Men guuud vad roligt för dig…..är så glad för din skull,nu håller jag tummarna att du får veta mera

#1 Ja det känns… underligt på någe sätt.

*sparar för fullt för att ha råd att åka dit*

2,ja det förstår jag…hoppas du kan ta dig dit…jätte spännnade

Hoppas att jag kan hitta ett rätt namn. För jag tror inte att det namnet jag har är rätt.

ja det hoppas jag med,du menar rätt namn på födelse beviset va?

Nä, jag ahr alltid vetat om vad min mamma heter, eller vad som sagts till mig att hon heter. Men nu är jag inte så säker på det då jag fick höra igår att min mamma inte har uppgett sitt namn. Så jag tror att de har hittat på ett namn för att tysta ner mitt tjat!

aha…då är det ju jätteviktigt att du får veta,håller tummarna hårt

Just nu kan jag inte tänka på annat

8,det förstår jag mycket väl

Skulle hon från USA ringa dig när hon visste mer??

#10 Ja, antingen ringer eller mailar hon mig.

Hon skulle kolla med sjukhuset där jag är född, om hon möjligen kunde få veta något. Men hon trodde inte att hon skulle kunna få reda på så mkt mera. Däremot måste det gå att få ett födelsebevis på mig, det skulle hon kolla hur man går tillväga för att få ut. Jag måste även ha haft ett namn när jag lämnade sjukhuset (man gör tydligen så i USA) Många ger sina barn sitt egna namn så nu hoppas jag att man kan få fram någonting.

Den här personen var den som tog ut mig från sjukhuset. Men tyvärr träffade hon aldrig min mamma.

#11 Jag hoppas att du hittar något ledråd att gå vidare i din sökning. Ger stöd till dig…av erfarenhet…Pirkkolino

Nu har min "hjälpare" fått tag på blanketter jag ska fylla i för att få ut mitt födelsebevis.

Sen verkar det ta stopp. För all sådan här information är sekretessbelagd i 100 år

Jag säger bara det. 100 år, vem har nytta av den informationen då??

Så har blanketterna kommit. Nu sk ajag fylla i dem, och skicka dem i morgon, med en kopia av mitt pass (som jag inte har) så det får duga med körkortet som Id handling.

Sen får vi se hur lång tid det tar.

Bara att hoppas att det ger nåt, önskar dig lycka till :) Om inte så har du ju i allafall försökt, kanske kan det ändå ge lite ro i själen.

Om inte det här fungerar så får jag försöka med domstolen för att få ut mina adoptions papper…

Jag håller tummarna för dig

tack känns som det kan behövas.

Det kan ta upp till en vecka före brevet är framme. Så före det lär jag inget få veta iaf. Tacka vet jag mail!

Låt oss vet anär nåt nytt dyker upp. Är spänd på att få reda på hur allt går.

*håller tummarna*

Brevet har kommit fram till USA men…

Ett svenskt körkort tar de inte som legitimation, jag måste ha ett pass… som jag inte har.

Så snabbt som 17 åkte jag ner till polisen för att göra ett pass, villket tar 5 arbetsdagar. Och när dessa dagar har gått så kommer jag antagligen inte hinna skicka ner passet till den jag har kontakt med i USA, för h*n ska till sverige i slutet av april. Det betyder att jag får vänta ett tag med allt det här. Om det inte kan gå att jag skickar det direkt.

Hur som helst så ska jag ha reda på något!!

har fått veta villken skola min bio mamma troligen gick i, men då vi inte vet exakt ålder så är det svårt att söka. Skolan får heller inte lämna ut uppgifter om elever som gått där tidigare. Jag är just nu rätt less på allt som heter sekretess…

Någon som har förslag på hur man letar rätt på saknade människor får gärna ge mig tipps.

Urrk…byråkratin i USA (även i Sverige, men tycker dock USA tar priset) är olidligt stelbent.

Ja kan du tänka dig 100 års sekretess, och det på adoptions papper. Om 100 år har jag ju ingen användning av dem!

urrkk! Låter superknasigt!! Vilka knäppa regler de har "over there"!

