Etikett01-att-vara-adopterad
Läst 2210 ggr
hannanilsson
2011-11-20, 22:01

En fråga bara!

Hej allihopa! Jag heter Hanna och är en 18 årig tjej adopterad från Colombia och har bott här i Sverige hela mitt liv. Känner ni också att det finns något bättre för er därute, inte för att man inte är lycklig här men bara vad som helst? har alltid kännt så att mitt liv sen när jag blivit stor inte kommer vara här i sverige.

Tack tack!

giffan
2011-11-20, 22:27
#1

Ja ibland blir man lite kluven. Men jag är nog för feg för att ta mig någonstans, så jag lär fortsätta vara i sverige.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Doffan
2011-11-22, 15:01
#2

Hej Hanna,

Jag har inte känt mig "hemma" i Sverige sen tidiga tonåren, har bott utomlands några gånger i "vuxen" ålder och hittade faktiskt "hem" på Irland.

Bor sedan några månader tillbaka i Sverige igen, men min själ är kvar på Irland.

Om jag skulle flytta tillbaka till mitt "hemland", Korea, så skulle jag med största sannolikhet känna mig lika rotlös där som i Sverige. Så, om jag fick bestämma så skulle jag permanent bosätta mig på Irland.

//Mattias

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

mattiaso
2011-11-23, 10:11
#3

Hej Hanna.

Jag har gjort en dokumentärfilm om en kille som är adopterad från Colombia, som åker tillbaka dit eftersom han har samma funderingar som du. Den kanske skulle vara intressant att se för dig. Den heter "Ingen Svensson Längre". Mer info hittar du på www.ingensvenssonlangre.com.

Allt gott!

Mattias

Kalendula
2011-11-28, 07:32
#4

Vilka fina inlägg Skrattande

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

Spomenka
2011-11-29, 01:27
#5

Inte bättre, men h e m  där jag b o r d e  fått växa upp.

Har umgåtts med planer på att flytta tillbaka när jag och mannen pensionerats.. Barnen kommer vara stora o. antagligen är min älskade pappa borta då.

Mina syskon skulle inte ha ngt emot det heller utan skulle ta emot oss med öppna armar.

[Em_I_Am]
2011-12-05, 17:49
#6

Jag är inte adopterad men min närmaste väninna är det. Hon har i hela sitt liv känt den där längtan. Att hon inte riktigt är hemma i Sverige. Så nu i vuxen ålder flyttade hon till sitt hemland. Men hon kändre precis samma sak där. Det va inte heller hemma.

Kanske det inte handlar om i vilket land man bor eller kommer ifrån? Kanske det bara är känslan av att oftast vara lite annorlunda o inte helt tillhöra någonstans som följer med en genom livet och att det är den känslan man behöver komma till ro med och inte var i världen man bor?

Upp till toppen