Annons:
Etikett07-att-söka-sina-rötter
Läst 17357 ggr
giffan
12/22/08, 12:19 AM

Hitta biologiska föräldrar

Är det någon här som har försökt att hitta sina biologiska föräldrar?

Jag har vid några tillfällen försökt lite, men så snart det tar emot har jag gett upp.

Senast anmälde jag mig till programet i tv 4 heter det saknad?? Minns inte riktigt vad det heter. Men iaf, där kom jag så långt att de skulle undersöka lite, men inte hjälpte det inte. För om man inte har hela sin historia nedskriven kan de tydligen inte göra så jätte mycket. Jag tycker att jag vet ganska mycket om var jag kommer ifrån, men tydligen inte mycket nog.

Nu har jag anmält mig till programet igen och hoppas på bättre tur denna gången.

Är det någon mera som har försökt att forska lite? Hur har det gått?

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Annons:
SimsBrooke
1/6/09, 12:59 AM
#1

Det hette saknad förut men heter nu spårlöst.

Lycka till och jag hoppas du hittar dina föräldrar =)

Medarbetare för The sims ifokus
](http://thesims.ifokus.se/ "The sims ifokus")Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

giffan
1/6/09, 1:06 AM
#2

Problemet är bara att man ska tydligen veta så mycket om det man letar efter. Jag har ett namn på min biologiska mamma, vet i villken stad jag föddes i och vad läkaren hette som var med vid förlossningen. Men ändå ska det vara så svårt.

Jag är jätte dålig på engelskan så det skulle ju vara så mycket enklare om de skrev eller ringde till myndigheterna för att hitta fram papper på min adoption. Jag har kollat och det finns inga papper här i sverige som leder någonstans, bara att de har ansökt om adoptionen här i sverige, men sedan har tydligen resterande blivit klart i USA.

Jag hoppas verkligen att jag kan få ett svar från dem snart.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

exitingsvillemo
1/8/09, 3:47 PM
#3

#2 önskar dig varmt lycka till =)

giffan
1/8/09, 10:15 PM
#4

#3 Tackar jag håller mina tummar varje dag!

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Salama
1/9/09, 12:18 AM
#5

Vile också söka till det pogrammet men vet inget om mina bio föräldrar.

giffan
1/9/09, 12:31 AM
#6

#5 Jag vet heller knappt något, men man tycker att det borde gå att luska rätt på något iaf. Tänk att bara få komma ner och se vart man engång blev född. Hur gator hus ja allt ser ut. Hur människorna är där mm.mm.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Annons:
Salama
1/9/09, 11:38 AM
#7

Ja precis, men utgick ifrån att de skulle välja andra med mer information.Jag vet bara namnet på staden jag kommer ifrån och vad barnhemmet heter.

Inte så mycket att komma med antar jag!

giffan
1/9/09, 1:32 PM
#8

#7 Jo då vet du ju iaf någonting. Har sett sådana program när de inte har vetat mera än så, men så har de kunnat hitta genom barnhemmet. Om de biologiska föräldrarna har uppgett sitt namn.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

awjungfru57
1/16/09, 11:55 PM
#9

För mig var det inga problem. Men jag kommer från Sverige. Alla papper fanns kvar, det var runt -78, -80. Nu vet jag att kommunerna har alla uppgifter. Men dom varnade mig för att jag skulle kunna bli grymt besviken, att det kunde vara så att dom biologiska föräldrarna inte ville veta av mig. Så man ska nog vara beredd på allt. /Agneta

awjungfru57
1/20/09, 8:32 PM
#10

..men det gick bra.. jag har kontakt med dom biologiska, lite grann. Jag vet nu i alla fall varifrån jag kommer, hur dom ser ut och intressen. Det är viktigt, jag behövde få veta det. Jag behöver inte grubbla längre utan kan till och med fråga saker om det är nåt jag undrar över. /Agneta

giffan
1/20/09, 9:31 PM
#11

#10 Det låter ju underbart, bara att få se ett kort skulle vara bättre än att inget veta känns det som just nu.

När du träffade dem, hur kändes det? som att träffa främlingar eller var det som att man kände att ni passade ihop?

Har du fått svar på varför du blev bort adopterad?