Jaa, och sen att ett körkort inte ska fungera som legitimation, bara ett pass… hmm.

Byråkrati e ju besvärligt i alla länder. Speicifikt för USA tror jag är att dom så högt skyddar den personliga integriteten genom att sekretessbelägga allting. Här har vi ju motsatt förhållande - huvudregeln är offentlighet men med hänsyn till bl a personlig integritet så får man sekretessbelägga vissa saker.

Men att du lyckats få reda på var din mamma gick i skola, det låter ju otroligt spännande!! Det betyder ju att du t ex har namn på henne och då kan du ju komma långt även utan myndigheternas hjälp!

Jag tror att jag vet hennes namn.

Jag har alltid fått vetat ett namn, men sen om det är rätt namn vet jag inte.

Däremot så har jag ju kontakt med en person i USA som var med på den tiden när jag blev adopterad. Denna person tror att det är denna skola hon gick i, för just då fanns det inte andra skolor där. Sen att luska ut genom olika sajter är ju svårt. Hon kanske inte har registrerat sig på sajter som facebook å liknande.

Det är tyvärr det enda jag har att gå på just nu. Sen vet jag heller inte exakt hennes ålder, villket gör att man får flera avgångs år att utforska. Tar mycket tid!

mm, det förstås, och tid har man ju inte en massa över… men du får väl avvakta och se vad dom där domstolspapperen ger.

Har noterat att många adopterade (och föräldrar som adopterat bort barn) lägger ut frågor på sajten CousinConnect. De har också en sajt kallad AdopteeConnect.

#28 Super tack för länkarna!!

Händer det nåt over there?

Nää just nu är det stilla…. kommer ta lång tid det här vad det ser ut som, men jag tänker inte ge upp!

bra! och självklart kan du ju inte göra det, nu när du kanske hittat en öppning!

Nä, för även om det känns krångligt och svårt, så är det inte omöjligt!

ingenting är omöjligt, bara olika svårt

Nu har jag fått reda på vad min Bio mamma heter på riktigt. Hon hette iallafall det som ogift, så om hon bytt namn vet jag ju tyvärr inte. Namnet var det jag vetat om hela tiden, bara en bokstav som skulle bytas ut.

Min "mormor" ska leva, och även min mamma, men vart min mamma bor är det ingen som vet. Men som tur är så har min kontakt kontakter, eller hur man ska säga så min mamma ska nog gå att hitta.

Jag har även fått veta hennes ålder, samt avgångs år från college.

Känns som jag kommer närmare henne bit för bit. och det känns på ett sätt som att hon vill träffa mig, men inte kan ta sig för att leta, en känsla jag har… hoppas den stämmer.

Nu gäller det bara att  hitta henne!

#35 Du har kommit så långt. Då kommer du att hitta henne i slutet.

Flera år sedan hjäpte jag en person att hitta sina syskon. Det togs flera år, men vi hittade hela 4 stycken.

Lycka till önskar jag dig.

Pirkkolino

Åh vad härligt Giffan! Äntligen börjar det hända saker

Gör ett avtryck för att följa din historia. Håller tummarna stenhårt här!

#38 Tack

Hur går det för dig? Har du fått reda på något mer?

Hoppas hoppas för din skull!

Inget nytt, men har några papper jag ska skicka till usa….

Hej giffan! Stötte på din tråd av en slump och blev väldigt intresserad av din historia. Hur går det med ditt letande? Jag bor själv i USA och kan det byåkratiska systemen ganska väl. Hade tex kunnat säga att de inte skulle godkänna ditt svenskakörkort:). Ofta kräver de två olika leg…

Med all den info du har finner jag det väldigt märkligt att du inte hittar din mamma? Har du lagt upp profiler på olika adoption sites osv? Har läst att du har problem med språket, om du vill hjälper jag dig gärna i ditt letande!

God Jul!

Mvh

Stina

Å Stina vad glad jag blir. Och varmt välkommen hit

Jag ska på något sätt försöka få ut mitt födelsebevis, och hoppas att det står något där. För det behöver jag en Notarius Publikus.. Har inte fattat riktigt vad det är, men vad jag förstått är det något banken ska kunna hjälpa mig med. Tyvärr så har det varit så mycket annat just nu så det hela har kommit lite på sidan av.

Känns jätte skönt att veta att man kan få hjälp.

God jul på dig själv.

Hur har det gått? :)

#44 Nja det går lite trögt…

Notarius publikus va tydligen inte så bara…  och sen har det stått lite stilla.

#45 Beklagar :( Men du verkar tapper och kämpar på!

#46 Det är inte så mycket att beklaga..:) Jag får skylla mig själv ibland som inte tar tag i saker som jag borde göra. Tycker bara att det känns så knepigt ibland… och sen är man nog lite rädd för hur resultatet ska bli. Tänk om den man söker efter inte vill veta av en, eller inte lever längre..

Men som sagt, jag kommer nog inte ge upp i första taget.

Jag tycker att det är hemskt att man inte har mer att ge barnen när dom blir äldre. Det borde inte behöva vara så att måste leta livet ur sig innan man hittar sin biologiska föräldrar.

Hur går det till idag? Barn som adopteras bort, är pappersarbetet mer ordentligt nu än förr? Är det pappersarbetet som det har varit fel på eftersom man har svårt att hitta sina biologiska föräldrar?

#48 I mitt fall är det nog så att jag kommer från fel land… och att adoptionen är gjord i USA. Här i sverige finns det inga papper… och i usa har de 100 års sekretess just i den delstaten där min adoption är gjord…. Kan det bli mera typiskt.

Har iaf skrivit in mig på en sajt där man kan fylla i om man letar efter en förälder, och föräldern kan fylla i om den söker efter ett barn. Får hoppas att det kan ge något utslag.

Håller tummarna för dig :)

#50 Tack

#51 Hur har det gått? :)

#52 Inget vidare tyvärr. Kommer ingen vart alls.

#53 Ne, vad tråkigt :(  Finns det inget mer du kan göra?

#54 Jo det gör det nog, men det har stannat av lite..

#55 Okej, men du kan väl meddela när något har hänt? :D

Du vill väl till 100% hitta dom?

Kram

#56 100% räcker inte, jag vill verkligen hitta dem. Eller iaf någon som kan berätta något om dem. Jag ska försöka ta tag i det där igen.

Och självklart ska jag skriva här sen.

# Bra =) Jag väntar med spänning

Hoppas verkligen du kommer vidare i ditt sökande!

kramar

#58 Ja det gör jag med, ska nog ta upp det där igen…. snart.

#59 Kul att höra :)

Och en en gång, Lycka till!

kram

Hoppas verkligen du finner din biologiska familj

#61 Ja det hoppas jag med, vill ju så gärna!

#62 Har du fortsatt letandet?

Kram

#63 Det ligger lite på is, vet inte riktigt hur jag ska gå vidare nu känns det som.

Gud vilket jobb du lagt ner! Som lite "pepping" så kan jag ju säga att största biten av jobbet borde väl vara gjort? När du kommit så här långt så kan det ju inte vara så långt kvar… :)

Hoppas att du kan hitta din mamma. :)

#65 Hoppas du har rätt.

#66 Hur går det??

Nä jag har nog tappat drivet lite nu… Hoppas att få det tillbaka..

#68 Ajdå ;)

Men du har ju din familj här hemma i Sverige, det betyder nog mest! Sedan någon gång i framtiden om du vill söka upp dina rötter så är ju "sista" pusselbiten på plats! Eller?;)

Det är ju alltid kul att se hur ens biologiska föräldrar är och ser ut, tror jag…

#69 Ja jag har ju inte så mkt till familj.. eller JOO mina barn såklart, men sen e detinte så mkt mera.

man blir ju bara orolig för att det ska vara försent… men e det det så blir det det..

Jag vet att jag e den jag e iaf. kan inte jämnföra mig med så många.

Men det stör mig att jag har så mkt lika från mina adoptivföräldrar… sådant som alla andra kan säga "det har jag från mamma eller det har jag från pappa" Så kan jag oxå se vissa likheter, fast jag har inte biologiskt ärvt det. Det är frustrerande.