Som adoptionsutredare på socialtjänsten tycker jag att det är positivt att det finns åldersgränser, de adopterade barnens rätt att få växa upp med förälder som räcker under hela deras uppväxt måste gå före vuxnas önskan att bli förälder.

Däremot tycker jag att 42 år är lite för lågt, jag skulle vilja ha gränsen 45 istället. Visserligen är 42 ingen lag utan rekommendation så jag kan få gå över det om jag gör den bedömningen.

Jag tycker nog både och. Allt beror ju på hur man är som person. Har själv vuxit upp med äldre föräldrar. Och av den anledningen även skaffat barn tidigt, för att mina barn ska slippa växa upp med "stenåldersföräldrar" (Det kan man ju bli anklagad för iaf) Tycker nog att det kan var abra att ha som regkomendation att en övre rep nedre ålders riktlinjer finnes. Men vill nog inte att det ska bli en lag på det. Precis som Cezanne skriver, h*n kan själv göra en bedömning på hurvida personen passar i ålder.

Håller med Giffan. Tycker att det är bra med ålders-rekomendation men man måste ju kunna se från fall till fall, så ngn lag tycker jag inte behövs.

Svarade Ja dock, då jag förstod det som att det var just rekomendationen du menade =)

10 som röstat, men bara tre komentarer, kom igen nu och skriv lite med!

Motivationen behöver inte vara så lång.

Jag tycker att adoptivföräldrar ska kunna var biologiska föräldrar, alltså inte mer än 45 års skillnad på förälder och barn. Män kan ju dock bli pappor mycket längre så där tycker jag att "han" kan vara äldre. Men man måste ju också orka med ett barn…….

För min del så hade jag ett biobarn som är 10 månader äldre än barnet vi adopterade då var det svårt att säga att jag var för gammal. Var 46 år när sonen föddes.

Haller inte med inlagg 5 av Wiveka! Varfor gora skillnad pa man och kvinnor nar det galler adoption? Daremot kan man ju tanka att det ar OK om ena parten ar aldre ifall den andra klarar aldersgransen, oavsett kon.

Jag tycker att det behövs en åldersgräns, men att den måste vara lite flexibel. Om det är en viss åldersskillnad på paret så bör den ena kunna få vara lite äldre än regeln/rekommendationen säger. Om någon redan har sin ansökan i ett land och närmar sig barnbesked när det gamla medgivandet går ut så är det direkt grymt att inte förnya medgivandet med hänvisning till den sökandes ålder. Om det är speciella omständigheter, som exempelvis adoption av ett barn man redan har en relation till eller om det är ett barn som är biologiskt syskon till ett barn man redan adopterat så tycker jag att man bör kunna göra ganska stora avsteg från rekommendationen.

Egentligen så tycker jag att 42-årsgränsen är rätt bra. Det innebär att man kan ha hunnit fylla 43 innan medgivandet är klart och då kan man vara 45 när man får barnet. Det känns rimligt om det handlar om ett spädbarn, men det blir galet när samma gräns gäller äldre barn. Om en 45-åring inte är för gammal för att ta emot en baby, hur kan då en 46-åring vara för gammal för ett barn på fem år? Jag har hört förklaringen att det kan vara svårare att adoptera ett äldre barn och att man då måste ha extra ork, men det bör väl i så fall utredaren se till att kolla. En pigg, frisk och vältränad 46-åring med barnerfarenhet borde väl kunna bli en alldeles utmärkt förälder till ett äldre barn?

Om man läser de domar som kommit efter rekommendationen på max 42 år så resonerar man utifrån att äldre barn har hunnit få fler trauman i livet och kan behöva mer av föräldrarna än ett yngre barn och därför ska man inte ge äldre barn till äldre (och tröttare?) föräldrar. I de två domarna är de sökande i slutet av 40-årsåldern och har barnerfarenhet både privat och professionellt, men det hjälpte inte ansåg domstolen. Däremot så resonerade man att undantag från rekommendationen kunde göras när de gällde syskonadoption.

Jag känner till domarna och har läst dem, men jag delar inte åsikten. Jag tror att det finns 46-åringar som är för gamla och trötta för att ta emot en 5-åring, men det betyder inte att alla är det. Det är en sak att man inte vill ge riktigt små barn till alltför gamla föräldrar. Det är ju omöjligt att här och nu avgöra om en 45- eller 50-åring kommer att vara friskare och piggare än genomsnittet om 20-30 år. Däremot kan man nog ganska enkelt avgöra om någon har extra kapacitet idag och kan förväntas ha det de närmaste åren. Och det är ju vad det handlar om när man adopterar ett äldre barn.

Ja! Det är såklart det ska vara åldergräns på att adoptera 20 år tkr jag ska vara gränsen

#11 Du menar neråt, men uppåt då? Vad tycker du där?

Alltså jag tycker att man måste ha fyllt 20 innan man adopterar och man ska väl inte vara äldre än 50..

# 13 Enligt svensk lag måste man ha fyllt 25 för att få adoptera, så en nedre åldersgräns finns redan.

jag tycker att de är bra med åldersgräns. så man hinner mogna och få det stabilt under fötterna. även om de finns undantag. men om jag säger så här; fler är oftare torrare bakom öronen när de är 25 än ex 18.
för gammal ska man inte heller vara. man vill ju ha med sina föräldrar när man själv är vuxen.

Min väninna fick nej för att han var för gammal men hon var 40…

#16 Villken kommun var det? (om det kan ha betydelse?) Eller fanns det andra orsaker?

Han var 50+

I rekommendationerna sägs att man kan göra undantag från 42-årsregeln om ena parten är något äldre om det är stor åldersskillnad. Är man över 50 är det i princip kört.

