Etikett01-att-vara-adopterad
Läst 3197 ggr
Lena1971
2009-08-31, 01:30

Adopterad av släkten också?

Undrar hur det är för er som är adopterade. Blev ni "adopterade" av släkten kring familjen också, så att ni fick mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar, kusiner…

Det kanske bara beror på vilket förhållande familjen hade till släkten från början?


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

giffan
2009-08-31, 23:15
#1

På min pappas sida blev vi helt adopterade (jag och min bror)

På mammas sida var det bara min bror som var adopterad och jag sas vara biologisk. Men några visste hur det hela låg till, men jag visste inte vem som visste vad… Kanske för att jag inte skulle försäga mig…

Vi har aldrig direkt pratat om att vi var adopterade så, när övriga släkten var med.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Lena1971
2009-09-13, 01:46
#2

Puttar otåligt upp för att se om det inte blir fler svar!

Glad


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

xoxoLinnea
2009-10-31, 02:19
#3

Hej!

Officiellt är jag accepterad men man vet aldrig vad som sägs bakom ens rygg. Dock har jag ingen närmare kontakt med mina far/morföräldrar men det har inte mina syskon heller. Så det är inget specillt med mig på den fronten. Det beror nog på föräldranas relationer och hur nära varandra man bor.

Lena1971
2009-10-31, 15:57
#4

Tråkigt att inte ha far- och morföräldrar i närheten. Adopterad eller inte, äldre människor för kulturen vidare, så de är viktiga. Inte bara som barnvakter! Glad 

Det är nog så, att kontakten med släkten beror på hur det ser ut mellan föräldrarna och släktingarna.


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

giffan
2009-10-31, 16:15
#5

#4 Det är jätte trist att inta ha far och mor föräldrar. Mina barn har tyvärr inte heller det, och jag minns iaf min farmor, hon var en så gudomligt snäll person mot oss barn. Tycker lite synd om mina barn som inte har några äldre i sin omgivning för det e ju som du säger, äldre människor har så mkt att ge oss yngre.

Det gick så långt ett tag att jag försökte genom soc att få en stödfamilj (till hela våran familj) en som då skulle vara äldre, för att jag ville ha en farmor/mormor att ta hand om och få dela högtider med mm… Men tydligen kan de inta hjälpa familjer med sådant.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Lena1971
2009-10-31, 16:25
#6

De har iaf börjat med "klassmorfar" i en del skolor. Äldre människor som kommer och är farmor eller farfar åt en eller flera klasser. Jag vet inte om det görs på ideell basis eller om de drygar ut pensionen också, men det är en fantastisk idé!

Synd att soc inte kan hjälpa familjer med äldre stödpersoner. Obestämd Det skulle nog många vinna på, både av familjerna och de äldre.


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

giffan
2009-10-31, 16:29
#7

Ja för jag saknar verkligen någon som kan berätta om hur det var förr, eller hjälpa mig med recept tipps och ideér… ja allt sånt äldre är bra på. Barnen behöver oxå lära sig att de äldre inte hade det som vi har det nu… Men de klarade sig mkt bra iaf.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

maaro
2009-11-03, 19:59
#8

Vi har berättat för hela vår släkt att vi skulle adoptera. Våra barn har vetat om sen de var små att de har en magmamma, att de är adopterade. Jag skulle aldrig drömma om att ljuga eller gå bakom någons rygg ang adoptionen.

Mina barn vet om att de är det bästa som hänt oss, spelar ingen roll att de ej låg i min mage. de är stolta över att ha 2 mammor.

Alla i vår släkt har tagit i mot våra barn med öppna armar.

giffan
2009-11-03, 20:27
#9

#8 Det låter precis som det ska vara. Helt underbart.

Har ni haft möjlighet att få reda på något om bio föräldrarna?

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

[Wiveka]
2009-11-03, 20:39
#10

Våra två barn är de enda barnbarnen mina föräldrar har och både mormor och morfar betyder jättemycket för barnen fortfarande. Barnen är 20 och 18 år.

Mormor och morfar var ofta barnvakt när barnen var små för vi föräldrar jobbade båda natt samtidigt ibland.

Ingen i vår släkt har någonsin gjort skillnad på våra barn eller några andra barn.

giffan
2009-11-03, 20:47
#11

Jag får nästan en tår i ögat. Man har hört alldeles för mycket av det dåliga man kan hitta längst vägen som adopterad. Underbart att höra det bra med.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

maaro
2009-11-09, 15:03
#12

#9 Vi vet lite om deras bio föräldrar, när barnen vill veta allt som vi vet ska vi berätta det, de vet lite.

Spomenka
2011-11-11, 02:04
#13

Min "mormor" förstörde nog kan man säga, möjligheterna till en bra relation som min mamma o. jag kunnat ha. Hon gillade i n t e  tanken på att de adopterade "för man kan ju inte veta vad det blir av 'na" som hon brukade säga..

Mina farföräldrar tog mig till sig som en i den stora skocken av barnbarn de hade, o. gjorde aldrig någon skillnad.. Minns den dagen min farfar begravdes o. sonhustrun till en av mina kusiner inte tyckte att jag skulle få vara med o. ärva för jag var ju inte ett riktigt barnbarn.. Min lilla farmor spände blicken i henne o. sa att vi har aldrig gjort någon skillnad o. kommer inte göra det heller! Tilläggas kan att jag är yngst o. pappa blev ju ensam med mig så vi fick ju en speciell relation farmor o. jag.. Saknar henne ännu, fast det gått nästan 7år sedan hon gick bort:-*(

Lena1971
2011-11-11, 19:49
#14

#13 Vad var det för fel på sonhustrun, förstod hon inte att en älskad människa är en älskad människa, vare sig det finns blodsband eller inte? Det finns viktigare saker än dna-spiraler…

Jag beklagar sorgen efter din farfar och farmor. Det finns människor som kan se vad som är på riktigt och vad som är yta. Den konsten tror jag de kunde. Jag hoppas du har ärvt den förmågan av dem. Glad

Kramar!


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

Upp till toppen