Ja det tycker jag absolut att de ska ha lika stor rätt till som heterosexuella par!

Jag kan ine se någon anledning till att de skull vara varken bättre eller sämre föräldrar pga sin sexuellaläggning.

En del kommer med motargument om att barnen kan bli mobbade i skolan för att deras föräldrar är homosexuella, men barn blir mobbade i skolan dagligen för allt från deras föräldrars yrke, vilken del av orten de bor i, vad de har för kläder, hårfärg, fritidsintressen, eventuella handikapp (både synliga och icke synliga), mm. Så jag tror inte alls att risken för att barnet ska bli mobbad ökar så markant.

Jag är av det anseendet (eller hur man nu säger) att bättre två lyckliga föräldrar än två olyckliga föräldrar.

Sen om man har två mammor eller två pappor…. spelar det egentligen någon roll?

Visst jag tycker att det skulle vara konstigt om lilla Lisa kommer hem till oss och leker och säger att "jag har två mammor", men jag tror att det där är något man kommer vänja sig med.

Nu är det ju så vanligt att barn har dubbel uppsättning av familj. Det var det inte förr, då levde mammor och pappor ihop och man va gift… å Blablabla. Nu är det minst lika vanligt att föräldrar aldrig gifter sig, man skaffar barn tidigt i åldrarna, och man skiljer sig enklare.

Så omgivningen kommer att vänja sig.

Mobbing är ett dåligt argument för att de inte skulle få skaffa barn. Som #1 säger, men kan ju bli mobbad för årecis allt!

Ni som röstat, glöm inte att motivera era svar!

#2 jo visst skulle man väl hajjatill lite om lilla Lisa sa att hon har 2 mammor eller 2 pappor, men man skulle nog vänja sig snabbt ändå. Jag tror jag skulle bli mer nyfiken än något annat =)

Kombinationer av föräldrar(även ensamstående) oavsett kön är bättre än inga föräldrar

jag röstade annat alternativ.

Jag är inte för ett homosexuellt par adopterar ett barn. Däremot om ena partern ur TVÅ homosexuella par (en kvinnlig och en manlig) adopterar tycker jag är OK.

Jag anser att ett barn mår bäst om det har både en kvinnlig och en manlig förebild, som barnet kan vända sig till i olika situationer.

Så jag är inte emot att homosexuella par har barn, men det ska finnas MINST 1 förälder av varje kön

Hoppas Ni förstår vad jag menar.

Homosexuella är inte på ngt vis sämre föräldrar än andra.

#6 Men förebilder kan man ju ha till barnet även utanför familjen. Mycket goda vänner tex.

Det finns ju ensamstående föräldrar där barnet inte träffar den andre föräldern och alla skaffar inte ny partner oavsett kön.

Jag håller med att barnet behöver förebilder, men man kan få det på så många olika sätt.

Jag vet inte riktigt… Asså jag tycker att det kan vara bra om man har minst en manlig och en kvinnlig förebild och oftast är det väll ens föräldrar som blir dem, men samtidigt så kanske man kan ha någon annan som förebild av det könet föräldrarna inte tillhör. Framför allt tror jag att det kan vara bra om man är kille med två mammor eller tjej med två pappor, för då har juh föräldrarna inte gått igenom samma grej som man själv går igenom i t.ex puberteten. Men som sagt så kan det juh finnas någon av det andra könet än föräldrarna i närheten, vilket iallafall jag tycker ät viktigt! Det tror jag skulle vara det jobbigaste, iallafall för min del. Men låter man homosexuella skaffa barn så kommer det säkert vara ganska många barn som kan ha homosexuella föräldrar och det blir ändå normalt ochde flesta kommer nog att tycka det är konstigt.

Jag tycker inte det är rättvist mot barnet… Jag skulle skämmas.. Och även bli mobbad.