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

[aspie]
1/21/09, 11:52 AM
#12

Jag sökte upp mina när jag var i 20 års åldern och det var hur lätt som helst att hitta dom Flört 

Gick bara till folkbokföringen (om jag minns rätt) så tog de mitt personnummer och hittade mina föräldrar och deras personnummer och adresser på en och samma gång. Men det beror nog på att jag är född och adopterad här i Sverige förståss

giffan
1/21/09, 2:20 PM
#13

Å jag blir lite avis på er som är födda och adopterade i sverige.

Trodde inte att det var vanligt alls att adoptera svenska barn. Har alltid trott att man bara adopterar från utlandet.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Annons:
[aspie]
1/21/09, 3:30 PM
#14

När man är så gammal som tant aspie så är det inte alls konstigt, hi hi. Det var mycket vanligare att bli bort adopterad i Sverige på den tiden Flört

Men jag måste ändå påpeka att det inte var någon höjdare att träffa mina biologiska,. De var alkisar och ljög som borsbindare. Är glad att jag kom någon annastans samtidigt som det inte heller var bra i min nya familj tyvärr. Bara en massa övergrepp och alkohol Rynkar på näsan

Tänk om man hade kunnat få välja själv Obestämd

awjungfru57
1/21/09, 6:31 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#15

Då, i slutet av femtitalet var det nog inte så ovanligt med adoption eftersom abort var förbjudet för friska kvinnor, i slutet av sjuttiotalet var det ca 100 svenska barn som adopterades bort. Nu vet jag inte. För mig var det så att dom var unga, omyndiga. Man blev myndig vid 21 då, och det var otänkbart i flickans familj att ta den olyckan. Det var så då. Total katastrof och som vanligt flickans olycka. Så jag lämnades bort men hämtades på barnhemmet av ett ungt gift par som verkligen längtade efter barn och blev lyckliga av att få mig.

Mitt möte med dom biologiska släktingarna har gått väldigt bra, det har för mig varit nödvändigt för att jag skulle sluta grubbla och för att se var mitt utseende och mina anlag och intressen kom ifrån. Men det var läskigt första gången jag såg min biologiska mammas händer och hur dom rörde sig. Precis som mina. Nästan chockartat, obehagligt. Annars är jag mer lik b-pappans släkt till utseendet, så det har varit fint att träffa dom också. Första gången jag träffade b-mamman så var det total kaos känslomässigt. Både glädje och skräck, jag ångrade mig när jag skulle till mötesplatsen. Hade önskat att jag kunde sitta på avstånd och bara iaktta, men det är ju omöjligt, så jag fick ta tjuren vid hornen och träffa henne. Men det gick bra, fast det var mycket spänt och nervöst. Absolut ingen släkt- eller mor-dotter-känsla, var skulle den komma ifrån? Man har ju redan sin mamma, den riktiga mamman, hon som ägnat sig åt mig genom hela uppväxten. Det är bara hon som är mamma. Likaså pappa. Samma där. Men jag är mycket nöjd med att ha koll på dom biologiska släktingarna, jag känner att jag är mer hel som person när jag fått veta. Pusselbitarna finns där, på plats. Så är det. /agneta

awjungfru57
1/21/09, 7:39 PM
#16

Jag var också i 20-års åldern. Jag tror man kanske grubblar som mest då, i tonåren. Sen tar det ett tag innan man tar sig samman och börjar söka - om det går. Sen söker man nog efter sig själv i många år framöver, vem man än är.

Lycka till ni som letar! Men, om ni inte hittar dom, försök att följa er egen känsla, vad ni är intresserade av och duktiga på och så. Lita på att ni känner rätt, att det är er egen person ni ska bygga vidare på. Det gäller bara att få en god självkänsla och det får man nog bäst av kärlek. Och det är gratis! Både att få och sprida. /Agneta

giffan
1/21/09, 7:43 PM
#17

#15

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet.

Nu är jag mera övertygad om att jag MÅSTE få veta mera om mina biologiska föräldrar!!

Min äldsta pojke har aspergers, och jag vet ju inte vart det kommer ifrån… där är en av anledningarna att man verkligen vill veta.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

[aspie]
1/22/09, 8:21 AM
#18

#17

Ja, det är ju extra intressant att veta och kunna fråga sina biologiska om genestiska arv och sånt då ens egna barn blir sjuka.

Min dotter fick diagnosen Aspergers+ADHD+tics+dyskexi när hon var tonåring.

Läste om hennes dianoser och började inse att jag oxå förmodligen har AS och ADHD.

