Annons:
Etikett07-att-söka-sina-rötter
Läst 3804 ggr
[strondie]
4/12/11, 6:34 PM

vill man söka upp föräldrarna??

Hej!! =D

Jag har en liten fråga.. Jag är själv inte adopterad, men har i hela mitt liv sagt att ska jag ha barn, då ska dom vara adopterade. ^^ Så, brukar barn som adopteras vilja leta upp sina biologiska föräldrar senare i livet?

Jag tänker att jag inte skulle vilja leta upp mina biologiska föräldrar om jag var adopterad, eftersom föräldrarna har då valt att inte ha en kvar. Och är man adopterad känns det ju som om ens adoptiv föräldrar är ens riktiga föräldrar, stämmer det!?

Kramar //Jossan

Annons:
giffan
4/12/11, 10:30 PM
#1

Jag kan bara tala för mig själv…

Först i livet var jag så nöjd och tänkte så som du beskriver. De har ju valt att inte ha mig… Men sen när man blir äldre, ja då spelar deet inte så stor roll.. Då Kräver man svar!! Det är så mkt i livet som styrs av vem du är. Så jo någon gång så undrar man. Jag måste inte nödvändigt vis träffa min mamma, men jag vill se bilder veta hur hon var mm… det skulle vara en bra bit på väg iaf.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

sockerrattan
4/13/11, 8:44 AM
#2

Jag ville det eftersom mamma(biologisk) inte ville ens prata om Stig(min biologiska pappa).

Både mamma och Stig är överens om att jag var ett mistaf som blev till. Men tack och lov så kan jag prata med Stig… Vi är överens om att vi aldrig kommer få en far/dotterrelation….. Men han är trevlig, jätte!

Medans jag sitter här och skriver inser jag hur jobbigt detta är… tårarna bara flödar. Mamma ville inte ha mig utan en kopia av sig själv; vikt max 50kg, liten, späd, brunhårig och brunögd. Får alltid gliringar av mamma på den sidan av mig som inte är hon.

Har däremot kontakt med min halvsyster Stina som säger att jag är en kopia av våran faster.

Mia//


lydds
4/13/11, 11:53 AM
#3

Jag tror aldrig jag ens har tänkt så, att inte ens vilja leta upp mina biologiska föräldrar.
Det är något som är självklart för mig, kanske för att mina föräldrar, som jag bor hos mig har varit så positiva.
De har alltid peppad mig gällande det och redan när jag var sju bestämde jag själv att hitta mina syskon och föräldrar skulle vara det första jag skulle göra när jag blivit arton, och det håller jag fast vid 7 år senare också.

[walkinbeauti]
4/17/11, 11:20 AM
#4

Tror det är väldigt individellt hur man gör.Jag hittade min släkt för många år sedan och anledningen att atoptera bort mig var för att jag skulle få ett bättre liv än vad min Tyska mamma kunde ge.Mina svenska föräldrar har alltid prata om att jag var adopterad inget knussel eller smygande utan dom har enbart uppmuntrat mig om jag ville söka i mina rötter.

En del adoptivbarn vill absolut inte kontakta biologiska föräldrar medans andra brinner för tanken.Så det är bara så enkelt att vi är olika hur kännsliga vi är för sånt och av vilka orsaker man blev bortadopterad.Inte alla känner till orsaken men en del får reda på det genom adoptionspapper.Som min biologiska mamma hon handlade enbart i kärlek och ville jag skulle få ett bättre liv än hon kunde erbjuda så för mig blev det självklart att söka upp.Glad

lolloann
4/17/11, 12:34 PM
#5
[strondie]
4/21/11, 8:32 PM
#6

Tack för alla svar! Då vet jag lite mer. =)

Tycker ni att man borde prata med sitt adopterade barn ända från att barnet är litet om att hon/han är adopterad och att man ska uppmuntra till att söka upp sina biologiska föräldrar?? Eller hur tycker ni att man borde göra??

Annons:
giffan
4/22/11, 8:17 AM
#7

#6 Jag tycker att man ska tala om från början att man är adopterad. Jag har alltid vetat att jag e adopterad och det har varit helt naturligt för mig lixom.

Däremot tycker jag väll inte att man ska tjata på sitt barn att "du ska söka dina föräldrar" men att tala om att man gärna hjälper till om det blir så är en självklarhet tycker jag, men inte för alla tyvärr.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

[strondie]
4/22/11, 9:36 AM
#8

Men om barnet vill söka upp sina biologiska föräldrar.. Ni tror inte att adoptiv föräldrarna skulle bli sårade?? Det känns ju egentligen som ni är deras barn. Jag vet inte alls hur det är och det är därför jag frågar. Hoppas det inte gör något!