#9 mobbad kan man bli ändå (borde jag veta som vart mobbad genom hela skoltiden) och varför skulle du skämmas? Det finns inget som är skamligt med att vara homosexuell och inget som är skamligt med att ha homosexuella föräldrar (inte i mitt tycke iaf)

Nej men alla tycker vi olika.. Men iförsej så jag vet inte hur det skulle vara att växa upp med dom.. men jag tänkte om man adopterar ett äldre barn så..

Vi har pratat om detta i skolan.

Jag personligen tycker att en människa är en människa, ett barn behöver kärlek en bra uppväxt. Då spelar det ingen roll om barnet har 2 mammor eller 2 pappor. Huvudsaken är att barnet trivs och har det bra med mycket kärlek.

Många pratar om att man behöver en manlig och en kvinnlig förebild, men de finns ju ensamstående föräldrar. Då finns det inte både en manlig och kvinnlig förebild. MEN det finns säkert någon i släkten man kan ha som en manlig eller kvinnlig förebild. Om man tycker det är det stora problemet så skulle man ju behöva sätta barn med ensamstående förälder i en ny familj och så kan man ju inte göra.

Jag tycker att homosexuella par ska få adoptara barn lika väl som ensamstående och hetrosexuella par ska få adoptera.

 punkt slut, och tack! =)

Självklart, jag tycker att det är viktigare att barnet får kärlek, mat och tak överhuvudet, vare sig det är en ensamstående förälder eller ett par av olika kön eller samma kön.

visst finns det ensamstående föräldrar, men oftast var ju tanken, vid "barna-görandet" att man skulle leva ihop eller åtminstonne att barnet skulle få lika mycket mammatid som pappa-tid.

Iom att homosexuella adopterar ger man inte ens barnet en chans att få växa upp i en 2-könad familj.

Jag är kluven i frågan faktiskt, jag tycker inte att homosexuella är mindre värda på något vis, men är fortfarande kluven i barnafrågan

#14 Men det finns ju även dem som blir med barn utan att leva i ett förhållande och då även behåller barnet. Där är aldrig tanken att barnet ska få växa upp med två olik könade föräldrar.

Det finns även särbos som skaffar barn. Då har barnet iof kontakt med båda könen (ibästa fall). Men vad är det som säger att ett barn just har sina föräldrar som förebilder? Det finns ju barn som har föräldrar som aldrig borde blivit föräldrar, vad är det för förebilder?

Jag hävdar att det är bättre för ett barn att växa upp med lyckliga föräldrar oavsett hur den familjen ser ut.

Visst är det bättre att ett barn har föräldrar än ingena föräldrar alls.

Men ett barn behöver en manlig och en kvinlig förebild när dem växer upp.

OK. en partnen kan dö, givetvis, men änå kvarstår fakta, att det är inget man kan rå för, utan barnet behöver en manlig och en kvinlig förebild.

#16 Vem är det som säger att dessa förebildert måste vara föräldrarna. Man kan ha en morbror eller moster eller faster eller någon annan nära som förebild.

#14 Som giffan säger, det finns barn som endast har en mamma, då pappan inte finns med i rollen pga olika orsaker. Min mammas kompis tex fick barn sent efter en lång tid då hon trodde att hon inte kunde få barn. Men så vart hon gravid, och killen hon hade då hade redan barn och ville inte ha fler barn. Då hon trodde att hon inte kunde få, behöll hon barnet.

Pappan vill inte veta av ungen, och inte lider hon utav det. Hon är den raraste och sötaste lilla flicka jag någonsin har mött. Det ända är att hon har stödfamilj, hennes gudföräldrar, för att mamman ska få lite "ledighet" ibland

Så att skaffa barn själv, eller i ett enkönat förhållande ser jag inte som något problem.

Min fru har en son sedan ett tidigare äktenskap. Vi har bott ihop sedan han var ett år (nu är han 11) och det är aldrig någon som har mobbat honom för det i skolan eller ens sagt något om det. Eller jo; för inte så länge sen var det en kompis till honom som undrade om jag var sonens barnflicka haha

Jag röstade givetvis på att homo-par ska få adoptera. Håller med#12 & #7

Ja är min åsikt… mina föräldrar har inte varit mina största förebilder ändå det har varit andra vuxna så jag tror inte det är något större problem om föräldrarna råkar vara av samma kön, det finns så mycket vuxna runt barn i normala fall att det löser sig ändå.

