bröd var torrt och jag

fick ont i magen. När

ingen svarade på mina idoga

brev. Funderade på att börja

skriva dikter istället. Jag ska

översätta en text innehållet är….

ännu inte offentligt, men om

jag jobbar på riktigt flitigt

så kanske jag hinner innan

någon annan hinner före. Aldrig

att jag ska ge upp

medan regnet ännu smattrar och

timmarna går. Snart är de

timmarna går. Snart är de

sista brödsmulorna torra och orden

hittar ingen direkt fart, utan

verkar ligga i smält kola

Så de var bara att

komma på nya tankar och….

ta på sig regnrocken och

gå ut i regnet,för…

att fundera vidare på vad

dagen bär med sig som….

kunde vara gångbart. I ett

Nytt brev jag tänkt på.

Lite utanför leken. Jag har satt ihop allt vi skrivit så kan jag kopiera in det här om någon vill se hur det blir.

När jag där gick och

halkade runt bland blöta löv

Bra giffan, hade faktiskt tänkt samma tanke! Gör det, det börjar bli lite svårt att få nåt sammanhang :)

så plötsligt fick jag syn

på något som stack upp

Vad var det? jag gick

Så här ser det ut just nu. Jag har inte satt in Nya menigar, bara kopierat det vi skrivit.

Regnet smattrade mot rutan. Gårdagens bröd var torrt och jag fick ont i magen. När ingen svarade på mina idoga brev. Funderade på att börja skriva dikter istället. Jag ska översätta en text innehållet är ännu inte offentligt, men om jag jobbar på riktigt flitigt så kanske jag hinner innan någon annan hinner före. Aldrig att jag ska ge upp medan regnet ännu smattrar och timmarna går. Snart är de sista brödsmulorna torra och orden hittar ingen direkt fart, utan verkar ligga i smält kola Så de var bara att komma på nya tankar och ta på sig regnrocken och gå ut i regnet,för att fundera vidare på vad dagen bär med sig som kunde vara gångbart. I ett Nytt brev jag tänkt på. När jag där gick och halkade runt bland blöta löv så plötsligt fick jag syn på något som stack upp Vad var det? jag gick

försiktigt närmare, men ryggade plötsligt

till, hade aldrig sett något

liknande. Det var runt och

fyrkantigt samtidigt, ganska litet och

haha, en lärare i svenska skulle slita sitt hår i vild förtvivlan :D

likt en liten igelkott,men

utan taggar. Funderade ett ögonblick

om jag skulle våga ta

mig närmare, eller vända om.

Plötsligt rörde det sig, och

jag såg vad det var

Lite otäckt var de ändå

och jag visste fortfarande inte

om jag vågade försöka närma

mig den stora jätten som

var ganska liten för att

vara så stor och förskräcklig

Nu ser det ut så här.

Regnet smattrade mot rutan. Gårdagens bröd var torrt och jag fick ont i magen. När ingen svarade på mina idoga brev. Funderade på att börja skriva dikter istället. Jag ska översätta en text innehållet är ännu inte offentligt, men om jag jobbar på riktigt flitigt så kanske jag hinner innan någon annan hinner före. Aldrig att jag ska ge upp medan regnet ännu smattrar och timmarna går. Snart är de sista brödsmulorna torra och orden hittar ingen direkt fart, utan verkar ligga i smält kola Så de var bara att komma på nya tankar och ta på sig regnrocken och gå ut i regnet,för att fundera vidare på vad dagen bär med sig som kunde vara gångbart. I ett Nytt brev jag tänkt på. När jag där gick och halkade runt bland blöta löv så plötsligt fick jag syn på något som stack upp Vad var det? jag gick försiktigt närmare, men ryggade plötsligt till, hade aldrig sett något liknande. Det var runt och fyrkantigt samtidigt, ganska litet och likt en liten igelkott,men utan taggar. Funderade ett ögonblick om jag skulle våga ta mig närmare, eller vända om. Plötsligt rörde det sig, och jag såg vad det var Lite otäckt var de ändå och jag visste fortfarande inte om jag vågade försöka närma mig den stora jätten som  var ganska liten för att vara så stor och förskräcklig

Rädd men samtidigt nyfiken tog

jag nu ett steg fram

den verkade inte farlig.

Det såg nästan ut som

om den ville nåt, som

den skrattade åt mig för

i blicken såg man också

en ironiskti lsken blick…och

den kunde nog skräma, men

den liksom drog på mungipan.

Nu vart du bra rädd!

sa den, lite lätt roande

Vid det här laget hade

jag glömt både regn och

rusk. Kanske att jag skulle

Ta med den hem? Jag

stoppade handen i väskan för

att se om kameran var

där fortfarande. Men istället så

fastnade jag med fingrarna i

något klibbigt och slemigt. Vad

nåt kletigt. Innan jag hunnit

se vad det var, närmade

sig en geting och då….

blev det en väldig fart

för jag är allergisk mot

getingar. Hysteriskt slog jag omkring

mig och skrek som en

stucken gris. Då försvann den

den mystiska saken som ett

skott. Jag stog kvar och

väntade på att någon annan

skulle inse det fullständigt absurda

i vad jag trodde jag

Och nu har vi kommit så här långt.

