Ja jag har oxå funderat på det där.

Om vi som är adopterade fick lite mera info kanske vi skulle klara att reda ut många saker och inte tro på det vi hör och kanske kanske skulle någon av oss må aningesn bättre…

Precis, så tråkigt att så många far illa av okunnighet! 

Mina föräldrar har alltid varit öppna med mig och berättat om vem jag är och var jag kommer ifrån, så jag hade aldrig det där problemet på skolan då jag kunde förklara för dom i min klass om varför jag blev bortadopterad.

Vet att det var ett drastiskt drag från mina föräldrar men det funkade, pga det så har jag alltid kunnat försvara mig själv och nu när jag är äldre har jag också fått läsa dokumenten från adoptionen och där står det jag har vetat hela mitt liv.

Visst det har ju varit den där enstaka ungen som har sagt något i stil med. "hade jag varit dig hade jag masjerat raka vägen tillbaka till mina föräldrar"

Och på skolan blev dom i början överraskad då dom fick veta att jag och min lillebror är bröder. (han är inte adopterad)

Men vet vi mycket om adoption kan vi förklara för folk hur det ligger till och slippa problem.

Det ligger bara på den andra parten att lyssna.

Håller med #3, mina mamma var väldigt öppen mot både mig och min syster. Hon tyckte även att det kunde vara bra att lära sig om sina rötter och träffa andra adopterade barn. Både för oss och för henne, så hon och andra kunde dela med sig av sina erfarenheter.

Så vi har varit på många träffar via både thailändska ambassaden och indonesiska.

Har några adopterade vänner kvar och tror att vi alla är lika glada för att våra föräldrar var öppna och att vi kunde ses. Min mamma adopterade mig och syrran som ensamstående och var med och startade ensamstående adopterade föräldrar förening.

Dock så kan jag säga att de jag har haft mest problem med är folk som invandrat från thailand och inte svenskar. Puttar i ryggen, pekat finger etc. Vet inte varför men antar att de är avundsjuka.

Har några på jobbet som adopterat barn och och de har frågat mig om hur det är. Jag har sagt att det är super att vara öppen, visa dem kulturen etc. Säger man inget så kanske barnet tror att det är nåt fel. I år har de åkt till barnens länder med barnen för att visa dem, hur det är, var de kommer ifrån. Men även solat och badat. Jag vet att ena tjejen har tyckt att det varit super skoj och spännande, hon brukar följa med mig till mina hästar.

Min mamma var också öppen mot mig 

Jo ja, absolut allihopa. Det är nog bästa alternativet att vara ärlig mot sina barn. Man ska inte undanhålla någonting. 

Fint skrivet.
Fått några svar?

Tack ska du ha 

Fått svar på vadå?