Jag är uppväxt med att ha 2 mammor, fast då var jag fosterbarn i en hetrofamilj. Och det blev jag mobbad för, för att jag träffade min mamma 1 gång i månaden..

jag tycker att det är okej att adoptera som homosexuell. barn kan ju bli mobbade för vadsomhälst och sen så är det också en vanesak.

Jag undrar om samhället ser skillnad på om man har två mammor eller två pappor? Känns det mera "normalt" med två mammor?

Bara en fundering. Man reagerar inte lika mycket på om två tjejjer håller varandra i handen eller kramas, det är ju "tjejjigt" på något sätt. Killar visar inte sina känslor på samma sätt å kramas öppet oavset om det är kompis kramar eller mera.

#22 Jag tror att det är mer acceptabelt att vara 2 tjejer än 2 killar. Ta bara porrfilmsvärlden, två tjejer är jätte het och attraktivt, men två killar är bara äckligt. Förstår bara inte hur man tänker i det resonomanget.

Instämmer med #23. Varför är det inte lika acceptabelt med två killar? I sonens skola beskyller man varandra för "bög j****", däremot att han har två mammor (eller tre om man räknar med pappans fru som han dock inte gillar så mkt) är det ingen som säger något om.

Kan det vara av den enkla anledningen att tjejjer är mera öppna med sina känslor? Tjejjer kramar varandra när man träffas, skiljs åt eller bara för att göra någon glad. Det gör inte killar (inte vad jag vet iaf)

Jag svarar samma sak som jag gjorde på "mobbing -Ifocus" :

Förrut var jag osäker på vad jag tyckte om detta, - jag velade fram & tillbaks. Men nu tycker jag: Självklart ska man säga JA till att homosexuella ska få adoptera (viktigast är som sagt att man är en bra förälder!)

Man visar världen ju vad som är okej, & nåt bra -genom att du själv säger JA till det. - Och ju fler som gör det destu större chans är det, att alla andra ser att det är nåt bra! (jag tror det smittar av sig lite!) Det kanske gör så att folk tillslut inte längre  mobbar dom för den saken, -börjar se med mer "posetiva glasögon" på "den saken" istället!

Folk är oftast lite rädd för det ovanliga/"onormala". Men nånting kan ju alldrig sluta va ovanligt - ifall "den saken" alldrig får chansen att bli vanlig! - Det är också därför man inte ska säga NEJ till att homosexuella ska få adoptera! (men även saker som aldrig kan bli vanliga- är okej!)

Om man inte tillåter homosexuella att få adoptera barn - för "barnen kan bli mobbade då", -då undrar jag: 

Ska man isåfall också….inte tillåta barn att "vara sig själv", ifall barnet är annorlunda/"onormal"!? - För dom kan ju bli mobbad för detta ju!?

Ska man förbjuda tjejer att klä sig i urringat & kort-kort kjol för att det finns risk annars att våldtäktsmän lockas till att våldta dom då!?

Ska man förbjuda "färgade" föräldrar att adoptera ett vitt barn - eftersom andra vita männinskor som är rasister kan ju mobba "de färgade" föräldrarnas barn!?

O.s.v.

Hur världen ska se ut, tycker jag - ska inte formas/bestämmas utifrån "dom som mobbar"! Man ska försöka få bort mobbingen istället! Försöka skapa förståelse & sånt (…& det gör man nog inte genom diskriminering!?)

#26 Jag kan inte annat än hålla med i det du skriver!

Det tycker jag väl.

Jag förstår inte det där med: >>Man måste ha en kvinnlig och en manlig förebild<<.