Det finns ju mor- och farföräldrar som fått ta hand om sina barnbarn av olika skäl, det har funkat. Åldern spelar nog ingen roll. Spontant och känslomässigt tycker jag inte man ska vara för gammal. Men förnuftsmässigt; alla föräldrar kan ju dö när som helst, det behöver inte ha med ålder att göra, vi lever ju hur länge som helst nu för tiden och bra föräldraskap har nog inte med ålder att göra.

Mina föräldrar va 42 när de fick mig. Jag lovade mig själv att mina barn skulle slippa gamla föräldrar!

Men självklart är alla olika, alla som är äldre måste ju inte vara "födda på stenåldern" lika så måste ju inte yngre vara oansvariga…

Nu visade det sig att mina föräldrar inte var några toppen föräldrar, så jag vet egentligen inte hur man bäst ska säga om andra att du får , du får inte..

Nej precis, det går inte att säga så. Vem ska bestämma? Vilken norm ska råda?

# 20 Det har inte alltid funkat. Jobbade med familjehem tidigare och det hände mer än en gång att morföräldrarna började bli senila samtidigt som barnbarnet kom in i puberteten så man fick hitta nytt familjehem.

giffan- två närmare vänner blev adopterade av ensamstående kvinnor som var runt 42. De säger precis som du. Det är gammalt.

Dock tror jag att det hade varit ett mindre problem om de haft fäder. Då deras mammor inte riktigt orkade.

Vad ligger gränsen på idag?

#25 Rekomenderad ålder är max 42 år.

#26 Men yngst? Minimalaste ålder?

Jag tycker nog att max 42 år är ok.

Äldre ska man nog inte vara.

Man måste ha fyllt 25 år

#28 När man ansöker eller när man kan beviljas?

Kan man ansöka innan 25 års ålder  menar jag?

när man ansöker, tror jag.
Du måste ju kontakta familjerådgivningen för medgivandeutredning och de ställer nog det som krav. Men kontakta din kommun och fråga

Vi ställde oss i kö det år vi skulle fylla 25 (1987) men på den tiden var väntetiderna långa så vi hann bli drygt 27 innan vi fick barnbesked….

#30 Jag fyller 18 i år, så det är ju lite tidigt.

Men jag tänker adoptera. Dels kan jag inte få egna barn, men sedan känns det bättre att ge ett barn som verkligen behöver en ett nytt hem + förälder.

Även om jag plötsligt skulle kunna få barn så skulle jag endå adoptera.

Känns som sagt bättre, gör det dåinte bara för min skull, utan för barnets.

Men tack, då vet jag det. Då blir det att ställa sig i kö år 2017. =)

Då blev min fundering… Måste man ha gått igenom ett visst antal tester eller liknande för att man ska vara säker på att man inte kan få barn, eller behövs den anledningen inte? Kan man få adoptera bara för att man "vill"?

Någon som vet?

#32 Tror man kan få bara för att man vill. Annars är det ju skumt. Finns ju de som adopterar och har egna redan.

Jag kan ju inte få barn i alla fall. Bara via äggdonation, och då är det ju endå inte mitt eller på naturligt sätt.

Mina äggstockar är paj, eller fel på, på något vis. Så det går helt enkelt inte. Man kan ju undra hur jag vet det så tidigt, men jag har sackat efter i utvecklingen, fick aldrig mens osv…så det är därför det upptäcktes så tidigt.

Lite OT kanske, men endå. =)

#33 Nä inte så jätte OT, för jag undrade faktiskt lite varför du upptäkt det så tidigt. Inte så många som har kollat upp i den åldern. Men då förstår jag verkligen att du vet att du inte kan få barn redan nu.

Kanske är bra på ett sätt att ha fått veta det tidigt, så behöver man inte försöka en längre tid och gå och grubbla över varför det inte blir något.

Sen kan du ju ansöka tidigt om adoption så sparar du lite väntetid för er.

30 # Familjerådgivningen har ingenting med adoptionsmedgivanden att göra, det är familjerätten.

Man kan inte få ett medgivande för adoption innan man fyllt 25 år. Dessutom måste man vara gift och ha gått adoptionsutbildning.

Vissa länder kräver intyg på att man inte kan få egna barn, men vi som utreder behöver inte se något sånt.

Idag är det enormt långa köer till de flesta länder som ger oss barn. Man får räkna med minst tre år i dagsläget men mer realistiskt är fyra år.

#34 Gissade det, därför jag förklarade. ;)

Ja jag tycker det är bra att ha fått veta det, har vetat det i ca 2 år nu, tror jag det är.

Det kommer ju inte som en chock senare heller, vilket jag tycker är bra. Utan jag växer ju upp med vetskapen.

Sedan får vi se hur tillvaron ser ut då, men med/utan sambo/partner så kommer jag ställa mig i kö när jag är 25 år. =)

#36 Man kan inte adoptera internationellt med sambo. Även om Sverige funderar på att ändra reglerna så påverkar det inte givarländernas lagstiftning.

#37 Man kan alltså bara adoptera internationellt ensam?

Eller även gift?

Tänker ställa mig i kö ensam/gift. =)

Internationell kan du adoptera som gift eller ensamstående, inte sambo. Idag är det oerhört få länder som ger barn till ensamstående, de länder som gjorde det tidigare har ändrat sina regler. Tror att det i dagsläget bara är Sydafrika, men det kan ändras i morgon. Det går snabbt i adoptionsvärlden, det som gäller ena dagen har ändrats nästa!

#39 Okej. Kvittar mig vilket land. =)

Kan även tänka mig att adoptera ett bar med någon slags medfödd missbildning eller enklare handikapp/dyligt.

Tycker det är de som glöms bort och verkligen behöver ett nytt hem (samtidigt som naturligtvis alla behöver hem)!

Skitbra tycker jag.