För min del har jag aldrig blivit mobbad eller retad för att jag är adopterad. Det "syns" inte på mig att jag inte är svensk eller hur man nu ska säga.

Däremot min bror… Oj Oj OJ. Hela hans eller våran uppväxt har vi försökt skydda honom från mobbing till misshandel för hans hudfärg!

Det gick så långt att det tändes eld i skogen vid vårat hus och han stenades när han va på väg hem från skolan och fick ligga på sjukhus m hjärnskakning och brutna revben!

Då va inte syrran nådig ska jag lova!!! Jag gillar inte att slåss, men för min bror har jag kämpat både hårt och mycket.

Minns en gång då vi va ganska små och satt på gungorna. Det kom förbi två tanter som stannade och pratade med oss. När de fick veta att vi va syskon sa de bara" Hur kan de ha gått till" Han är ju… Neger sa de då. Nää sa jag, han är en blandning mellan ljus och svart! Tanterna tappa hakan å gick vidare!

Fy fasen så arg jag blir på såna skitmänniskor  Fördomar och brist i kunskap!

När jag gick i skolan så fick vi en svart kille dit. Han flydde från Idi Amins terror. Hjälp så mobbad han blev direkt han bara visade sig. Jag som hatade mobbing och orättvisor blev skitförbannad och tog han i försvar och blev hans "livvakt". De slutade mobba honom eftersom de hade respekt för mig. De flesta hade ju sett att jag kunde bli ruggigt arg och de visste oxå att jag slog ner killarna, he he he.

Den svarta killen blev så glad, liksom hans familj att de bjöd hem mig. Men jag var för blyg och vågade inte så jag tackade nej. Det sårade familjen så mycket att de sa upp kontakten och slutade prata med mig.

Där ser man hur mycket kulturkrockar kan ställa till det

Jag som är född svensk men har utländskt blod i mina ådror såg riktigt utländsk ut i andras ögon. Jag blev kallad för zigenarungen, inidanskan eller svartskallen. När jag blev äldre trodde en del att jag var från Italien eller Tunisien. Ja en del har t.o.m trott på kines eller tailändska

Å kan du då tänka dig att mitt i allt detta med min bror, har jag alltid blivir sur för att ingen tror på att jag är äkta amerikanska hahaha

Ja men du är ju en tvättäkta Amerikanska

Jo jag menar de, å ändå kan jag inte flytande amerikanska

#1 Trodde inte heller att du va adopterad när Liz sa det, men det va bara att tro på hennes ord, och här har vi nu beviset.

Tycker det är så sjukt att man kan bli mobbad, hotat och misshandlad för att man har en annan hudfärg eller ursprung. Men jag måste bara fråga en sak, om tex en tjej är adopterad ifrån afrika, och kommer till sverige, är inte hon en invandrare då?

#5 Det tror jag nog du skulle klara av rätt snabbt om du ville

Tala flytande Amerikanska alltså

#6 Näää det tycker jag inte att man är, invandrare väljer själv om de vill flytta från sitt land, antingen det gäller att fly eller annan anledning, men valet är personens egna.

När man blir adopterad har man inget val.

Så tycker jag, men vet inte om det finns någon regel för det egentligen.

första gången jag blev utsatt för rasism var när jag var ca 11 år och var hemma hos en kompis.
en storebror är kompis med en nazist.
tänker inte berätta vad som sas men det var inte trevligt.
jag har blivit utsatt några ggr för detta då pga av min hudfärg, men nu har det gått något år sen. brydde mig mer när jag var yngre. nu blir jag mest arg.

jo någon gång har folk trott att jag inte kunnat svenska, men de har bara hänt någon enstaka gång.
sen när jag pratat med folk om min adoption frågar de om jag kan språket eller någon fras.

måste bara berätta en sak. vet inte om de är sorgligt eller skrattretande. visste inte hur jag riktigt skulle reagera när jag hörde det
ialf jag har en bror som också är adopterad från guatemala, och sen har jag en kompis som kommit hit från mauritius, med sin mamma och lillebror.
våra bröder, båda mörka i hyn, kommer inte överrens (går på samma skola) och ja gillar inte varandra. en dag så kommer de ihop ialf. det enda de säger är nedsättande om deras hudfärg. men samtdigt är de ungefär lika mörka. det blir som en krock eller något. ingen av dem var smarta.

håller med #8 invandrar väljer mer själv, även om de flyr. en adopterad gör ju inte de.

#8 #9 Ok, ville bara veta vad ni tyckte i den frågan. Tycker igentligen itne att det spelar någon roll om man är invandrare eller inföding, men kan ju vara bra att se saker ifrån olika håll.

