Som mest aktuell var frågan inför omröstningen 2001. På juristutbildningen har vi under terminen faktiskt haft ett seminarium kring detta, och min uppfattning är att de flesta ser detta ur de vuxnas perspektiv. Det blir en fråga om lika rättigheter och rätt att inte diskrimineras p g a sin sexualitet. I den omfattning man ser på detta ur barnets perspektiv så görs det ur ett perspektiv som godtar homoadoptioner om man kan utesluta negativa konsekvenser - till skillnad från att godta något bara om det innebär positiva konsekvenser.

För mig innebär inte att något inte är negativt per automatik att det är positivt. Som enda adopterad i seminariegruppen fick jag väldigt lite gehör för synpunkten att frågan måste ses huvudsakligen ur barnens situation. Att vara adoptivbarn innebär att i grunden alltid att barnet separerats från sina biologiska föräldrar, vilket i sig är en faktor som kan göra adoptivbarn mer känsliga för upplevelser av utanförskap. Om man dessutom kommer från ett annat land och det tydligt syns, så är detta också något som för de allra flesta adoptivbarn orsaker känslor och upplevelser av utanförskap. Mycket beror naturligtvis på omgivningen, men känslorna kan finnas hos barnet oavsett omgivningens acceptans. Att på det lägga att adopteras till en familj vars sammansättning definitivt inte accepteras av alla, kan inte på något sätt gagna situationen för adoptivbarnen.

I praktiken innebär svensk lagstiftning dock ingen större förändring, eftersom inget annat land godkänner homoadoptioner. I själva verket har den nya lagstiftningen inneburit att Sverige har förlorat möjligheten att adoptera från vissa länder. Så även i fortsättningen kommer detta att göras i det tysta och genom att på olika sätt kringgå givarländernas önskemål.