Etikett01-att-vara-adopterad
Läst 3886 ggr
Stormkast
2012-08-11, 17:16

Att vara opåverkad av sitt ursprung.

Jag upptäckte det här forumet av en slump när jag surfade runt på iFokus, och förvånades faktiskt lite av hur många som verkar krisa/ha krisat över faktumet att de är just adopterade. Visst har jag sett någon statistik på psykisk ohälsa bland adopterade, men ändock.

Jag är själv adopterad från Sydkorea, och vill påstå att det inte påverkat mig ett dugg i mitt liv (om man bortser från förhöjt blodtryck pga. wapaneser som utgår ifrån att jag är japan och därför ser på mig lite som en Pokémon). Jag har aldrig haft några identitetskriser, känt mig särbehandlad, undrat varför mina biologiska föräldrar gav upp mig, inte känt mig hemma i det svenska samhället och bland etniska svenskar, eller något åt de hållen. Saknar även totalt intresse för att uppsöka mina biologiska föräldrar eller besöka mitt hemland; Jag upplever gärna andra kulturer, men har aldrig haft något extra intresse för de östasiatiska. Med andra ord: Jag känner mig som vilken etnisk svensk tjej som helst och har aldrig känt någon som helst automatisk samhörighet med andra adopterade.

Så kort och gott: Är det verkligen så ovanligt att inte vara påverkad av faktumet att man är adopterad? Finns det fler (här) som delar mina känslor och tankar, och upplever ni liksom jag att andra - adopterade som ej - ibland liksom förväntar sig att man ska ha någon form av issues med sitt ursprung?

(Observera att detta absolut inte är menat som någon form av kritik eller hån mot de människor som på ett eller annat sätt upplevt problem med sin bakgrund.)

giffan
2012-08-11, 21:59
#1

Intressant fundering.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Buffaomini
2012-08-12, 19:52
#2

Jag tror att folk som söker sig till dessa sidor funderar mycket och upplever en eller flera saker som du inte upplever. Gör man inte det som dig, så kanske man inte har behov att vara här och då "syns" man inte :)

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

[alisja]
2012-08-12, 22:57
#3

Det är nog en väldigt indivuduell grej faktiskt. Jag menar jag har egentligen ingenting och säga om den här frågan då jag är adopterad från sverige. Flört

giffan
2012-08-12, 23:06
#4

#3 Men du är ju fortfarande adopterad, och kan ha funderingar och sånt.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Stormkast
2012-08-13, 00:24
#5

#2 Nja, jo, fast jag syftade ju som sagt även på reaktioner jag stött på "apropå ingenting" i vardagen. Har dock bara inte noterat det i samma omfattning där som här.

lillsandra
2012-09-05, 13:21
#6

Jag håller helt med dig. Har inte märkt av något av min omgivning att jag ser annorlunda ut. Sen bryr jag mig nog inte så mycket heller. Med ett undantag, thailändare som kommit hit på senare tid. De kan va ruggigt elaka, slänga glåpord, peka finger & knuffas om man är på krogen. Vilket inte gör saken bättre att jag inte blir den snällaste tillbaka efter nån öl i kroppen. Är någon dum mot mig eller mina vänner så blir jag på ett jäkla humör.

Då tycker jag att en väninna har haft det värre och då är hon inte adopterad utan bara knubbig.

deeremf
2012-10-06, 09:16
#7

Tror egentligen inte det går att inte vara opåvärkad, man blir det på något vis.

Men det behöver inte vara lika tydligt, kanske en del av personligheten som man inte tänker på eller tillochmed tankesätt eller funderande.

lillsandra
2012-10-23, 08:20
#8

#7 hur menar du att det inte går att vara opåverkad? Jag tänker inte ens på det eller bryr mig. Vilket kanske beror på att jag var 2 mån när jag kom och inte har några tidigare minnen.

Tror inte min syrra heller bryr sig eller tänker på det? Mamma däremot kan fråga om jag inte skulle vilja söka upp mina rötter. Men varför då?

lillsandra
2012-10-23, 08:20
#9

#7 hur menar du att det inte går att vara opåverkad? Jag tänker inte ens på det eller bryr mig. Vilket kanske beror på att jag var 2 mån när jag kom och inte har några tidigare minnen.