Eftersom ärftligheten är mellan 70-90% så börjar man ju fundera Obestämd

Jag är säker på att min biologiska mamma och min biologiska bror har AS eller åtminstone drag av AS. Tror oxå min biologiska lillasyster hade det, men henne kan jag inte fråga eftersom hon blev mördad  bara 26 år gammal Rynkar på näsan Min syster blev fosterbarn och jag adopterad. Min bror fick bo kvar hos mamma.

giffan
1/22/09, 8:56 AM
#19

#18 Ja det är det jag funderar på nu mycket. Förut var det bara vem jag är mest lik mm. Det som är mest skrämmande är att jag får för mig att jag verkligen inte är adopterad. För jag tycker att jag är så lik mina adoptivföräldrar. Jag är jätte lik min adoptivpappa på bilder som barn mm.

Men det är nog bara "nojiga" ideér.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

[aspie]
1/22/09, 2:37 PM
#20

#19

Samma här! Jag funderade ofta på vem jag var mest lik, nu vet jag och önskar att jag inte visste Obestämd

Andra människor sa alltid att jag var så lik min mamma (adoptiv) och faktiskt så var vi på sätt och vis lite lika konstigt nog Förvånad

Men som du skrev så är det nog bara lite nojjiga ideér Flört

Annons:
Yuan-Yuan
1/25/09, 5:40 PM
#21

Ang att vara lika sin adoptivföräldrar, kan det vara så att man tar efter gester, hållning, attityder osv, de här små subtila sakerna som man inte tänker på. Jag har tänkt på det när det gäller bekantas (adoptiv)barn. Sonen rör sig precis som pappan…

Lycka till med ditt sökande giffan. Hoppas du hittar dina föräldrar. USA är ett stort adoptionsland, både inhemskt och intercontientalt, det borde finnas hur mycket stöd som helst att få där. Börja med att söka bland adoptionstrådarna på Yahoo och lägg ut en fråga där så kanske du får något bra tips

giffan
1/25/09, 11:59 PM
#22

#21

Menar du det???

Jag har alltid hört att stackars dig som kommer från USA där är det så svårt att få fram något, från ett så ovanligt land…

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Yuan-Yuan
1/26/09, 12:02 PM
#23

Jo, i USA har man mycket inhemska adoptioner och jag kan tänka mig att det finns organisationer som kan hjälpa till med detta. Jag skulle kollat Yahoo och adoptionsorganisationer i USA för att få tips.

giffan
1/26/09, 12:11 PM
#24

#23

Hur hittar jag trådarna på yahoo?

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Yuan-Yuan
1/26/09, 10:21 PM
#25

Hej,

Jag sökte på google på termerna,  yahoo adoption find parents,  och fick en del intressanta resultat.

Sedan kan man gå in på yahoo.com och leta bland groups med liknande sökord

Hittade också bl a

www.reunion.com

www.OmniTrace.com

www.iwasadopted.com

Kanske lite att börja med…

giffan
1/26/09, 10:26 PM
#26

#25 Ska genast kolla

Tack!

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Yuan-Yuan
1/26/09, 10:32 PM
#27

Spännande, du måste berätta hur det går….

Annons:
[aspie]
1/27/09, 10:36 AM
#28

Giffan!

Såg du reprisen av Dr Phils program? Den killen som var med där jobbade heltid med att hitta biologiska föräldrar och biologiska barn. Han var tydligen en av de bästa i landet.

Tänk om dina föräldrar såg programmet och kontaktar honom för att hitta dig Förvånad

giffan
1/27/09, 11:38 AM
#29

Nä du Aspie jag missade programet även i söndags… Så typiskt mig!!

Ja du tänk om de söker efter mig. Jag vet ju inte ens om de vet att jag är i sverige, då min adoption tydligen är lite speciell.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

[aspie]
1/27/09, 1:18 PM
#30

#29

Killen som var med i programmet, minns tyvärr inte vad han hette men han är ett riktigt proffs och jag tror nog han skulle hitta dig oxå om han skulle leta efter dig eller tvärtom.

Tror jag ska leta lite efter info till dig, he he he Hittar jag något så meddelar jag dig givetvis Flört

[aspie]
1/27/09, 1:27 PM
#31

Giffan!

Här kan du kolla lite vad du hittar för intressant info. Skrolla ner på sidan så hittar du info om adoptioner.

Det verkar som om man kan klicka sig fram och även se på de program som handlar om adoptionerna de visat på hans tv-show.

Där kanske du hittar killen jag pratade om Flört

http://www.drphil.com/articles/article/278

giffan
1/27/09, 4:41 PM
#32

Tack Aspie!

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

giffan
3/5/09, 11:25 PM
#33

Inlägget är skrivet av IngalillS och flyttat hit av sajtvärden

//Giffan

Är ny här på iFokus, verkar lite små krångligt att surfa runt.

Jag är adopterad från Tyskland och söker efter mina föräldrar och en bror.  Frälsningsarmen är det som hjälper mig att söka. Har haft kontakt med min pappa för ca 25 år sedan, fick då 2 brev sen har jag inte hört något.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Tatsja
3/9/09, 6:54 AM
#34

Hittade lite länkar på google som kanske kan hjälpa både er som är adopterade i Sverige och utomlands.

Adopterad

Hoppas ni alla får hjälp att hitta era biologiska föräldrar

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Annons:
maheusa
9/7/15, 2:56 PM
#35

En gammal tråd men för mig aktuell

Jag föddes 1969 i Seattle och kom till Sverige bara två månader senare. Jag har aldrig vetat något om mina biologiska föräldrar och har aldrig haft något namn eller något av värde. Har försökt att söka på nätet men då jag aldrig vetat vad jag ska söka efter så har jag inte kommit längre. Har hittat sidor som vill ha betalt men det har känts för osäkert. 

Mina moster (min adoptivmammas syster alltså)flyttade till Seattle på 60-talet och bildade en egen familj över där så jag har kusiner där och det var även min moster som hjälpte mig att komma till Sverige när jag adopterades. Jag har bara varit i Seattle en gång tidigare och det var 1988 men bara i några få dagar. 

Den här sommaren såg jag dock till att göra slag i saken och besökte mina kusiner i tre veckor för att se min födelsestad. Jag visste vilket sjukhus jag var född på (Swedish Hospital) så med hjälp av min kusins fru så började vi forska lite. Först så fixade vi fram mitt födelsebevis som visade att jag föddes 08:42 på förmiddagen. Blev förvånad att dom uppgifterna fanns med mitt svenska namn då jag trots allt inte hade något namn när jag lämnade USA. Nåja, med hjälp av detta intyg så kunde vi nu gå vidare till nästa instans och söka efter mitt ursprungliga födelsebevis. 

Då min kusins fru själv höll på med släktforskning så visste hon vart man skulle ringa osv och till slut fick vi rådet att vända oss till "Department of Helth" i Olympia straxt söder om Seattle. Där var dom väldigt hjälpsamma och dom tog verkligen tid att hjälpa mig så bara tre dagar senare hade jag ett namn på min biologiska mamma samt ålder. 

Min kusins fru lyckades via hennes släktforskningssida hitta ett vigselbevis på en person vars namn och ålder stämde överens med min biologiska mamma. Nu hade vi alltså även ett nytt efternamn att söka efter. 

På Facebook fann vi nu ett namn som stämde överens med hennes namn samt att hennes man också stämde överens på Facebook. Vi skickade ett pm till henne men då vi inte fick något svar inom ett dygn (vi var ivriga…) så mejlade vi henne då det slumpade sig så att min kusins frus bror och svägerska faktiskt kände dessa personer så vi fick nu en mejladress till henne. 

Ännu ett dygn senare fick vi svar och det var min mamma och hon var faktiskt även gift med min biologiska pappa vilket vi även misstänkte då vi såg på bilderna på Facebook. Lite besviken blev jag faktiskt då dom gifta men tiderna var ju annorlunda på 60-talet. 

Jag blev faktiskt till redan första veckan dom träffades så allt var kanske inte annorlunda på den tiden :-)
Jag träffade dom sen två dagar senare hemma hos dom och dom blev väldigt glada över att få se mig då det varit ett väldigt tungt beslut för dom. Jag har även fått en till syster och en bror (har en syster sen tidigare). Min pappa var en Vietnam-veteran som hade "tur" att bli skjuten i axeln efter bara någon månad så han fick åka hem till Seattle igen och då träffade han min mamma som precis flyttat från Alaska till Seattle bara några dagar tidigare så slumpen ville att jag skulle bli till. Kan heller inte bli allt för besviken då alternativet till adoption är abort och då är jag tacksam för deras val. 

