ADOPTERAD O VILSE
hallå är vilsen fick reda på att jag var adopterad vid 43 års ålder o min syster som jag växt upp med lika så vi är inte ens släkt har det visat sig. vi är svensk adopterade så det syns ju inte heller o adoptiv föräldrar som dödar samtalet så fort man börjar.nu dog våran pappa strax efter. efter ett antal stroker men vi har ju en adoptiv mor som kan svara på en hel del ju men dödar samtalen o frågorna.nu har jag haft tur o hittat min biologiska mor o syster ändå o har jätte bra kontakt men känner mig vilsen ändå. VAD GÖRA
Först och främst så vill jag hälsa dig välkommen hit!
Sen hoppas jag du kommer trivas här.
Jätte bra tror jag om du kan börja prata om det.
Måste vara bra ändå att du har hittat din Biologiska mamma och syster. Vill de prata?
Om du inte känner att ett internett forum räcker till så kan det kanske finnas i din närhet där man kan träffas och få prata med andra adopterade.
~ Anneli ~
Sajtvärd för: adopterade.ifokus
Hej Mikblo!
Vi sitter i samma båt! Grattis till att du fått kontakt med din biologiska familj. Jag har alltid känt mig så ensam, att vara adopterad fast det inte syns utanpå och att aldrig fått prata om det har satt negativa spår i mig.
Jag kan rekommendera dig en bok skriven av Lotta Landerholm: adopterad (lämnad, vald, och sen?)
Försök ställ dina frågor till både din biologiska mor och din adoptivmor, att tala med en kurator, terapeut eller psykolog är nog ett måste om du vill komma igenom ditt trauma och finna balans i ditt liv.
Lycka till!
Oj, vad intressant! Hur kommer det sig att ni fått veta just i den åldern? Var det tänkt att hållas hemligt?
