Jag är nationellt adopterad och det är något som jag har fått tampas med hela mitt liv. Idag är jag 18 år gammal och jag försöker se livet på ett postivt sätt, men det går inte att förneka att adoptionen har präglat mig som människa.

Anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att jag inte har någon att ventilera mina tankar med som förstår mig. Jag finner det svårt att prata med anhöriga, vänner och så vidare p.g.a. mina tillitsproblem och rädslor för att bli sviken och övergiven.

Jag söker någon som själv är adopterad, och det hade varit extra upplyftande att komma i kontakt med någon som är nationellt adopterad, som man hade kunnat dela sina tankar med. Det spelar egentligen ingen större roll vem du är, det räcker med att du förstår. Tack!