#9 Det där va jag med om med min bror, han va ju mulatt, men kallade iaf andra för neger. Även fast han i alla år blivit retad själv för det. Vet inte om det kan vara känslan av att få ge igen?

#10 Man måste ju fråga för att få ett svar. Då är ett forum som detta mycket bra!

#11 min fostersyster är halvturkisk och hon var ett tag "rasist" och det har hon nu några år senare erkänt att det var för att neka sitt eget påbrå..

Viktigt att påpeka att det även finns omvänd rasism, att det inte bara är svenskar som mobbar. Jag har och min dotter har blivit kallade hemska saker av invandrare. Det finns rasister från alla länder… tyvärr

#13 Har oxå varit med om det, att invandrare har mobbat mig. Tycker det är rätt viktigt att ta upp detta, för alltid när det snackas om rasism så är det vita som vill ha bort mörka och inte åt det andra håller, dock tror jag att det inte är så vanligt. Fast jag vet inte riktigt om det blir rasistiskt bara för att man blir mobbad utav någon annan med annan hudfärg.. Men bra tankar iaf.

alla sorts rasism är fel. oavsett vem som säger det till vem
önskar att alla såg bortom färgen och istället hur människan är som person

#15 Bra sagt!

#15 Helt rätt!! Det finns rasism på mera än ett sätt, och fel är det. Under ytan är vi alla lika….

Hej!

Jag har råkat ut för rasistiska påhopp ett antal gånger.
De gångerna jag minns starkast är en gång när en kille som var några år äldre än mig hoppade på mig och hävde ur sig diverse otrevligheter gällande min hudfärg och avrundade det hela med ett knytnävslag i ansiktet.
Detta hände när jag var runt 14-15, en ganska känslig ålder.
Jag tog aldrig riktigt åt mig av vad han sa, men blev däremot väldigt rädd av knytnävslaget som var mitt första och faktiskt enda jag fått.
Polisanmälde detta och killen i frågan blev fäld, fick lite skadeståndspengar.

Det som ligger närmst var på min dåvarande arbetsplats där en av arbetsledarna utgick från att jag inte kunde språket innna jag ens hunnit yttra ett ord.
Den gången sa jag ifrån, och det rejält. Anmälde det senare till arbetsplatsen som bara gav en lam ursäkt och ett löfte om att det inte skulle ske igen.
Blev några veckor senare avskedad pga. "arbetsbrist".

Är förövrigt från Indien.

#18 Ja visst är det konstigt att man inte ska kunna språket bara för att man har en viss hudfärg.

Bra av dig att säga ifrån tycker jag. Många gör inte så mycket av mobbingen.

#19 Nej det är jättekonstigt att bara anta en sådan sak.

Nej ,tyvärr tar många människor onödiga kommentarer och annat skit.

Som adopterad räknas man statistiskt som invandrare (ja, jag håller med om att det är fel, man har ju inte precis valt det på något sätt).

Tror förresten jag ska göra ett eget inlägg i detta ämne…jag är nämligen högst upprörd över detta förhållande!

Har takk og pris ikke opplevd rasisme/mobbing.

MEn ejg var hos en kamerat her for noen år tilbake. da på sommern. så var da ekstra mørk.

Min kamerats bestemor skulle komme på besøk den dagen.

Vi sitter da å spier lunsj sammen med den damen. og hun titter ut og ser polakkene som da jobber med å plukke jordgubb. og kommenterer da de forbanna utlendingene.

Så snur hun seg og ser på meg. og sier med slik snurt/surt i stemmen. hvor er du fra da. jeg svarer jo da at jeg er adoptert. og foreldrene mine bor i Norge.

Så ser hun på meg å hvor kommer du og dine foreldre fra.

jeg blir jo da litt oppgitt engetli. men svarer jeg kommer fra Bucaramanga i Colombia. Mamma fra Østfold og pappa Hedmark.

Da kommer det fra den dama. SÅ du er norsk ja.jeg bare ja. er adoptert.

Er det rart enn blir oppgitt.

Jo det har jag också mött…att dom som har nåt emot invandrare trampar i klaveret, tittar på en och säger att ja ja det gäller ju inte du, du är ju ingen riktig invandrare.

Undra på man får identitetsproblem, staten ser en som invandrare men andra svenskar ser på en som ingen riktig invandrare…vad i allsindar är man då ;)

Min bror som var mulatt fick ta mycke smällar för sin hudfärg. Men han gick själv å sa ne**r till de som var mörka. Jag förstog inte det där riktigt. Men senare fick jag förklarat att det inte va någe fult ord, bara man använde det på rätt sätt.