Mina biologiska föräldrar har knappt pratat om mig till sina barn. I samband med att filmen Pluton släpptes som verkligen visade verkligheten i Vietnam och ändrade folkets syn på veteranerna i USA så nämnde min far för dottern att jag fanns vilket gjorde henne upprörd då dom inte försökt hitta mig och sen pratade dom inte så mycket om det. Sonen visste dock ingenting så jag var verkligen en överraskning när jag även fick träffa honom någon dag senare. Inte varje dag man får en ny bror på 46 år… Tyvärr träffade jag aldrig min syster då hon bor i Arizona men jag fick prata i telefon med henne. 

Hur som helst var det roligt att få träffa mina biologiska föräldrar och se likheter utseendemässigt. Fick se ett foto på min farfar när han var i ungefär samma ålder och det fotot kunde lika gärna varit på mig. 

Vi har nu kontakt via mejl och Facebook och även om vi inte kommer att mejla så jätteofta så är det alltid trevligt att veta om att dom finns och för dom att jag har det bra. Det dom inte räknade med var att jag skulle finnas i Sverige, dom trodde nånstans i Washington eller möjligen grannstaten Oregon men inte i Europa och Sverige. 

När vi väl satte igång så tog det bara tio dagar innan jag hade mina biologiska föräldrars namn och det kostade bara $ 40 att få fram dessa uppgifter men det är som sagt mycket enklare att göra det på plats.

Lejonhjarta
9/20/15, 11:08 PM
#36

Igår satt jag och skrev brev till min bio-mamma. Min första kontakt… Nervös…

diamantino
11/15/15, 9:34 PM
#37

Hej jag heter diamantino och är 35 är född i portugal och är adopterad kom till sverige när jag var 7 år jag blev jätte intresserad när jag läste om det e någon som hadde sökt upp sina biologiska föräldrar jag har inte det men kag vet nu vad alla heter hittade en tjock pärm som mina föräldrar hadde sparat och så nu håller jag å å jag har nu gjort så mycet jag kunnat så nu har jag bara 2 sällen att vända mic toll å det e portugisiska ambasaden å pogramet sårlöst just nu har jag inte gjort något men mina vänner tjatar å frågar hur set har gått men jsg har inte gjort något men jag vill värkligen veta om min familj är du nyfiken å veta om min bakgrund kan du maila mig på diamantino.liten@gmail.com eller om du har kik adda mig på diamantino.. Så kan vi prata mer om adoption å mm och bekanta oss om ni vill Ha det så bra hör av dig mvh Diamantino

diamantino
11/15/15, 9:37 PM
#38

Lejonhjarta Det måste vara ett sort steg hoppas ni blir bra vänner och visar varandra kärlek önskar dig lycka till

M
8/19/21, 11:53 PM
#39

#37: hej hur har det gått för dig, jag är ny sen idag och står lite i samma sits som du gjort…. Är adopterad från Indien. Jag surrar gärna om adoption så messa här så kan vi surra. Ha det gott!

M
8/22/21, 8:27 PM
#40

#0: hej ny här så bra jobbat m denna site! ( applåder) Jo det är därför jag gått med… vill hitta mina biologiska släktingar, jag verkar ju inte vara ensam så skulle jag längs vägen finns någon som önskar samma och så småningom om vill åka tillbaks ( Indien ) så är jag tacksam för denna eventuella bonus. Adopterades -83. Vet du någon som är ute efter samma så hinta mig/ oss gärna 😊njut kvällen!/ Maria

M
8/22/21, 8:35 PM
#41

#0: hej den person som här kallar sig Ican -86 ( ser du detta så hör av dig ) han ska ha flyttat tillbaks till Bangalore, men jag skulle verkligen vilja få tala mer m honom. Av policyskäl som vi ju alla är skyddade av då förstår jag att hans Mail inte kan ges till mig men du som Sajtvärd kanske kan maila honom om att jag vill ha kontakt? Om det är enligt lagboken får jag be dig om detta då? Vänligen, M

Annons:
Niklas
3/7/22, 9:44 AM
#42

#35: Vad fantastiskt att du har hittat din familj!


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

S
#43

Hej

Om intresse finns så kanske jag kan hjälpa någon i sitt sökande. Har hjälpt personer från Colombia så tyvärr måste jag avgränsa mig till det landet. Svara med mail i tråden eller om det går skicka DM här på denna sajt. Må bäst.

Upp till toppen
Annons: