Jag heter Anneli och är född 1972 och är adopterad från USA, Naples, Florida.

Jag bor mitt ute i skogen med min familj och alla våra djur. Vi har förnärvarande hästar, hund, katter, sköldpaddor och kanin.

Här är en bild av stallet.

Hejsan!

Anne heter jag, född 1981. Jag är inte adopterad men jag har bekanta som är adopterade (gamla skolkamrater).

Jag bor i en lägenhet i Luleå med min lilla familj som består av mig, sambon, 1 blandrashund, 3 huskatter & 2 tamråttor.

Jag är Sajtvärd på blandrashundar.ifokus och Medarbetare på några andra iFokus-sajter.

Vill ni veta mer om mig så är ni välkomna att fråga

Giffan, djurtokig som jag är så undrar jag lite nyfiket vad det är för hästar ni har?

#4 Vi har varmblodiga travare och gotlandsruss och shettisar som tävlar ponnytrav.

Jag har 2 adoptivbarn, födda i Indien 1975 och 1978 och 2 biologiska barn födda 1984 och 1986

Jag heter Magdalena, kallas för Maggan, är född -92 och adopterades från Polen -94.
Är väl ingen expert på adoptering i allmänhet men är rätt nyfiken på andras tankar och funderingar när det kommer till en själv som adoptivbarn.
Bor i utkanten av Stockholm med mamma, pappa och storasyster (också adopterad) och med en taxtik - Kajsa.
Rider och fotar mycket, hästar är det vanligaste motivet. :)

Välkomna ikna och Magster! Hoppas att ni ska trivas här.

Jag har två adoptivbarn från Korea, födda 89 och 91. Båda kom när de var 4 månader gamla och är inte biologiska syskon.
Vi bor i Nacka, öster om Stockholm.

Hejsan, Anna heter jag.

Jag är inte adopterad men nyfiken på hur det funkar med adoption.

Jag och sambon har 3 biologiska barn, varav bara en är i livet. Pga av det har tankarna på adoption kommit upp, det finns gränser för hur många ggr man vågar prova…

Bor mitt i skogen i hus och stall på gården. 5 hästar har vi för närvarande. 1 arab-korsning och 4 shetlandsponnyer. Försöker få min kusin att intressera sig för ponnytrev, men det går inte så bra.

Så Giffan, säg till om du vill låna någon mer shettis att prova på travbanan.

Kommer nog att komma med fler än en korkad fråga här inne, det får ni stå ut med ;)

Är också Medarbetare på DressyrIFokus då det är där det största hästintresset finns.

Välkommen Anna vad kul att du hittade hit. Inga frågor är för korkade här inne.

Hej! Heter Elin, är inte adopterad men har en sambo som är adopterad från Sri Lanka. Han har även en lillasyster (ej biologisk) som även hon kommer därifrån.

Jag är inte adopterad men jag jobbar som adoptionsutredare i en kommun. På grund av det vill jag inte skriva ut mitt namn för jag vill inte bli identifierad.

Min tanke med att titta in här är främst för att svara på frågor om handläggning och juridik. Jag vet att det finns rykten och myter som inte stämmer med verkligheten så jag tänker att jag förhoppningsvis kan räta ut en del frågetecken. Och förhoppningsvis få mig och mina kollegor att framstå som mindre skrämmande.

Annars hänger jag mest på Ridsport eftersom jag är väldigt intresserad av hästar och har två egna.

Välkomna hit både Cezanne och elinn och Wiveka (som jag missade tidigre, förlåt!)

Vad bra att du kan vara behjälplig här Cezanne.

Hej Kerstin heter jag och har 4 biologiska barn och en adopterad tjej från Kina. Hon är 7½år och världens goa tjej.

Hej på er,Lena heter jag är inte adopterad,men med närmare eftertanke så har jag ju på ett sätt jobbat med adoptivbarn från cicilien och har faktiskt en vän idag också som är därifrån…Jag är en djurtokig barnskötare från västmanland med 3 bioligiska pojkar,och här tänkte jag kika in då och då

Välkomna ska ni vara Kerstin och Lena

Agneta heter jag, är född hösten -57 i Sthlm och kom till mina föräldrar sommaren efter. Bor öster om Nacka i ett hus på landet och älskar att påta i trädgården som är mer tall-berg-morän än jord. Krigar mot rådjur och annat men lyckas ändå hålla Lavendel, Syren och Påskliljor vid liv. Och så några vallmo.

Jag svarar gärna på frågor, ser att det är en stor blandning på folk här i detta fokus, det gör att det blir lite spännande. Olika synvinklar på saker och ting.

Jag tror som jag skrev här nånstans, att man kanske inte är van att prata om att man är adopterad, särksilt inte om det inte syns. Det är lite känsligt i många familjer, inte något man basunerar ut och inte något man grottar runt i med vem som helst. Många är inne och läser men inte så många skriver. Helt ok och fullt förståeligt alltså som jag ser det. /Agneta

Välkommen Agneta hoppas att även du ska trivas här.

Hej!

Marie heter jag och hittade hit från Allt För Föräldrar, vars adoptionssnack står helt still. Någon hade iaf lagt ut ett tips om denna sida så jag blev nyfiken såklart!

Är snart 34 år och väntar tillsammans med min make på "Liten" sedan 17 månader tillbaka. Liten hoppas vi kommer till oss under 2009 från Santa Cruz, Bolivia. :)

Jag lade just ut en tipstråd hos Familjeliv också och hoppas att fler hittar hit, som antingen är adopterade/har och ska adoptera.

Ha det gott!

Välkommen ska du vara Marie. Vad spännande med "liten" hoppas du vill dela med dig om eran väntan.

Bra att det sprids att vi finns här.

Hej!

Jag kallar mig soba och är förälder till en flicka född i Ukraina och en biologisk son. Hoppas att det är OK att vara lite anonym. Jag brukar vilja skriva lite personligt och bara det lilla jag avslöjat så här långt gör att många troligen vet vem jag är IRL. Vi är rätt få som har barn just från Ukraina, ännu färre som har flickor därifrån och inte ens en handfull som har en flicka från Ukraina och därefter en hemmagjord lillebror.

Jag tycker att adoption är ett spännande ämne och vill alltid lära mig mer. Kul att det verkar vara så blandat här med både äldre och yngre adopterade + människor med lång erfarenhet som adoptivföräldrar. Dessutom hoppas jag kunna bidra lite själv också. Jämfört med er som har vuxna adopterade barn ligger jag ordentligt i lä, eftersom det inte ens är fem år sedan vi kom hem, men lite erfarenhet har jag väl hunnit få i alla fall. Sitter dessutom i socialnämnden i min - adoptionstäta! - hemkommunoch svarar gärna på frågor kring hur vi ger medgivanden.

Välkommen Soba.

Klart att man får vara anonym här. Det kan onekligen vara känsligt att tala om adoptioner antingen man är adopterad eller har adopterat, eller som vissa som jobbar med det.

Det känns jätte bra att du iaf vill försöka dela med dig av det du har.

Varmt välkommen ska alla här inne vara!

Hej.

Jag "heter" Singeladopt och håller mig också lite anonym ett tag.

Jag har stått i kö för att adoptera i drygt 2 år, och verkar ha lång väntan kvar, nu när Vietnam försvann som alternativ.

Har en biologisk dotter sedan innan men hoppas på ett barn till.

Välkommen singeladopt.

2år det känns som en långtid. Men nu måste det ju komma närmare för varje dag iaf.

Får man veta något om man kommer framåt i kön eller är det tyst tills man endag får veta att nu är nu?

Hej på er!

Jag är en tjej född 81 som bor med min man & vår dotter som vi hade äran att bli mamma/pappa åt i början av 07 hon är född i Sydafrika, & har nu hunnit bli 2,6år!

Vi är i full gång med syskonutredning & kommer förhoppningsvis bli 2-3? barns föräldrar i höst om allt går vägen, denna gång i från Kenya.

Välkommen Mamma07

vad trevligt om ni blir flera i familjen.

Tack :-)

Jaha, då är det väl dags att presentera mig för er som inte "känner" mig.

Jag vill oxå vara anonym av säkerhetsskäl, men brukar kalla mig "tant aspie" Kanske på grund av min ålder, he he he. Känner mig dock som en busig liten flicka

Jag blev adopterad -59 och hittade hit av en slump när jag letade efter något annat.

Jag är Medarbetare på psykologi iFokus..

Jag har förmodligen någon bokstavdiagnos. Började misstänka det då min dotter fick diagnosen Aspergers syndrom och ADHD. Tror även att det kommer från min biologiska släkt.