Regnet smattrade mot rutan. Gårdagens bröd var torrt och jag fick ont i magen. När ingen svarade på mina idoga brev. Funderade på att börja skriva dikter istället. Jag ska översätta en text innehållet är ännu inte offentligt, men om jag jobbar på riktigt flitigt så kanske jag hinner innan någon annan hinner före. Aldrig att jag ska ge upp medan regnet ännu smattrar och timmarna går. Snart är de sista brödsmulorna torra och orden hittar ingen direkt fart, utan verkar ligga i smält kola Så de var bara att komma på nya tankar och ta på sig regnrocken och gå ut i regnet,för att fundera vidare på vad dagen bär med sig som kunde vara gångbart. I ett Nytt brev jag tänkt på. När jag där gick och halkade runt bland blöta löv så plötsligt fick jag syn på något som stack upp Vad var det? jag gick försiktigt närmare, men ryggade plötsligt till, hade aldrig sett något liknande. Det var runt och fyrkantigt samtidigt, ganska litet och likt en liten igelkott,men utan taggar. Funderade ett ögonblick om jag skulle våga ta mig närmare, eller vända om. Plötsligt rörde det sig, och jag såg vad det var Lite otäckt var de ändå och jag visste fortfarande inte om jag vågade försöka närma mig den stora jätten som  var ganska liten för att vara så stor och förskräcklig. Rädd men samtidigt nyfiken tog jag nu ett steg fram den verkade inte farlig. Det såg nästan ut som om den ville nåt, som den skrattade åt mig för i blicken såg man också en ironiskt ilsken blick…och den kunde nog skräma, men den liksom drog på mungipan. Nu vart du bra rädd! sa den, lite lätt roande Vid det här laget hade jag glömt både regn och rusk. Kanske att jag skulle Ta med den hem? Jag stoppade handen i väskan för att se om kameran var där fortfarande. Men istället så fastnade jag med fingrarna i något klibbigt och slemigt. Vad nåt kletigt. Innan jag hunnit se vad det var, närmade sig en geting och då…. blev det en väldig fart för jag är allergisk mot getingar. Hysteriskt slog jag omkring mig och skrek som en stucken gris. Då försvann den den mystiska saken som ett skott. Jag stog kvar och väntade på att någon annan skulle inse det fullständigt absurda i vad jag trodde jag

råkat ut för. Klockan började

samtidigt larma, och oljudet fick

grannarna att vakna. Nu skulle

Putte varit här! Sakta vände

jag ryggen åt varelsen under

stenen. Styrde stövlarna in på

den rätta vägen, men kunde

jag verkligen bara lämna mitt

"monster" där under stenen? Jag

nyupptäckta fenomen utan att nånsin

få reda på om det

verkligen var ett ondskefullt monster

Ok, fortsättning på giffans ihopsättning.

Regnet smattrade mot rutan. Gårdagens bröd var torrt och jag fick ont i magen. När ingen svarade på mina idoga brev funderade jag på att börja skriva dikter istället. Jag ska översätta en text, innehållet är ännu inte offentligt men om jag jobbar på riktigt flitigt så kanske jag hinner innan någon annan hinner före. Aldrig att jag ska ge upp medan regnet ännu smattrar och timmarna går. Snart är de sista brödsmulorna torra och orden hittar ingen direkt fart utan verkar ligga i smält kola. Så de var bara att komma på nya tankar och ta på sig regnrocken och gå ut i regnet, för att fundera vidare på vad dagen bär med sig som kunde vara gångbart. I ett Nytt brev jag tänkt på. När jag där gick och halkade runt bland blöta löv så plötsligt fick jag syn på något som stack upp Vad var det? Jag gick försiktigt närmare, men ryggade plötsligt till, hade aldrig sett något liknande. Det var runt och fyrkantigt samtidigt, ganska litet och likt en liten igelkott, men utan taggar. Funderade ett ögonblick om jag skulle våga ta mig närmare, eller vända om. Plötsligt rörde det sig, och jag såg vad det var Lite otäckt var de ändå och jag visste fortfarande inte om jag vågade försöka närma mig den stora jätten som var ganska liten för att vara så stor och förskräcklig. Rädd men samtidigt nyfiken tog jag nu ett steg fram den verkade inte farlig. Det såg nästan ut som om den ville nåt, som den skrattade åt mig för i blicken såg man också en ironiskt ilsken blick och den kunde nog skräma, men den liksom drog på mungipan. Nu vart du bra rädd! sa den, lite lätt roande. Vid det här laget hade jag glömt både regn och rusk. Kanske att jag skulle ta med den hem? Jag stoppade handen i väskan för att se om kameran var där fortfarande. Men istället så fastnade jag med fingrarna i något klibbigt och slemmigt. Vad nåt kletigt. Innan jag hunnit se vad det var, närmade sig en geting och då blev det en väldig fart för jag är allergisk mot getingar. Hysteriskt slog jag omkring mig och skrek som en stucken gris. Då försvann den den mystiska saken som ett skott. Jag stod kvar och väntade på att någon annan skulle inse det fullständigt absurda i vad jag trodde jag råkat ut för. Klockan började samtidigt larma, och oljudet fick grannarna att vakna. Nu skulle Putte varit här! Sakta vände jag ryggen åt varelsen under stenen. Styrde stövlarna in på den rätta vägen, men kunde jag verkligen bara lämna mitt nyupptäckta fenomen utan att nånsin få reda på om det verkligen var ett ondskefullt monster

kanske är det läge att börja på ny tråd…denna börjar bli rätt tungschrollad…

Jag låser denna då det redan finns en fortsättning