Har nog inte förstått det där ännu.

Oja, jag har tydligen ett sydländskt utseende. Det beror nog på att jag har svart/brunt hår, mörkbruna ögon, Håret är långt och korkskruvar orginalt. Sen har jag lätt att bli brun.

Min morfar forskade i släkten och kom till att vi kom till Sverige på 1300-talet. Så jag är ju svenskare än många andra svenskar. Men i mitt fall har det Belsgiska vallonblodet och utseende kommit igen.

Vet att jag många gånger fått lov att visa både pass och papper på att jag är helsvensk, det är på arbetsplatser.

Blev ofta retat för det i skolan. Så jag känner till detta med mobbning

blev mycket mobbad när jag växte upp, men tror att det till stor del berodde på hur jag var…eller rättare sagt, hur jag tvingades vara. dels fick jag inte veta nåt om min bakgrund, mina föräldrar förnekade att jag var adopterad tills jag var stor nog att fatta själv att dom ljög. men det gjorde ju att jag inte kunde svara på en sån enkel fråga som vart jag kom ifrån, och då trodde klasskompisarna att jag var dum i huvet. jag var också ensam i kommunen som var adopterad från annat land, så det gjorde ju också att jag blev som en slags apa i bur, folk kunde typ inte stirra sig mätt. kunde bli tilltalad av helt okända, som jag ser det mest för att dom ville veta om jag kunde svenska (jodå, har fått frågan rakt ut också…även som vuxen, fast nu händer det sällan..)

Hej,

Jag blandar mig in i denna diskussion med.

Mobbning har jag råkat ut för, i stort sett dagligen under mellan-högstadietiden, både i skola och i idrotten. Jag kom till en punkt där jag inte orkade bry mig om mina "mobbare" längre, det de sa, det rann av mig. Jag var helt enkelt en "större" människa än vad de var/är.

Rasism har jag inte märkt av jättemycket av svenskar. Dock av invandrare/flyktingar. De förstår inte varför jag ställer upp på svenskarna "sida". Det gick faktiskt så långt att jag blev anmäld för hat-brott och hets mot folkgrupp av en invandrare under min tid jag gjorde militärtjänsten.

Den enda gång jag har märkt av mitt utseende i negativ mening var när jag sökte ett jobb. Personalchefen för företaget kom ut ett flertal gånger och tittade sig omkring, efter 5:e gången frågade jag om det var mig han letade efter och fick till svar "nej, det är inte en kines jag letar efter, det är en svensk". Jag tog mitt pick och pack och gick därifrån. Fick anställning på ett konkurerande företag, som 3 månader efter att jag började där, köpte upp det andra företaget. Helt plötsligt blev "kinesen" chef över den fd personalchefen… Han slutade dock självmant efter 1 månad…

#27 HA!! Det va f*n rätt åt han… Härligt det måste ha kännts.

Det kändes hur skönt som helst

Mina ungar(två st ifrån indonesien) har fått höra det en och det andra skälsordet om deras utseende.

Chockladkola,svartskalle och gud vet, bägge hade ett bra försvar som gick hem för det mesta och det var en fråga, tycker du om chokladkola och mobbaren svarade oftast ja det gör jag, du sa ungarna vit lök då, nej för tusan det tycker jag inte om. Vet du att du ser ut som en vitlök och som du vet luktar dom illa svarade mina ungar.

I nästan samtliga mobbingförsök slutade det med att mobbaren blev tyst eller började prata om annat.

#30 Å vad jag gillar sånt.

Jag har nog aldrig stött på mobbing eller rasism i sverige, dels för att mina vänner anser att jag nog är mer svensk än vad de är. Då gick jag ändå i en skola med väldigt mycket ny nassar (högstadiet), men vi gunkade super ihop. Ledaren och jag var barndomskompisar och han ansåg att jag var ok för jag var adopterad. Men inga andra var ok, vilket är lite dubbelbottnat kan man tycka.

Men när jag pluggade i Japan så mötte jag mycket rasism, men de var tom emot dem som hade bott utomlands 1 år.

Något som är skumt är om jag går ut på krogen, det slår aldrig fel. Där det kan finnas asiater (oftast från thailand) som invadrat hit så är de oftast väldigt otrevliga. Både kollegor och vänner har märkt det och det slår aldrig fel. De pekar finger, knuffa mig i ryggen etc. Varför de beter sig på det sättet vet jag inte. Skulle tro att de är avundsjuka. Vissa av mina kollegor trodde att jag till en början skoja, men sen märkte de hur de betedde sig.