Både min dotter och jag älskar djur. Djuren för oss har varit ett sätt att överleva och må bra/bättre.

Var jag än kommer till för plats och det finns en hund med så fastnar jag hos hunden och glömmer bort alla människor runt omkring.

Hundarna ligger mig varmt om hjärtat och har alltid varit min stora tröst och trygghet i livet.

Hej!

Jag heter Anna-Karin, är 37 år och har stått i kö för att få adoptera i 2.5 år. Jag står nu först i kön för att få starta upp i Nepal. Känns spännande med ett ganska nytt land (eller nygammalt i alla fall).

Kul med ett nytt forum!

Välkommna "tant aspie" och Anna-Karin

Nepal har jag inte hört att någon adopterat ifrån, spännande. Berätta gärna mera om du vill.

Hej!

Jag heter maria och är adopterad från guatemala. Kom hit till sverige då jag var 10 månader (hösten 89)
har en lillebror från samma land men vi är inte biologiska syskon. har även en till liten bror, som min pappa fått med sin fru (ej min mamma). han är så lik oss…blond och blå/grå/ ögd ;-)

jag är timvikarier och bor tsm med min sambo, snart 2 år.
har 3 katter och 2 undulater.

tycker de här forumet kan vara riktigt intressant. skriva och läsa vad andra känner och tycker.
utbytta tankar med människor som kanske har samma frågor i huvudet, som en själv.

:)

Välkommen Buffaomini

Rebecka heter jag o jag bor i lilla Älmhult.. Jag är 22 år. Är inte adopterad men jag är fosterbarn sen jag va ca 7 år gammal, kom te fosterfamilj i Älmhult då. Innan dess bodde ja på barnhem i 2 år i Jönköping.. Bor nu sj i egen lägenhet i Älmhult. Har för närvarnde 3 st egna shettlandsponnyer, 2 ston o 1 vallack, som betyder enormt mkt för mig. Är utbildad undersköterska men är just nu arbetslös sen ett antal månader tebax.. Ja det var lite kort om mig.

Välkommern Rebecka, och tack för en fin presentation.

Hästar är underbara djur.

#35 Tack!

*puttar upp då det kommer in nya medlemmar hela tiden*

Håper da jeg kan være her. selv om jeg ikke er fra Sverige.

Bor i Norge.og er adoptert fra Colombia.født i 1981.

Kom til Norge da jeg var 1 1/2 år gammel.

Bor 3.5 mil unna svenskegrensa. Sammen med sambo. og tre dyr.

Driver å leter etter biologiske foreldre. Men ting tar tid.

38,du är så välkommen så,ja sånt måste ju ta sin tid

MVH

Lena Medarbetare på blandrashundar ifokus

#38

Välkommen Rico!

Klart att du är välkommen hit. Vi ska nog förstå Norskan

Hoppas du kan hitta lite hjälp här.

Själv är jag i fullgång att leta efter min mamma i USA

Jag får fråga sonen annars som har bott där i 4 år nu…men gudskelov är på väg hem igen hahaha….

skämt åsido den är så lik svenskan så det borde inte vara några problem.

Min adoptiv mamma kom från Norge, så jag förstår det utmärkt. Sen är min sambo från danmark, och det är ju ganska lika det med. (iaf vissa ord)

Norska är ett härligt språk och land!

jag är från finland, så det är där hela min uppväxt har varit. är född 1962 i österbotten. och adopterades där av svensk talande föräldrar. eller som ju blev mina föräldrar.  har även en bror som är adopterad. han är då några år äldre. har träffat min biologiska mamma. sedan jag blev vuxen. så har ju en liten inblick i vem jag är. hon gick med på att träffa mig. men har inte velat hålla kontakt.

men känns ju ändå bra att fått se sin riktiga förälder. vet att jag är mycket lik henne i utseende. bl.a vet jag var min förmåga att "sätta på hullet" kommer!  jaa.vet ju annat som varit bra oxå. förstås.

jaaa, de var om mig!

Välkommen till oss annemaria. Och tack för din presentation.

Jag är gift sedan snart 31 år och vi har en adopterad dotter från Korea som kom hit augusti 1989. Hon var då endast 4 månader och 4 dagar gammal. Hon fyller alltså snart 20 år. :)

Tack för presentationen Gejsa. Och välkommen hit!

