Hoppas du får något svar.

Annars kan jag säga att det var just då man tänkte på det mest tror jag, förutom då jag blev äldre och fick egna barn (villket jag aldrig skulle ha för jag skulle minnsan adoptera)

Men om man som tonåring levt med sina bio föräldrar har man ju mycket med sig som de som blivit adopterade som små inte har. Och har man inte levt med sin bio familj så har man iallafall många upplevelser med sig som man kan jämnföra med. Det har man inte heller när man är adopterad som liten.

Jag tror att om man för en bra dialog med dem från början och inte "tycker synd om" dem så blir det nog lättare i längden. Om du förstår hur jag menar.