En förebild tycker jag är någon man ser upp till, av nån anledning (= bra personlighet/ bra gärningar & sånt) ! För mig har det ingenting med just kvinnlighet/manlighet å göra!(-&vad är det?) En kvinna måste inte vara "en typisk kvinna", en man måste inte vara som "en typisk man"! Alla behöver bara vara sig själv! Vara sån man vill vara! Göra sånt man vill göra! osv

(Jag har tex alltid gillat Pippi Långstrump(sominteär riktig), osså tycker jag att Ghandi (som var riktig)var skit-cool!) (Jag gillar dom inte precis för deras kön!)

jag tycker absolut att homosexuella ska få adoptera.. dom kan väl vara lika bra föräldrar.. och barnet kan få det lika bra.

Svar ja.

Alla måste få prövas för adoption. Hur ska vi kunna säga att du eller du inte får skaffa barn? Vem är bra, vem är dålig förälder? Många barn som har flera föräldrar mår bra av det, både föräldrar och barn. Det är stora familjer nuförtiden. Plast hit och plast dit. Kärnfamiljen  tappar i majoritet men mår barnen sämre för det?

Har man föräldrar av samma kön så är det ju annorlunda men mår deras barn sämre än andras barn? Vem är dålig och vem är bra förälder? Hur är man som pappa eller mamma, manlig eller kvinnlig och hur är man det, vad är manligt och vad är kvinnligt? Är biologiska föräldrar bättre föräldrar än adoptivföräldrar? Mår adoptivbarn sämre än biologiska barn? Och varför mår barn dåligt över huvud taget? Varför blir vissa mobbade? Eller inte?

Alltså, hur man än tänker och vrider och vänder så kan man inte säga att nån är bättre än nån annan på att vara förälder. Vilka normer avgör det? Kanske dom människor som lämnar bort sina barn är sämst föräldrar, dom valde ju att inte bli föräldrar.

#31 Eller så är de de föräldrar som lämnar bort sina barn som är de bästa, som erkänner att "jag klarar inte av det här, överlåter det till någon som kan".

Någon som kan och vill!

#33 Ja precis!

det är sjukt att homosexuella ska få adoptera. Det finns ju naturens lag -.-'

#35 Även i naturens värld så finns det de som av viker mot det "normala" och sen kan man ju diskutera vad som är normalt.

Vadå naturens lag? En homosexuell man kan göra en kvinna gravid. En homosexuell kvinna kan föda ett barn efter att ha blivit inseminerad. Naturen tycks inte bry sig nämnvärt om vilken sexuell läggning man har. Själv har jag väldigt svårt att bli gravid och min man och jag fick vårt första barn genom adoption. Kanske är det oss som naturen av någon anledning valde att sortera bort? Fast sedan måste naturen i så fall ha ändrat sig, för barn nummer två är hemmagjort. Jag tror över huvud taget inte att naturen är särskilt pålitlig som "domare" när det gäller vem som ska få barn och vem som ska bli utan.

Om två människor älskar varandra, lever i ett bra förhållande och dessutom är utredda och befunna lämpliga att ta hand om ett barn, varför skulle det då vara "sjukt" att de tillåts adoptera, bara för att de råkar ha samma kön?

Men om alla på hela jorden blir homosexuella, vad händer då? ;O

Då kommer nästa fråga; blir man plötsligt homosexuell? Föds man med en viss sexualitet? Smittas det eller kan man välja eller är det medfött?

Hur många procent av mänskligheten är "rent" homosexuella? Hur många är rent hetero- och hur många är då bisexuella?

Personligen går jag omkring och tror att nästan alla är bisexuella, resten är då homo-, hetero- eller transsexuella. Eller hur tänker ni?

Om man kan ta hand om barn har ju inte särskilt mycket med sexualitet att göra, eller va?

Klart att det inte ska ha med sexualitet att göra om man kan ta hand om barn eller inte. Vissa pappor är bättre än många mammor… men det borde heller inte vara naturligt isåfall.

Och sedan en till fråga vad är kärlek? :O

Woww, -Varför tycker du så illa om homosexuella för?