#46# Tack för det! :)

Jag växte upp med grannpojken som adopterades från Mexico. Han blev som en låtsaslillebror för mig. Har även en kompis som är adopterad från SriLanka.

Själv skulle jag aldrig få adoptera då jag e gift med en kvinna. Däremot hoppas vi på eget knytt nån gång under det närmsta året eller så om allt går som det ska…

Tack för presentationen Tussebus. Hoppas för eran skull att ni får ett "knytt"

Tackar #49.

Inlägget är flyttat av sajtvärden och skrivet av

FINE

Hejsan!

Har precis hittat hit! Adopterad, kom till Sverige när jag var ca 3 månader.
Har en äldre syster som är biologisk till mina föräldrar.

Har varit tillbaka till Chile två gånger. Första gången mest för att se landet och ev. se mina chanser över att hitta min biologiska mamma. Andra gången för att man hittat min bio-mamma och för att träffa henne.  =)

Jag har precis blivit Medarbetare här på Adopterade iFokus, men inser att jag inte ens presenterat mig än. Kanske hög tid att göra det då…

Jag är adopterad från Sydkorea, kom hit 1969 då jag var två. Har flyttat runt en del men bor numera i lägenhet en bit utanför Umeå med två tonårsbarn och två katter.

Pluggar juridik, jobbar inom handeln och har en deltidstjänst som säljare. Oftast räcker inte dagarna till, tur att det finns nätter också :)

Fine och MoiraIne är varmt välkomna hit till adopterade!

Tack tack :)

Någon mera som vill presentera sig??

Hej! Jag själv är inte adopterad, men just i detta ögonblick är min farbror och hans fru i Colombia och hämtar sin första, en liten flicka :)

#56 Du är varmt välkommen hit! Låter jätte spännande med en liten flicka.

Finns flera här på adopterade i fokus som kommer från colombia.

Jag heter Per Nilsson och är 50 år, och är inte adopterad, jag bor i Bredbyn ca: 4,5 mil utanför Örnsköldsvik. Jag bor tillsammans med Mona och barnen Andreas 16 år Markus 14 år och Lisa 6 år, Jag träffade Mona på en sajt på nätet när jag surfade, efter många långa chattar upptäckte vi att vi hade många saker gemensamt.

Vi tänkte och tyckte likadant om det mesta här i livet. Efter några besök här uppe för att känna mig för tog jag det slutgiltiga beslutet. Jag sa upp mig från min anställning och började planera för mitt nya liv.

Jag trivs med min familj och framför allt att livet har fått en nystart. Jag kommer ursprungligen från Södertälje, jag är äldst av fyra syskon, Anne 46 år, Pia 41 år och Jens som är 29 år. Vi växte upp i ett område som heter Brunnsäng,

2001 drabbats jag av ett epilepsi anfall, jag rasade ihop på golvet mitt framför ögonen på mina arbetskompisar och min chef, vi hade haft extra mycket jobb under den perioden och jobbat över en del, de trodde att jag hade fått en hjärtinfarkt eftersom jag skrek enhel del, men jag hade också rejäla kramper.

När jag så småningom vaknade till igen så stod det människor omkring mig med uppspärrade ögon, den värkte i bakhuvudet och blödde lite eftersom jag slagit mig i betonggolvet, och jag var öm överhuvudtaget och aningen omtöcknad fortfarande, ambulanspersonalen tog med mig till sjukhuset där de gjorde en rötgen undersökning som bekräftade att jag fick ett epilepsi anfall.

Jag fick senare veta att orsaken var en cysta med kalkavlagringar mellan hjärnhalvorna, som var orsaken till epilepsin, men jag fick reda på att det var en ofarlig cysta. 

Min vardag har verkligen blivit annorlunda sedan jag fick min epilepsi, eftersom jag är så stresskänslig så måste jag göra saker i min egen takt, en del dagar är riktigt dåliga, då måste jag prioritera bara det nödvändigaste i stället! Annat får vänta lite.

Jag måste också planera att medicinen tas i rätt tid. Jag kan lätt känna mig lite isolerad också då jag inte orkar med för stora folksamlingar omkring mig.

Vill gärna ha ett arbete, men hur skall man hitta ett arbete där man får göra saker efter hur man mår? Ett jobb där jag jobbar hemifrån med data vore ett alternativ.

Just nu håller jag på med en arbetsträning, på 28 timmar per vecka, de skall se hur mycket jag orkar. Det skall bli spännande att se hur det går. Hoppas givetvis att framtiden blir bättre och att jag får ett arbete att gå till som jag klarar av, och slippa gå på svältlönen från försäkringskassan.

PS: kika gärna in på stroke och epilepsi ,du kanske har någon i familjen, föräldrar eller vän som har epilepsi eller stroke, då är du riktigt välkommen in och skriva om det.

Det är en bra information till dem som inte har värken epilepsi eller stroke.

Med vänliga hälsningar

hej,

jag heter sandra och är 32 år. bor i stockholm med sambo, 3 katter och 2 hästar (1 varmblod och 1 russ). jag är adopterad från thailand och kom till sverige när jag var 2 månader. har även en lillasyster som är adopterad men hon kommer från Indonesien. vår mamma adopterade mig och syster själv, vilekt jag tycker är väldigt häftigt. något som jag kan tycka var väldigt bra var att under min uppväxt så fick vi träffa många andra barn som var adopterade. min mamma var också väldigt mån om att vi skulle lära känna våra rötter så man har fått gå på många middagar hos thailänska ambassaden som anordnar träffar och middagar lite då och då.

har varit tillbaka till thailand några gånger, mest för sola, bada och shoppa. men även för att träffa de människor som min mamma lärde känna när hon adopterade mig. jag har inte letat efter mina biologiska föräldrar, mer för att jag inte känner ett behov av det.

Välkommen lillsandra.

Kul att du har hittat hit, och tack för en fin presenation.

Hej.

Jag heter Daniel och bor i mellansverige. Är adopterad från Colombia och kom till Sverige när jag bara var några månader. Börjar nu närma mig de 30.Känns som att betydelsen och funderingarna kring min adoption gått i vågor under livet och kanske känns det viktigare nu igen. Därför är jag nu här.

Är väl här för att både ge och ta. Känner att det vore skönt att ha någon mer adopterad att prata med lika väl som jag kan svara på frågor från de som undrar. Så skriv gärna till mig :-) alltid kul med mail :-)

/Daniel

Välkommen i gänget Daniel!

Hej!

Har länge funderat på att registrera mig här.. den som funderat är en numera vuxen, fru, mamma till tre som adopterades hit till Sverige från det som idag ses som det forna Jugoslavien. Men eg. är jag född i norra delen av Serbien den tidigare delrepubliken Vojvodina. Kom till Sverige via en privat adoption(menar ej gnm adoptionsorganisation).

Där var vi tillbaka -00,i ett då av kriget sargat Jugoslavien, min man, min pappa o. då fortfarande enda barn, äldsta dottern,  för att möta de släktingar som Spårlöst Försvunnen lyckats söka upp åt mig. En resa som jag idag jämställer med de stora dagarna i mitt liv, som när vi gifte oss mannen o. jag o. de dagar jag fick barnen.

Tyvärr delar jag upplevelse med de ovan som beskrivit att detta med adoptionen inte fungerade. Antagligen iform av anknytningsproblem både från min mammas o. min sida.

De som även håller till på FL, känner redan till en del, den som undrar något får fråga.

Välkommen Spomenka.

En fråga.. Vad är FL?

FL =  www.familjeliv.se   Har varit där o. pratat adoption i adoptionstrådarna där.. vet inte men jag hade för mig att jag sett ditt Nick där - men jag kan ju tagit fel, det kanske liknade det du har här.

#65 Jo jag har varit där, men tänkte inte på att det kunde förkortas så…

Kul att du hittat hit med.

Hejsan! Jag heter Erica och är 15 år. Jag är inte adopterad, men jag har några kompisar som är det. Och med åren så har jag blivit mer nyfiken på ämnet. Så jag kikade in här.

(Är Medarbetare här på adopterade också, kanske inte ser så mycket av mig, men jag är här ;))

Du är så välkommen Erica. Hoppas du kommer trivas här.

Tack tack :)

Puttar upp om flera vill presentera sig

Hej

Mitt namn är Oscar och jag är adopterad från Brasilien.

Adopterad runt ett års ålder. Växte upp i Långedrag Göteborg och flyttade vid nio års ålder till Moss i Norge.