Tror inte min syrra heller bryr sig eller tänker på det? Mamma däremot kan fråga om jag inte skulle vilja söka upp mina rötter. Men varför då?

deeremf
2012-10-23, 12:32
#10

Till trots för att du kanske inte tänker på det betyder det inte att andra inte gör det.

Har du någon gång fått svara på frågor angående adopsjon så har du blivit påverkad av det, att du faktiskt är här inne visar också att du är påverkad av det, för du är bevist om att du är adopterad så det påverkar dig till trits för att du inte gräver och gropar i det.

Jag var ca 1 månad då jag blev adopterad så ålder tror jag inte har någon stor mening egentligen.

Glaciären
2013-01-04, 14:49
#11

Jag hade aldrig brytt mig om min adoption innan jag var 38. Det jag haft problem med är mina afoptivföräldrar tänkte jag. Men nu inser jag att minadoption betytt mycket för mig. Haft stora komsekvenser. Jag var ju två år när jag kom. Ganska gammal alltså. Jag tror att det varierar väldigt mycket för olika människor. Sen beror det på hur afoptivföräldrarna varit och också hur gammal man var vid adoptionen. Sen ibland händer det att man blir mer intresserad när man blir äldre…

lillsandra
2013-01-08, 00:55
#12

#10 bara för att jag är här inne har inget att göra med att jag funderar på hur mina biologiska föräldrar har det. Svara på frågor från folk, ja jag är ju asiat och ser inte så svensk ut om man säger så. Frågar de så svarar jag. Men jag bryr mig inte så mycket. Jag är här för jag tycker det är intressant att se hur andra känner. Den enda gången jag ifrågasatte min hudfärg var för en kompis i grundskolan om varför de var elaka mot en tjej i skolan. Hon var också adopterad men svart. Till svar fick jag att du är adopterad och asiat och hon är svart. Så du är ok, dessutom min vän och ingen kommer göra dig nåt. Det svaret fick jag nöja mig med, men de vart lite snällare mot henne efter det. Men orden betydde också lägg dig inte i.

deeremf
2013-01-08, 01:03
#13

#12 man kan bli påverkad av olika saker på så många vis, det behöver inte vara något som du gör eller tänker på för att du ska påverkas av det.

Utseende specielt påverkar ens vardag.

Vet inte hur många gånger folk har pratat engelska till mig när jag faktiskt pratar en otroligt bra norska eller svenska.

Så du behöver inte tänka på det för att bli påverkad av det.

Som på körskolan, en tjej menade att hon inte blev påverkad av andra trafikanter så han frågade henne vad som hände när hon fick stop på fel växel och hur bilister bakom henne reagerade.

De blev såklart arga och använde bilhornet vilket gjorde henne stressad.

Då gick det upp för henne att hon vart påverkad av andra trafikanter på ett sätt hon inte tänkt på.

Man kan gå in på hur man påverkas från så många olika vinklar och ha sig men på något vis blir man ju påverkad.

Glaciären
2013-01-08, 22:21
#14

Det finns forskning som visar att adopterade har högre psykisk ohälsa än amdra grupper. Tex jmf föräldrahemsplacerade. Typ självmord och kontakt med sjukvården. Jag trodde inte på det förr. Men det verkar statistiskt säkerställt. Dessvärre. Men det finns också forskning som visar att de flesta har det bra.

M
2022-03-27, 12:15
#15

har själv tänkt mycket på detta då jag har en familjär som är adopterad. Hur mycket kan hen egentligen påverka sin uppväxt? Särskilt när man inte minns så mycket från sina första år? Det verkar vara särskilt PTSD som verkar förekommande (läst på lite och allt stämmer in… återkommande mardrömmar, dålig sömn, etc).

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är benämningen på den reaktion eller tillstånd som kan uppkomma efter en eller fler traumatiska händelser.
Upp till toppen