, morsan lyssnade väldigt mycket på beatles och elvis före jag kom in i bilden, och där lärde hon sig en del enkel skolengelska, och i de flesta musiktexter används ordet I, ofta, tex I love you, osv…..så nog visste  hon att jag sa I, när jag ville något, och att det var ett engelskt ord, men aldrig om jag hade gjort mig illa, det har hon förklarat för mig flera gånger…

Herveaux
2019-12-19 16:58
#33

Men varför sitta här och älta en massa spekulationer?
Du har fått tips på vart du kan vända dig för att få svar. 

Eller är det mer spännande att kanske vara en adopterad britt…?


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

tlover
2019-12-19 17:20
#34

#31 tja dotterns ord för hår är ju två I Dessutom så kan du ha lärt dig I från de låtar din mamma lyssnade på. Dottern sa sina första engelska ord i 1-2 års ålder och vi är svenska

l'm back

Annons:
annia1
2019-12-19 18:03
#35

nizze 54 om du är adopterad så sannolikheten att du är adopterad från england är minimal.

England har krav på att man ska bott minst ett år i england innan man kan lämna in ansökan och börja processen för att adoptera. Och det kravet gäller även engelsmännen själva att de kan inte adopterad från england om de bor i utlandet utan de måste bott i england 1 år. 

Nu vet jag inte om detta är den officiella sidan. Och denna är på engelska. Child adoption  (gov.uk)…

En sida som handlar om adoption från england säger samma sak.  first4adoption

Och söker man på nätet och läser äldre sidor så säger de samma sak. Bott i england minst 1 år innan man kan lämna in ansökan. Sen tillkommer det ju också väntetid innan en adoption verkligen blir verklighet. 

Så om du är adopterad så är det nåt helt annat land. Om nu inte dina föräldrar var bosatta i england runt 2 år eller mer.

Så vill du få reda på om du är adopterad så får du kontakta myndigheter och då om du är adopterad kanske du även får reda på från vilket land.  Eller så får du helt enkelt fråga dina föräldrar.

För mig verkar det mest som att du och din mamma helt enkelt tänker på olika sätt och att du reagerar på saker som är helt normala för henne.

.

nizze 54
2019-12-19 19:52
#36

jag lägger ner detta, det är så typiskt svenskar att  man inte kan hålla med någon som har lite udda funderingar, bara  massor av mothugg hela tiden. det är så typiskt svensk att vara missunnsam mot andra som har udda funderingar om saker. jag lägger ner detta, hejdå.

Herveaux
2019-12-19 19:55
#37

#36 Du har funderingar och folk har kommit med enkla konkreta sätt för dig att reda ut hur det ligger till. 
På vilket sätt är det mothugg?


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

annia1
2019-12-19 21:17
#38

nizze 54 du skriver missunnsam, Jag missunnar dig ingenting. Jag har gett dig tips på tre ställen som du kan vända dig till för att ta reda på om du verkligen är adopterade eller inte.  För det är bara via myndigheter du verkligen kan få korrekt svar.

Om jag skulle börja fundera över om jag var adopterade. Skulle jag fråga på forum och andra säger/visar saker som säger att det sannolikt inte är så och jag ändå är osäker så skulle jag kontakta dom ställena. För att gå och fundera på om jag kanske har en annan familj nånstans skulle kunna göra det väldigt jobbigt psykiskt.  

Och det skulle även kunna göra förhållandet till mina föräldrar väldigt ansträngt och jobbigt att gå runt och tro att dom undanhåller nåt viktigt borta från mig.

Så jag missunnar dig ingenting och jag ser inte att nån annan heller missunnar dig nånting utan vi har alla försökt hjälpa dig reda ut om du kan vara adopterad eller inte.
Hade det funnits nåt i det du skriver som inte går att förklara som normalt så hade vi nog allihop sagt det.

Så kan du  börja med skattemyndigheten och hör vad dom säger bland annat om ditt personnummer. Sen beroende på vilket svar du får där så kan du gå vidare till kyrkan.

.

koppargaller
2019-12-28 18:47
#39

Det är ganska vanligt att man funderar kring ev adoption, speciellt under sin uppväxt.

Magi-cat
2019-12-31 10:53
#40

#36 Angående de första "orden" som barn säger så lär de vara ganska lika världen över. Men som svensk läser man in svenska ord och i ett annat land läser man in det språket - fast själva jollret är lika.

Här i Sverige blir vi glada när barnet säger "mamma" fast mamamamama är ett vanligt tidigt  barnjoller. Men genom att vi ger respons på det förstärker vi det och barnet börjar säga "mamma". (Bara som exempel)

Mitt ena barn sade något på finska som första ord. Det var garanterat ingen som lärt barnet, men jag råkade veta vad det skulle betytt i Finland och reagerade därför. Här skulle det passerat som joller.

Angående siffran i ditt personnummer har du fått svar. Jag känner både stockholmare och norrbottningar med 9:or.

Men visst är det trevligt med "udda funderingar", det får ju oss andra att fundera också på saker, så fortsätt du. Alla lär vi oss något nytt. 🙂


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Calcifer
2019-12-31 11:23
#41

#29 Mitt första ord var också lampa! xD

Sen tycker jag TS att du blivit lite otrevlig mot de som bara försökt svara på dina frågor. Detta är ett forum, ställer man frågor så får man svar, och inte alltid de man vill höra. Jag har alltid haft extremt lätt för språk, särskilt engelska, men jag härstammar från Sverige med en lång släkt på båda sidor. Det har ingenting att göra med om man skulle ha rötter i något annat land. Jag växte upp med äldre syskon som lärde sig engelska och kollade på "vuxenfilmer", dvs, filmer på just engelska (t:ex Star Wars och dylikt) och var alltså omkring språket från födseln i princip. Helt naturligt enligt mig att jag sa en del engelska ord ibland. Även om jag var för liten för att förstå vad de betydde.

Har en kamrat som är adopterad från utlandet som spädbarn och pratar svenska 100% flytande och kan inte ett dyft av språket från hennes födelseland. Det sitter som sagt inte i blodet, så även om du hade varit född utomlands är det ingenting som betyder att du skulle automatiskt kunna det språket. Att din mamma påstår att du sa engelska "I" som liten är alltså inget bevis på något.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
OberonsMatte
2019-12-31 12:03
#42

Angående ordet "aj" i betydelsen "jag" (på engelska) så är det väldigt osannolikt att ett litet barns första ord visar att barnet redan ser sig själv som en egen person som barnet själv och andra förhåller sig till.  Ordet "jag" brukar inte dyka upp förrän  i 2-3-årsåldern när barnet använder sig av flerordsmeningar.

Sajtvärd Katter iFokus

Denna kommentar har tagits bort.
Upp till toppen
Annons: