Etikett18-övrigt
Läst 1889 ggr
ShegoFan12
2013-01-09, 21:58

Älskade mina biologiska föräldrar verkligen mig?

Jag har alltid varit orolig om dom gjorde det, dom hade en "sjukdom" som gjorde det svårare för dom att ta hand om ett litet barn. Det känns som om dom var egoister och tänkte bara på sig själv och deras droger. Jag har alltid varit orolig och det gör mig bara mer och mer ledsen om jag tänker "att dom inte älskade mig". Det känns som om dom inte alls hade planer på att skaffa barn… dom var 20 år när jag föddes. Men enligt mig tycker jag att det är för tidigt att skaffa barn i den åldern. Jag blir också ledsen när jag tänker " tänk om dom hade valt abort istället".Fattar inte riktigt det här: jag pratade med kuratorn på skolan och jag frågade henne om mina biologiska föräldrar älskade mig och hon svarade att dom gjorde det annars hade dom gjort abort. Men jag förstår inte hur man kan älska ett ofött barn när man inte ens känner det eller nåt liknande. undrar också om dom älskade jag när jag var nyfödd. Blir ledsen om jag ligger i sängen och det dyker upp såna tankar. Låg inatt och försökte sova när det kom upp en tanke i huvudet som fick som mig att gråta jätte mycket inombords. låg och tänkte om min biologiska mamma blev lycklig när hon fick veta att hon var gravid. Samma sak tänkte jag om min biologiska pappa hur han kände sig då han fick reda på att hon var gravid, om han blev lycklig eller glad. Det jag tänker på mest är att eftersom jag var inte planerad att dom inte alls blev glada eller jätte lyckliga när min biologiska mamma var med barn, och det får mig att börja gråta. Jag går in på mer och mer känslosamma funderingar eller tankar som får mig och gråta mer och mer när jag försöker sova. Hoppas att dom blev lyckliga när dom fick veta att dom väntade barn.

Snälla HJÄLP mig Någon med mina svåra frågor..

giffan
2013-01-11, 23:21
#1

Du, jag har mååånga gånger tänkt precis som du.

Jag vet ju inte om mina biologiska föräldrar lever, men undrar varje gång jag fyller år, om min mamma tänker på mig då…

Men jag tror, eller vill tro iaf att alla föräldrar älskar sina barn. Det är lixom något man får med sig antingen man vill eller inte.

När jag fick mitt första barn hade jag knappt hållt i en ungen ( jo en engång!) Jag var 21 år och hade varken jobb eller någon form av fast inkomst. Det gick att ta sig genom det med. Men att man bor i sverige och har vänner, bekanta och lever ganska sunt gör ju saken aningens enklare.

Jag antar att dina föräldrar inte levde ett bra liv, och då blir det säkert svårare att ta hand om ett barn, men nog älskade dom dig, det tror jag allt.

Jag undrar såååå många gånger "varför" Man lär sig leva med en frågan, eller tänka mindre på det iaf…

Men den frågan kommer nog gnaga där bak rätt länge.

Jag har nog målat upp en bild, lite om min mamma. Att hon skulle plugga, och då inte kunde ta hand om ett barn, och därför valde adoption, för att ge mig ett bättre liv. Det måste vara kärlek.

Det dom som adopterar bort inte vet är att man många gånger lever gärna lite fattigare med sina blodsband.. Inte alltid man får det så mkt bättre i ett annat hem..

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Upp till toppen