Hej du och varmt välkommen hit!

Det här forumet är just till för att man ska få vräka ur sig om man behöver. Just här finns det dom som förstår sånt här!

Jag håller med dig… "stackars dig som är föräldrar lös" har jag fått höra miljoner gånger!!  Det säger man knappast till någon vars föräldrar avlidit. Men till en adopterad går det bra…

Ja mycket konstigt har man hört. Och det där att hålla isär begreppet mamma och pappa. Det är ju dom man har haft här som är ens föräldrar, och precis som alla andra har man inte fått välja dom själv.

#1 Tack! :)

Tyvärr finns det alltid okunniga människor som istället för att försöka förstå ska häva ur sig både det ena och det andra. Högstadiet var verkligen en jobbig tid då det fanns en hel del rasism i den skola jag gick på. Men jag överlevde det också. Och trots att jag som tonåring kunde ligga i sängen, gråta och be om att få vara blond med blåa ögon jag också och slippa höra det ena & det andra så är jag idag stolt adoptivbarn. Jag kunde inte vara mer stolt över att jag svensk asiat. 

Men när någon frågar för att trycka ner mig är det tydligt! "Stackars dig, du träffade aldrig dina föräldrar. Nu hör du ju inte ihop med någon… Känns inte det jobbigt?"
Såna frågor är för mig bara svammel. När det gäller kärlek, höra ihop, älska och familj så spelar det ingen roll om man är adopterad eller ej. Jag ser det hela som att vi adopterade tvärtom hör ihop med fler. Vi hör ihop med de biologiska eftersom vi helt enkelt är biologiskt släkt och sen hör vi ihop med vår familj i Sverige. Så vi har ju dubbelt upp så att säga. 

Jag ignorerade dem med de fortsatte prata med varandra om hur synd det är om mig.
När folk snackade skit om mig och min familj så valde jag att säga till dem en gång på skarpen, efter det så ignorerade jag dem för att jag helt enkelt inte brydde mig om deras åsikter. Om dom vill förbli okunniga, fördomsfulla och hela baletten så fine. Låt det inte påverka dig utan tänk bort dem. Tänk att de är mer synd om dem som inte vet bättre och inte heller verkar vilja få kunskapen, dvs lyssna på vad man har att berätta och försöka förstå.

Kan inte hjälpa det, tar sånt personligt… Speciellt när de säger sånt till mig, även om jag vet att de alltid vill såra andra.
Det är klart att sånt gör ont att höra och det är klart att du har rätt att bli både ledsen och arg. 
_
Säg att jag är ful eller dum men ifrågasätt inte om min familj inte älskar mig!_
I fortsättningen så tycker jag att du ska fortsätta stå upp för dig själv och din familj. Det är lätt att man tar åt sig, blir jätteledsen och verkligen gräver ner sig i vad folk tycker och tänker. Men man får hela tiden jobba med att låta sånt rinna av en.

Du är jättemodig som säger ifrån!

Hej!

Vet inte hur gammal du är, men tänk på att de som vill använda adoptionen för att trycka ner dig är människor som mår dåligt själva. Misstänker att de här personerna själva har tråkig familjesituation, hittar de då någon att hugga ner på så tar de chansen för att få ur sig sin egen ångest.

Själv har jag biologisk familj som ALDRIG stöttat mig, känner NOLL samhörighet och ger INGENTING för blodsband! Kan intyga att det INTE är blodsbanden som binder samman en familj, utan solidariteten och kärleken!

Vad tydligt och bra du skriver! Kan det vara avundsjuka? Att de där killarna håller på med sina "frågor" och antaganden? Jag har blivit väldigt illa behandlad av min biologiska familj (övergrepp, misshandel mm) och som vuxen har jag bildat en ny familj och "släkt". Kärlek, respekt och trygga relationer har ju inget med gener och släktskap att göra, och det vet ju både dem som lever i familjer där det förekommer adoption och de som bara har sin biologiska familj, eller vi som fått bilda ny "stjärnfamilj".

Vad intressant! Hur upplever du din situation i familjen då? Jag vill gärna höra om adopterade som har goda erfarenheter av sin nya familj. Eftersom jag själv vill adoptera och hört mkt negativt…tyvärr. Berätta gärna om allt positivt! 🙂