Etikett01-att-vara-adopterad
Läst 2683 ggr
giffan
2009-02-11, 09:05

Fantasier

Har du som är adopterad någongång fantiserat om hur det skulle varit om du inte blivit adopterad? Hur tror du ditt liv skulle sett ut?

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

giffan
2009-02-13, 08:59
#1

Jag som är född i USA och älskar hästar, har alltid drömt om att min mamma skulle ha en ransch någonstans med massa hästar.

Ranschen skulle vara en sån där typisk "dallas" gård, där inget saknas.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Buffaomini
2009-02-13, 21:40
#2

om jag skulle levt kanske jag skulle vara gatubarn
eller leva väldigt fattigt. jag skulle inte kunna ha råd med all den vård jag har tillgång till idag. jag skulle inte vara så utbildad som jag är idag och jag skulle helt enkelt hft det mkt äsmre

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

giffan
2009-02-13, 22:21
#3

#2 Är det din dröm fantasi?? ¨

Jag skulle antagligen inte heller ha levat, då min mamma skulle gjort abort. Men min dröm är att Hon skulle ha haft en ransch någonstans i USA och att jag tidigt skulle fått ridit mm.

Men jag vet att jag inte skulle ha haft det så oavsett vad, men man måste hålla gnistan uppe ibland med fantasier

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

awjungfru57
2009-02-14, 23:44
#4

Jag har bara fantiserat om hur dom sett ut, dom som gjorde mig, varför jag ser ut som jag gör, mina intressen och så. Jag har alltid tänkt att jag skulle haft det sämre om jag inte kommit till mina föräldrar. Jag har aldrig önskat att jag var oadopterad, däremot har jag tyckt det var lite jobbigt att inte veta min bakgrund - innan jag tog reda på den. Lite jobbigt att veta att man var bortlämnad, bortvald. Så var det nog. Nu är jag så gammal att jag kommit över det, grottat runt så mycket att jag har vänt ut och in på allt och alla jobbiga tankar så dom är lämnade och tömda. Det är bra att prata om det.

Buffaomini
2009-02-15, 14:22
#5

#3 nej så klart inte. men jag har aldrig fantiserat på ett positivt sett. de är mer realistiskt. i mina tankar/fantasier har de heller aldrig riktigt några ansikten (även om jag vet hur min biologiska mamma ser ut)

[aspie]
2009-02-17, 18:47
#6

Visst har jag drömt! Massor! jag har oxå fantiserat en massa som #4 skriver. Men med facit i hand så vet jag att jag förmodligen skulle fått det ännu sämre om jag växt upp med mina biologiska och förmodligen hade jag inte orkat leva heller.

giffan
2009-02-18, 00:34
#7

#6 Nä det är sant, det stämmer ju bra in på mig med. Men jag tänkte på de fantasier man har när man vill försöka få lite ljus i tillvaron. Antagligen är min bio mamma inte ens intresserad av hästar, vad vet jag… Men mitt brinnande intresse för djur borde ju komma någonstans ifrån. För jag har inte fått det av mina adoptiv föräldrar heller…

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Virko
2009-02-18, 05:00
#8

Hej!

Har inga direkta fantasier om hur jag skulle haft det om jag inte blivit adopterad. Den enda fantasi jag har är att jag tror att min biologiska mamma är/var väldigt vacker. Vet ej varför men tror bara det.

[aspie]
2009-02-18, 09:16
#9
#7

Jo, jag har fantiserat om vem jag är mest lik, mamma eller pappa och om hur många kusiner jag har och hur mina syskon ser ut o.sv.

En gång gick jag i den stad jag kommer ifrån. Jag gick på helspänn och tittade efter människor som var lik mig, men jag såg aldrig någon, he he

En del säger att jag är "äckligt lik min mamma" i mycket. Min syster var så lik mig att de trodde vi var tvillingar, he he.

När det gäller djurintresset så kan det bero på för min del ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Min dotter som har AS och ADHD är ännu mer djurintresserad än jag.  Djuren har alltid varit min stora tröst och trygghet. De är oxå de enda som förstår mig och jag oftast dom. Djuren betyder mer för mig än människor vilket en del människor finner fruktansvärt.

giffan
2009-02-18, 17:17
#10

#9 Det där på slutet känner jag igen… läskigt men sant.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

[aspie]
2009-02-18, 19:34
#11

#10 Misstänkte det Flört

annemaria1962
2009-08-21, 00:54
#12

nej, jag vet att min biologiska mamma ville inte ha mig! det har hon själv berättat. låter väl märkligt!? men så är det faktiskt! har ju träffat henne sedan jag blev vuxen. då hon gick med på att träffa mig. o då berättade hon lite om vad som hände. o att hon inte ville behålla mig.

sååå…jag har inte drömt om hur det skulle kunnat vara utan adoption… har väl känts meningslöst!? då jag inte känt mig omtyckt o älskade från något håll…

awjungfru57
2009-08-22, 23:54
#13

jag undrar jag… är det så att dom som lämnat bort oss var lite, ja, jag vet inte hurdana… men att dom var på ett sätt, hade en egenskap, var på nåt vis, så som att dom kunde och ville lämna bort oss. Är det det vi har gemensamt? Är det det dom har gemensamt? Att dom kunde och ville lämna oss. Att dom inte ville ha barn. Och kan det i sin tur ha gett oss - i arv - att vi är lite olyckliga, lite nedstämda, kanske melankoliskt lagda .. och älskar djur. Såna där banor går jag och funderar i, kan det va nåt? Fattar ni hur jag menar?

giffan
2009-08-23, 00:40
#14

Jag tror att jag förstår… lite hur du menar. Har aldrig funderat så, men det var en bra fundering.

Vi är ju många som är adopterade som gillar djur iaf.

Sen har jag blivit så att jag vill visa att jag kan ge något jag inte fått. En familj som älskar mig för den jag är. Min bror ville aldrig skaffa familj för att han var rädd att misslyckas, för att han kände sig så sviken. Jag blir tvärt emot, jag vill visa att jag kan bättre.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Upp till toppen