#41 Ja du kärlek skulle säkert fylla en helt egen tråd antar jag. Kärlek kan var till så mycket.

(min uppfattning iaf)

#41 Kärlek är något man håller kärt, tex sin bil, en människa, en maträtt. Sedan är ju frågan vilken typ av kärlek.

Har inte läst allt, men det som är jättekonstigt är att en mamma kan adoptera, men 2 mammor kan inte adoptera för barnet ska ha både en mamma och en pappa.. vad är logiken i det??

#45 Ja precis, eller om man skiljer sig, då får man inte ha kvar sina barn då eller??

Nä jag förstår inte heller logiken i det hela.

Skulle du sj vilja ha 2 pappor då?

#47 Om frågan är ställd till mig så kan jag svara så här.

Att för min del så har jag hela mitt liv önskat mig föräldrar som är sams och som inte bråkar evigt å alltid.

Om det skulle vara två mammor, eller pappor eller apor eller utomjordinger, skulle faktiskt inte spela mig någon roll. En familj som kan umgås och ha trevligt. Fira jul ihop, födelsedagar, där man kan ta hem vänner mm tycker jag är mycket viktigare!

#46 Där sa du något viktigt. Om man skiljer sig, får man inte ha sina adoptivbarn kvar då? Med tanke på att man måste vara ett par av båda könen så är ju det tveksamt, men det fungerar ju konstigt nog inte så.

Om en lesbisk ensamstående skulle adoptera då, eller måste man fylla i ett formulär om att man inte är lesbisk.. och vad räknas som homosexualitet? Är inte det från person till person?

#50 Man måste vara ett par

#51 Man kan få adoptera som ensamstående

Ensamstående + Adoptera?

#52 Men va inte det bara ifrån ett land eller något?

Tja.. ska man ta ifrån ensamma föräldrar vårdnaden? Då har man ju bara enkönade förebilder om man endast räknar föräldrar som förebilder. Knasigt att resonera om kvinnliga och manliga förebilder då det rör sig så mycket olika vuxna människor runt ett barn att dom kan få förebilder även utanför familjen. Dagispersonal, mostrar, morbröder, tränare föräldrars vänner…

#53 Jo ett land som det ser ut just nu iaf, men även om det bara är ett land betyder ju att man kan och får som ensamstående.

#54 kan inte annat än att hålla med.

När man är riktigt liten ser man nog mycket upp till sina föräldrar, men jag skulle inte tro att barn med samkönade föräldrar eller ensamstående har mindre att se upp till.

#55 Ok, ja, det va nog lite fel utav mig att skriva. Får ursäka.

#54 Håller oxå med. Mor och far va nog minna förebilder som välidigt lite, men i väldigt tidig ålder började jag avguda min morbror, och nu är morbror och min mormor minna förebilder, inte min mor och far.

Huvudsaken är att barnet hamnar i en familj som älskar det.
Barnet adopterades ju bort av den anledning, föräldrarna kunde inte ta hand om det.

Varför skulle det vara fel för ett homosexuellt par att ta hand om ett barn som farit illa och ge det kärlek? Vad är det som gör ett homosexuellt par sämre som föräldrar?

Jag förstår egentligen inte varför det alltid är så stora disskutioner om homosexuella och bisexuella och allt det. Jag menar, man kan ju inte hjälpa vem man är kär i? Och alla snackar alltid om att respektera varandra för vem man är, det gör vi alltid i skolan. Vuxna "erfarna" ska berätta om hur viktigt det är - men så får man inte vara kär för att det är samma kön på personen? Det är väl inte könet, utan personen i sig som man blir kär i?!

Tycker bara det känns så fel…  för mig är det självklart att alla ska ha rätten att adoptera! Barn behöver inte få en bättre uppväxt för att föräldrarna är av samma kön, bara det får kärlek och omvårdnad som ett barn behöver så är det väl inga problem?

Det finns faktiskt (tyvär) mängder av barn som blir misshandlade och utsatta för jättehemska saker i hemmet trots att det finsn både en mamma och en pappa.