Kram

giffan
4/22/11, 9:46 AM
#9

#8 Mina föräldrar blev det nog… för de ville inte hjälpa mig eller prata om det. De har förvrängt en hel massa har jag fått fram på senare tid. Tyvärr är mina föräldrar döda nu så jag kaninte få några svar därifrån. Nu när jag e äldre känner jag att jag skulle våga pressa dem på svaren om de levat nu! Men när jag var mindre kände jag mig så skyldig och tyckte synd om dem som haft så svårt att få barn… Även det kom det ju fram sen att det va en lögn…

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

MajaL
4/26/11, 5:04 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#10

Nr. 2

Med vänliga hälsningar

Maja Cool

www.majalind.se

 

 

 

[strondie]
4/26/11, 6:33 PM
#11

Hittat!!

MajaL
4/27/11, 12:26 PM
#12

Grattis strondie! =)

Med vänliga hälsningar

Maja Cool

www.majalind.se

 

 

 

[Wiveka]
4/28/11, 4:21 PM
#13

Jag är adoptivförälder och mina barn är 22 år och 20 år. Kom till oss vid 4-månaders ålder 1989 och 1992.

Jag och min man skulle tycka det var roligt om barnen vill leta efter sina biologiska föräldrar. Absolut inte känna oss hotade eller mindre värda!!

Annons:
MajaL
5/3/11, 5:37 PM
#14

#13 Härligt att höra! Glad

*Putt*

Med vänliga hälsningar

Maja Cool

www.majalind.se

 

 

 

Athenasmatte
5/7/11, 10:25 AM
#15

Alla som adopterar bort sina barn vill förmodligen inte ge bort sina barn, men de känner sig så hopplösa; att de inte har något annat val. Fattigdom, kulturella orsaker etc. spelar roll. I vissa länder går det tyvärr inte att få den hjälp man behöver som utsatt gravid kvinna och då övertalas man att det bästa är att adoptera bort sitt barn, man övertalas att man inte har något annat val.

Hade varit bättre om dessa stackars kvinnor hade fått rätt hjälp istället, enligt mig!

PAX!

MajaL
5/7/11, 11:14 AM
#16

#15 Det håller jag verkligen med dig om.

Med vänliga hälsningar

Maja Cool

www.majalind.se

 

 

 

[strondie]
5/7/11, 6:36 PM
#17

Ja, men det är ju väldigt många som adopterar bort några utav barnen, sedan har kvar några syskon.

Att föräldrarna adopterar bort ett barn, men behåller syskonet. Då undrar jag varför dom just adopterar bort den ena, och varför dom överhuvudtaget adopterar bort? Eftersom,, då kan det vilket fall som helst inte vara pga. fattigdom!? eller,, är jag ute och cyklar?

giffan
5/8/11, 12:54 AM
#18

Jag vet (tror jag) varför både jag och min bror blev bort adopterade.. I båda fallen handlade det om att våra föräldrar inte kunde ha oss för att vi inte passade in i deras liv elle rhur man ska sääga.

Mina föräldrar var unga och gick i skolan och de ville väll satsa på sin utbildning..

Och min brors föräldrar var av olika färger och ett mixat barn var inte välkommet där…

Vi är inte biologiska syskon… men jag älskade min bror mest av allt!

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Spomenka
5/8/11, 9:22 PM
#19

En av de viktigaste dagarna i mitt liv var den dagen jag fick kontakt med min biologiska släkt. Fullt jämförbar med dagar som när jag gifte mig och fick barnen.

Min svenska mamma ville absolut inte tala om adoptionen, ännu mindre ge mig fler upplysningar än det faktum att jag var adopterad( har "alltid" vetat det) och varifrån. De små saker som kom fram under åren har faktiskt stämt dock. Att få papperen o. söka blev inte aktuellt förrän hon gått bort.

Mår iaf betydligt bättre av att veta än att undra, vet mer om varför jag är som jag är, mår bra av att se de stora likheterna mellan mig och min bio-mor. jag är utan tvivel en av dem numera, jag har fått en utökad släkt i två länder *lycklig*

<3

giffan
5/8/11, 9:43 PM
#20

#19 Vad härligt att höra. Tänk om man kunde hitta sin bio familj, vad bra jag tror det skulle vara.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Annons:
Upp till toppen
Annons: