Jag är en tjej som just nu genomgår minförsta graviditet som surrogatmamma, jag har barn innan men har alltid velat hjälpa en familj som inte kan få barn att ge de den lycka som ett barn kan ge detta är något jag har velat göra sen några år tillbaka men ville skaffa egna först.
Jag hade några kontakter angående surrogat mödrar, ibörjan fick jag förbreda mig mentalt och jag var beredd att säga upp alla mina rättigheter som mor allt gick bra sen gick och träffade olika personer som gärna ville bli föräldrar och blev jätte imponerad på att se hur många det var! tills jag valde den perfekta paret de hade allt förutom barn, vi fick lära varandra så jag kunde se hur de hade det och de fick komma till mig för att träffa mig och min familj vi kom överens om nästan allt fick planera från början hur månad efter månad skulle det bli ibörjan var de jätte intresserad och ville vara med på alla kontroll och så allt verkade gå som planerad problemet var att kvinnan kunde inte få barn alls så jag sa att var beredd på att donera mina ägg i längden var det mannens spermier fast mina ägg så i längden var" vårt barn" men jag såg det inte så jag var beredd ändå att ge de lyckan att ha ett barn,men nu kommer det tråkiga paret gick skilda vägar men tog ingen hänsyn till hur ska vi göra med bebisen?? vi var tre på detta =( av kvinnan fick jag inte veta nåt var honn fann sig och mannen gick in i ett nytt förhållande där kvinnan har egna bara stora barn och vill inte gå genom allt på nytt igen med en bebis??? han hör inte av sig längre han var på ultraljudet och inget mer varken ringer o frågar hur jag har det hur det känns och vi har inte planerat hur vi ska göra inför när det är dags sj har jag inte köpt nåt till bebisen tanken på att det var detta paret som skulle ha bebisen mår jätte dåligt av detta för när man mejlar till han svarar han inte heller eller så har han ingen tid bara för nya förhållande, nu har tre månader kvar har gått genom allt själv och vet inte vad jag ska göra vet inte ens om han kommer till förlossningen.
Jag skriver detta med all kärlek från min hjärtat är ledsen och besviken över detta situationen tanken på att jag ville hjälpa ett par som alltid velat ha barn som sagt nu e jag rädd inför förlössning oavsätt att jag har tidigare barn men det var flera år sen , all komentar och råd e välkommen mvh// förvirrad =/
Oj. Det lät lite jobbigt det där. Har ni haft hjälp att planera eller har ni gjort allt det här själva?
~ Anneli ~
Sajtvärd för: adopterade.ifokus
För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...
Kom igång på några minuter. Gratis förstås!
Oj. Då verkar det ju inte bättre än att du kommer få stå med ett barn till när tiden kommer.
Det är väll egentligen inte så vanligt att man gör så här i sverige? Vad jag har förstått så är det inte helt enkelt att överlämna ett barn så i sverige? Är inte speciellt insatt i det, men när man googlar på amnet kan man läsa det iaf.
Hur planerade ni det här?
~ Anneli ~
Sajtvärd för: adopterade.ifokus
Det finns ingen laglig väg för detta i Sverige, där av har du tyvärr inget på din sida, bara deras betydelselösa ord tyvärr. Ledsen för din skull, men det som #5 föreslår låter nästan bäst i mina öron.
Stort lycka till! :)
Hej!
Läste dessa rader och tog till mig Ditt öde.
Jag och min man har själva varit med ett tag och prövningarna och erfarenheterna har varit många.
Om Du vill så kan Du höra av Dig privat till oss på
Varma hälsningar ifrån oss//Ögonblicket
Undrar hur det gått för dig?