Det är min åsikt.

Instämmer med #58, bra talat!

Jag kan inte annat än att instämma och hänvisar till mitt inlägg nr 48

689 ggr har detta lästs. Inte bara av oss antar jag. Intressant ämne alltså. Men det är bra, det som sägs, och wow är modig. Jag tycker det är mycket klokt skrivet här, det visar vilken snurigt tänk det är, detta med föräldrar/uppfostrare som baseras på kön. Och dessutom, nog visar dessa inlägg att sexualiteten är oviktig?

Barn mår bra och blir harmoniska i en omgivning av kärlek och tydliga gränser - säger jag som inte har några! :) men man har ju varit barn själv. Glad å go ska mänskan va, då blir det bra.

jag röstade att jag itne har någon åsikt… jag har fördomar då jag själv mått dåligt när jag var tvungen att acceptera att min ena föräldrer hade sådan relation

#62 Om du orkar berätta hur det va så skulle det tillföra denna diskution ganska mycket.

Egentligen… borde man verkligen bry sig så mycket om andras sexuella läggning? Jag menar, alla är ju människor. Smaken är som baken, right?

#64 Så sant så.

Jag tycker att det är helt ok att man får adoptera oavsett sexuell lägning.

Hade en vän som var gift och hade 5 barn. En dag så sa hon att hon var ute på stan och fikade med sin flickvän. Hon hade träffat denna kvinna och blivit kär fast hon var gift. Skilde sig från en man som hon inte hade det lätt med. Hennes ex man gav henne lite kommentarer ang. det hela…var väll mest besviken för att bli lämnad. Jag är glad att hon är lycklig i dagen läge.

#63 bara att jag for illa av det och att jag inte ska ha en åsikt i frågan för att min egen erfarenhet färgar av sig då och jag vet att det är ohållbart att grunda sina åsikter på en(1) dålig erfarenhet

jag tycker att det viktigaste är att ett barn får en trygg uppväxt med allt vad det innebär. Om man har en mamma + pappa, en mamma + mamma eller en pappa + pappa tror jag inte spelar någon roll.

jag har iof ingen "erfarenhet" av detta, då jag inte känner något homosexuellt par som har barn ihop.

men om vi vänder på frågan då. Om homosexuella par inte får adoptera, hur gör man då i man+kvinna förhållanden där det är en av dem som "visar sig" vara homosexuell?

Om den homosexuella partnern i äktenskapet startar en relation med en ny av samma kön, ska då den bli av med umgängesrätten till sina barn som föddes i äktenskapet mellan man + kvinna?

Då är det ju helt plötsligt ett annat ljud i skällan.

Jag tror inte att DJUREN skulle "göra lika stor grej" av såna här saker som vi människor gör !?! (-homosexuallitet och andra saker som inte vi tror är så vanliga…)

människor kan vara riktigt märkliga… hmm

Väldigt lång tråd jag hoppade in på här. Orkar inte läsa igenom allas svar utan säger bara min mening.

Jag tycker att det ska vara lika för alla. Två mammor eller två pappor kan vara betydligt mycket bättre än föräldrar av olika kön.

Sedan går vi också mot ett sådant samhälle där homosexualitet (och alla andra "avvikande" sexualiteter) blir mer accepterade så jag tror inte att barnet kommer utsättas för någon form av mobbning eller liknande för att denne har föräldrar av samma kön.

#67 Nej, du behöver absolut inte. Tänkte bara att kanske någon med lite erfaranhet ville uttrycka sig. Tror inte det påverkar andras åsikter, men man kanske får se detta ur ett annat perspektiv. Men som sagt, om du inte vill så ska jag inte heller tjata.

Till den (och alla andra miljoner gånger jag hörts det sägas) som frågade hur världen skulle se ut om alla helt plötsligt blev homosexuella: Jag antar att du med den frågan menar "Hur skulle människan klara av att föröka sig". Ja. Antalet oönskade graviditeter och aborter skulle väl vara nere på så gott som noll.