Jag är som tur inte mobbad men tyvärr så finns det ju dom som tycker om att trycka ner mig pga mitt ursprung.

När jag och en kompis som har svensk bakgrund (om man kan uttrycka sig så) var i matsalen kom en kille fram och kände för att håna oss lite.

Vi blev såklart arga och sa emot, killen vände sig till min vän och kallade henne apa men till mig sa han: J*vla kines!

Tycker det är sorgligt att folk använder utseende och bakgrund som något man kan trycka ner en person med…

#1: Åh giffan. Vad fint gjort mot din bror! 

Själv upplevde jag mobbning i högstadiet.. Eller mobbning tog jag det som ingen aning om det kanske var mobbning överhuvudtaget. Men fick otroligt ofta höra att min mamma var en '' Slampa '' för hon födde mig när hon var 14. Att hennes mamma var så fattig och inte ens hon kunde ha mig. Jag menar sådant gör väldigt ont men som tur hade jag också en duktig brosa som gillades att slå.. Så storebror vart inte heller så nådig! 

#33: Hemskt att ursprunget ska användas som skälsord!! Jag blir så fansikens förbannad. 

Rassistiska uttalanden…mobbing i skolan… och på arbetsplatser… skulle behöva få en betydligt bättre och tydligare lagstiftning… som det är idag måste alla fall dras i långbänk och ändå är det inte säkert att mobbaren blir fälld… det finns otaliga händelser som inte har kommit upp i dagen (mörkertal) vilket är oerhört synd…hade detta belysts ännu mera så hade nog lagstiftaren kännt sig tvingad att vidta åtgärde ock skärpa lagarna…Ofta hör man att en mobbare i en klass får stanna kvar i skolan medan den som mobbats får byta skola…detta är ju ytterliggare en nedtryckning av den som blir mobbad…

#35 Precis så har det varit för mina grabbar, vi bytte skola, mobbaren blev kvar.. Det vi fick till svar när vi påtalade att grabbarna kände sig mobbade… "Dom får väll tuffa på sig lite"

Nä fy f*n för mobbing oavset sort!

#36: Vadå tuffa på sig?! Vad arg jag blir!! Hur kan man be en mobbad person att tuffa på sig? Ja men då kan vi då sätta den personen i ett rum så att h*n blir mobbad så får vi se om h*n '' tuffar på sig '' UUuurgh!!! 

#37 Ja precis, dom tyckte våra barn va för känsliga och kände sig mobbade för ingenting.

Jag anser att en person är mobbad om den känner sig mobbad, det har ingen betydelse om andra tycker det är okej.

Jag håller med dig Anneli, tycker man själv man är mobbad så är man.

jag vart väldigt mobbad när jag var mindre men det har nog med hur jag var. gillade att vara själv..svårt att vara med andra.prata när det är många med är fortfarande jobbigt..

men självklart även för mitt ursprung. tyvärr av min egna släkt också..

Vart kallad köpebarn av min farmor och min bror ännu värre då han är mörkare än vad jag är.

Värst var när jag besökte arbetsförmedlingen för första gången i en invandrartätt område. Tog en kölapp och satte mig. Innan jag ens sagt ett ord så vart jag placerad hos en speciell  handläggare. Som började prata spanska med mig. ( jag kan inte ett ord spanska.. )

dom vart jätteirreterade när jag försökte förklara för dom och tyckte det var skam att jag inte lärt mig spanska…

Har även träffat på många på arbetsintervjuer som tagit upp mit ursprung. Hur jag klarar språk mm.

#40: Men fy! Mobbning inom familjen är verkligen i n t e roligt! Hur har du det nu? Jag hoppas verkligen att du mår bättre för genom det du skrev känns det inte som om du mådde så bra genom dom åren.. Stå på dig!

#40 Ja visst är det lustigt det där med språk, att man ska kunna det flytande bara för att man är av ett vist utseende..

En lite smårolig historia:

En dam kom fram till mig när jag stod och väntade på reservbussen till Trollhättan (som ni säkert vet om) så frågade hon mig på norska.

"unnskyld er dette bussen til….no you don't understand me, sorry"

mig: "jo jeg skjønner godt hva du sier og ja dette er rett buss"

Sånt händer hela tiden, folk tycks tro att hudfärg utgör språkkunskap.

Jag var stolt när jag var liten, svenska, norska och engelska, är fler språk än vad många kan.