Etikett18-övrigt
Läst 1662 ggr
Sara
2009-07-16, 01:53

Fosterfamilj?

Hej!

Jag vet att detta är en sajt för adopterade men jag chansar att ställa frågan här.

Jag ska gå en utredning för att bli fosterfamilj, eller familjehem som det nu heter, i höst.

Jag har lite funderingar över hur det är att komma till en ny familj som barn eller ungdom?

Vad ska man som familj tänka på när barnet kommer?

Sara

Min blogg: Ave Veritas

Sara
2009-07-19, 19:49
#1

Ingen som har några tips?

Sara

Min blogg: Ave Veritas

giffan
2009-07-20, 19:18
#2

Jag tycker att man ska vara som man är, inte "tänja" på några regler bara för att vara snäll.

Allt beror nog på vem och varför de kommer till en ny familj.

Men i det flesta fall så är det en trygg tillvaro de behöver, någon som ställer upp i alla lägen!

Berätta gärna hur det går, om det blir något av det.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

Sara
2009-07-20, 21:34
#3

Tack!

Sara

Min blogg: Ave Veritas

MiniSku-
2009-07-23, 04:57
#4

Hej sara! Du är här alltså! =P

Jag har bott i fosterfamilj sen jag va 6 år. Att komma till fosterfamilj som 6åring va inte så farligt, jag trodde det skulle vara så. Hur det är att komma till fosterfamilj är ju helt olika beroende på anledning till att man hamnar där. Jag hamnade ju inte där pga att jag gjort något fel, alltså, det va ju inte pga mig jag hamnade där. Men sen så finns det ju många som hamnar i fosterhem pga att man är stökig eller så.

Då vet jag ju inte hur det är för dem.

Ett tips från mig är att du släpper in barnet i familjen, det är viktigt att man känner sig välkommen och att man känner sig hemma. Hm för att förklara bättre, se till att barnet känner att dom bor med dig och inte hos dig. Sen också försök att se till att barnet får stanna tills han/hon vill ta sig där ifrån själv av en bra anledning. Det är aldrig lätt att veta men försök att läsa av honom/henne ganska fort.

Ja just det, sätt inte för mycket gränser. Då mår man itne allt för bra även om gränser behövs.

Hm det är väl de jag kan skriva som föredetta fosterbarn. De mesta måste man ju lära sig av individerna.

Lycka till Glad

Inget mörker är så långt att det inte följs av gryning.

Sara
2009-07-23, 13:21
#5

# 4 Tack!

Men hur är det med ex rummet? Ska man inreda rummet så det är färdigt eller vänta med tavlor, grejer osv tills barnet kommer och det får vara med och välja?

Att komma till ett färdigt rum gör kanske att man känner sig mer väntad men att få välja själv kanske gör att man trivs bättre?

Sara

Min blogg: Ave Veritas

giffan
2009-07-23, 14:24
#6

#5 Jag skulle nog göra rummet halv färdigt.

Men man brukar väll (tror jag) träffas först. Och då kan man gå igenom hur rummet ska vara.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

MiniSku-
2009-07-23, 15:58
#7

Möblera "oviktiga" möbler, alltså säng, skrivbord garderob och sånna saker. Men överkastet och sängkläderna lägger du bara dit för de får barnet välja själv. Så möblera ett o personligt rum och låt barnet välja rummets personlighet =)

Inget mörker är så långt att det inte följs av gryning.

Sara
2009-07-23, 16:28
#8

Tack!

Sara

Min blogg: Ave Veritas

giffan
2009-07-23, 16:35
#9

#7 Det var så jag menade. Kanske spara tapetserandet tills du vet om det är en kille el tjej?

Om det inte är för mycke saker på väggarna så går det snabbt att fixa.

Jag tror att det kan vara jätte bra för barnet att få känna att den får vara med att forma rummet lite som den själv vill ha det. Ett rum blir ju ens trygghets ställe på något sätt.

Sen beror det absolut på i villken ålder barnet är i och varför det ska plaseras i ny familj.

När du har träffat barnet så hinner ni säkert gå igenom hur h*n vill ha det.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Upp till toppen