Angående frågan om homosexuella ska få adoptera eller ej kan jag inte ge annat än ett Ja - varför inte? Jag har aldrig hört ett vettigt argument mot, och kan inte tänka mig något annat.

Angående mobbing - självklart ska man inte låta mobbarna bestämma reglerna! Och att ett barn blir mobbat beror på så mycket mer än om den har två mammor, två pappor, glasögon, fetma, fräknar, mörk hy, rosa hus eller vad som kan tänkas trigga igång ett mob.

Angående det där med "manlig resp. kvinnlig förebild" så tycker jag det bara är skitsnack. Förebilder man skaffar sig är människor, inte kön. Man får det av sin omgivning, man får det genom familjen, man får det genom media, man får det genom skola, överallt.

Inte om de kan få barn själva. Det finns många barnlösa par som inte kan, och det tar väldigt lång tid för att få adoptera ett barn för dem. Speciellt bör lesbiska kvinnor som kan få barn inte få adoptera, för de kan insemineras. Männen är det mer tveksamt med, för att hitta en kvinna som kan tänka sig att födas deras barn lär vara rätt svårt ^^

#74 bra svar *gillar*

#74 Har aldrig tänkt på det så, tänkvärt…

Självklart ska de få adopterade. Behöver bara gå till mig själv och tänka lite. Jag hade nog hellre vuxit upp med homosexuella föräldrar som älskat mig, än en mor och far som slog mig från 3 års ålder och använde mig som arbetskraft, bara för att alkoholen var mer värd än en flicka.

Ni som är emot. En fråga. Om det var ert eget barn som kom och sa att han/hon var homosexuell. Hur skulle ni då ställa er till adoption.

Den frågan skulle jag oxå vilja ha motiverad

#77 Oxå en ganska bra insyns vinkel, faktiskt…

Man pratar hela tiden om att kärleken inte har några gränser, så varför ska inte alla kunna få ha barn som vill ha det.

#77

Mycket bra fråga.

Tack, se om någon vågar svara.

#77 Fyfaan. Vad jobbigt bara att läsa, och hur jobbig har inte du haft det då! Kram till dig. 

Man ser att det spelar ingen roll vad du har för föräldrar, biologiska, adoptiv, homo, hetero, bi, kristen, ateist osv, osv, i all oändlighet. Det kan bli så fruktansvärt fel, vissa människor ska inte ha barn, ska inte försöka uppfostra. Men hur i all världen ska man kunna garantera att man blir bra förälder? Och inte kan man förbjuda vissa att göra - skaffa barn. Man steriliserade vissa förr, men det kom man ju på att det var fel. Knepigt!

#82 Tack för dina ord. Kan tala om att jag gav ett löfte som liten. När jag blev stor och fick egna barn, skulle de aldrig få stryk, alltid ha mat på bordet, egna kläder på kroppen, inte efter någon vuxen, Kärlek och omtanke, men regler och normer.

Även om jag själv struntade i att äta, så har barnen aldrig varit hungriga, de har aldrig behövt frysa. Inget stryk. Inte mycket materiellt, men mycket kärlek och omtanke. De har alltid vetat att jag finns där för dem, även idag när yngste är 29 år.

Att bli mor är ett livsarbete, men inte på samma sätt när de är små som stora. Men det är viktigt att de vet att jag finns, om det så bara är att prata eller en axel att vila huvudet på i sorg. Mina pojkar har flera gånger sagt åt mig att deras barndom, till skillnad mot en del andra, bestod av att de visste jag fanns där för dem. Tror det är därför vi hade liknande ungdomslokal hemma. Det var aldrig mindre än 10 ungar hemma. Kaffe och saft gick åt. De kom och gick som de ville hemma hos oss. Men respekterade mina regler och normer.

Idag är det grannens flickor som är här. Speciellt bakdagar, viktigt att de och även en kille, får lära sig från grunden. Vi bakar på 20 paket jäst i månaden.