Adopterad ifrån Indien!!
Hej! Jag hitta den siida när jag sökte på Goggle. Jag är adopterad ifrån Indien och jag har bott i sverige sen jag var 4 månader.
Jag skulle vilja hitta någon som är från samma land och känner sig teksam på vem man faktisk är?? Jag har mått dåligt över att jag är adopterad i nästan 5år. Och har inte kunnat prata med någon som förstår… Om du finns där ute kontakta mig!!!
Vi är många här med olika bakfrunder som mår både bra och mindre bra. Den här sidan är tänkt till oss som behöver "prata av oss"… så skriv på!
~ Anneli ~
Sajtvärd för: adopterade.ifokus
![[trumman]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
hej jag är adopterad i från polen men försök att bara med en äkta vän eller dina adoptiv föräldrar men går inte dert så komtakta en kurator/ psykolog om detta för känner du så så måste du få ut allt vad du tänkler och kännr inom dig!!!
jag har med själv att förstå att jag är i från polen och gillar det ibland och ibland inte men man får försöka gå vidare dem gjorde ju trotsallt allt för dig för att du skulle få det bättre än vad du hade det men förstår hur du menar <3
prata med mig om du vill för vi känner samma men det kan med vara att våran längtan är så stor att se dem riktiga föräldrarna samt syskon.
hör av dig om det är något !!v
Hej!
Du är välkommen att ta kontakt med mig. Jag blev adopterad när jag var 6 månader och är nu 38 år.. Har ofta funderat på att min erfarenhet av att just ha blivit adopterad kan bli till gagn för någon annan.
Hälsningar Jacke
Just det ja, jag är från Indien (Madras/chennai)
#5: hej såg att du är från Madras jag med men adopterades fr Bangalore…. När kom du till Svea rike, vid vilken ålder? Har du tänkt/ varit åter i Indien? Jag skulle vilja hitta släkt men det verkar vara en tur match….vill du surra lite om detta? Du ärren första som jag hittat som är fr Chennai/Madras. Allt gott, Maria
#0: hej längesen detta inlägg kom men jag som ny här svarar och hoppas på retur…. Jag som du är också adopterad från Indien och har sen jag blev mamma fått mer funderingar….. kring biologiska rötter…. Du sa att du mått dåligt på vilket sätt?, för det finns ju många; vissa har inte från början fått veta att de varit adopterade och får en chock/ livskris andra som vetat kan ha känt sig annorlunda/utanför i olika utsträckning och det går ju aldrig att säga eller gradera andras känslor för de är ju just andras och inte mina…. Men surra tror jag är bra för det kan ge perspektiv på saker och ting….. jag själv skulle vilja hitta rötter och om så sker vill jag åka ner för möte samtidigt som det är skrämmande får man nog en del på plats av levande folk inte någon stämpel som säger ditten och datten i något protokoll. Hör av dig! Vänligen, Maria