Har varit lite här och där i världen bland annat ett år i Australien där jag provade på universitets studier. Det gick si och så med det.

Ska nu hoppa på och studera igen på NTNU i Trondheim (hoppas jag) vilket betyder att jag måste flytta till Norge igen.

Annars finns det inte så mycket mer att säga. :)

Hälsar dig välkommen Oskar och tackar för en fin presentation.

Härligt att få bo i norge, mycket vackert land måste jag säga. Min adoptivmamma var från norge, så jag har varit många sommrar där.

Oj inte sätt den här tråden förens nu.  Så då kör vi väl igång.

Jag heter Alicia och i dagsläget 17 år, jag är adopterad från sverige om man säger så då min mamma inte hade omständigheter att ha kvar mig. Ångrar dock inte att hon adopterade bort mig då jag ser hur hon har det idag. Som tonåring, vilket jag fortfarande är men i mina yngre dar var jag är trasslig tonåring. Jag var väldigt otacksam för alla saker här i livet. Men nu har jag lärt mig att man ska vara glad för dom små sakerna. 

#73 Det måste betyda att man blir klokare med åldern.. Tänk vad klok du kommer bli om ett par år

Välkommen hit förresten, ny Medarbetare är du ju oxå!

Ja precis! Tack du! 

Knuffar upp då det kommit lite nya in på sajten

Knuffar upp då det kommit lite nya in på sajten

Hej på er.

Sussie här. Sussie är enbart mitt smeknamn. Har hela mitt biologiska och ursprungliga namn från innan adoptionen. Är 29 år.

Är adopterad av faster från Thailand. Bor nu i Göteborg med min dotter på 6,5år och min sambo. Har även två styvbarn på 12 år och 10 år.

Kom till Sverige som 18 månader liten. Har alltid vuxit upp med att se min biologiska familj och hälsat på i Thailand ofta. Kan tyvärr ändå inte relatera till min biologiska familj. Mina föräldrar som adopterat mig har alltid varit mina föräldrar för mig.

Jag fick veta otroligt tidigt att jag var adopterad. Tror det var som 5-åring. Jag tog det väldigt bra…som om jag alltid hade vetat om det utan att någon sagt det.

Jag blev bortadopterad eftersom den biologiska familjen/föräldrarna var så unga och utan ekonomiska möjligheter att ta hand om mig. Samtidigt försökte mina adoptivföräldrar få barn. Men det misslyckades efter operationer, behandlingar osv. Ville helt enkelt inte adoptera annat barn eller försöka sig på provrörsbarn.

Har egentligen haft två biologiska yngre bröder. En på 2 år yngre än mig och en sladdis på 10 år yngre än mig.

Februari 2006 gick den 2 år yngre brodern bort. Hittad nedslagen och drunknad.

18 November 2012, nu i helgen, gick den 10 år yngre brodern bort. Mopedolycka. Vännen som satt bakom klarade sig.

I dagsläget har jag inte kontakt med de biologiska föräldrarna. Knappt något med släkten på det hållet.

Mina adoptivföräldrar (känns fel att inte säga mamma och pappa..men skriver så att ni förstår) har jag riktigt bra kontakt med. Kärleksfull och uppmuntrande relation.

Hej!

Jag har barn med en man från Chile, som kom hit omkring 1981 tsm med sin halvsyster.

Vi har ingen kontakt med fadern, så att få information har varit svårt. Men tack vare internet och facebook, så fann vi först min sons faster i Sverige. Och via henne fick vi direkt veta att deras biologiska mor precis fått kontakt med dem. Och min sons farmor besökte Sverige i några månader förra julen. Tyvärr hade vi inte något tillfälle att träffa henne, men min son har sin farmor som vän via FB, och div andra släktingar från Chile. Det är inte så mkt kommunikation pga språket. Men de följer varandra via foton osv.

Min sons farfar har vi ingen aning om vad han håller hus. Hans farmor är omgift.

Hej!

Jag är adoptionsmamma till två underbara tonårsdöttrar från ett av våra baltiska grannländer. Tjejerna och vi lärde känna varandra genom en lokal organisation. Efter att de tillbringat några skollov hos oss bestämde vi tillsammans (alla fyra) att försöka bilda familj. De var 14 resp 15 år när de flyttade till oss för gott. Jag skötte själv hela adoptionsprocessen, som tog ett drygt år att geomföra. Älskar mina döttrar och allt de ger oss. De ger mig hela tiden nya perspektiv på livet ♥

Hej ! jag heter Julia Tatiana och jag är Född i Ryssland och som 4- åring blev jag adopterad av mina "Riktiga" föräldrar till Sverige.

Jag har haft en tuff barndom, mina biologiska föräldrar tog en massa droger och rökte och gjorde en massa andra dumma saker som gjorde så att dom dog. Har aldrig träffat min biologiska släkt, jag tror att eftersom dom inte hörde av sig då är dom döda. Men jag ger inte upp jag ska hitta min biologiska släkt…

Men nu har jag det bra! :) har en bästis som är 2 år yngre än jag….

Men hela tiden kommer det upp frågor och funderingar om mina biologiska föräldrar…. jag tänker på dom, drömmer om dom, saknar dom… m.m

R.I.P

#81 Hej Julia och välkommen hit. Förstår hur du känner, jag saknar mina föräldrar och min släkt, fast jag inte vet om dom lever.

Speciellt när jag fyller år undrar jag om min mamma saknar mig…

Hej på dig Anneli

..mitt namn är Ole och är Norsk adopterad från colombia, och kom till Norge när jag var 4 år, men bor i sverige sedan 90-tallet..Min adoptions  liv har varit kantat med båda lycka och tråkigheter…men i sin helhet så är jag en lycklig själ som har fått en annan chans som jag nog inte  hade fått i mitt hemland…..tackar for en fin sida dere har ..mvh ole

#83 Hej Ole.

Kul att du hittat hit. Min adoptiv mamma kom från Norge, så där har jag varit alla somrar sen jag var liten =) 

Du ska vara välkommen hit!

puttar upp, finns kanske några nya som vill presentera sig?

Halloj allihopa 🙂
Jag heter Sofia, är 24 år gammal och adopterad från Sydkorea.
Kom till Sverige år 1990 på FN dagen.
Var då tretton månader gammal.

Just nu bosatt i Dalarna där jag också är uppväxt.
Bor just nu bara 30 min ifrån mina föräldrar men kommer flytta pga studier senast nästa år uppåt landet.

Studerar till teckenspråk och dövblindstolk.
Är sambo med min pojkvän Erik som jag hängt ihop med sedan november 2007.

Just nu finns en vovve i hushållet och vi väntar på ännu en som ska hämtas hem nu i oktober för att prova bo hos oss. En 3-årig tik så man vet ju aldrig. Vi har Siberian husky och är aktiva inom draghundssport. 

Ptja, det var väl lite om mig 😃

#86 Vad roligt med teckenspråk. Har du hörselskada själv eller bara intresse? Min äldsta grabb funderar på att gå den utbildningen, vill du inte skriva ett Pm till mig hur du sökte osv så jag vet hur vi ska gå vidare?

#86 Nej se där, då är vi i samma banor, själv studerar jag för att bli audionom eller audiograf som det heter här i Norge.

Funderar på att ta teckenspråk som påbyggning men det blir inte förän det tredje året och jag är bara i sem 1 sålänge.

#87
Jag är hörande och pluggar då till tolk som sagt. Jag skickar PM till dig om 5 sek! 🙂

#88
Låter väldigt spännande! 
Att börja plugga till tolk är verkligen bland det bästa jag gjort. Teckenspråket är helt underbart! 😃

Någon mera som vill presentera sig?

Hej, jag är Elena-Maria (pseudonym) och född -84. Jag är inte adopterad men jag och min man planerar att adoptera. Vi är medlemmar i två adoptionsföreningar och planerar att ändra status till sökande möjligtvis nästa år.

Hej!
Jag heter Anna är 29 år. Jag adopterades ifrån Calcutta i Indien. Kom till Sverige när jag var 4 1/2 månad. Idag bor jag i lilla Bromölla i Skåne och har själv 3 biologiska barn.
Anledningen till att jag hamnade på denna sidan var att jag ska skriva ett arbete om varför adopterade barn/ungdomar lättare drabbas av psykisk ohälsa än svenskfödda.
Jag har själv varit drabbad av psykisk ohälsa men behöver nu fler som kan berätta sina historier.
Ni får gärna höra av er till mig på min mail annamagnusson@yahoo.com