Har alltid vetat om att jag är adopterad. Jag och min äldsta storebror men min yngsta är "homemade". Jag från Sverige och min bror från Etiopien. Jag har mycket information om mig etc, min bror ingen alls!

När jag var strax över 20 år så forskade jag i det hela och fann en hel del. En äldre bortadopterad halvbror och 3 yngre halvsystrar som hon fått med sin man. Jag och adoptiv mamma åkte och kollade vart hon bodde men jag tog ingen kontakt. Det har alltid funnits där att jag SKA kontakta henne men det är läskigt antar jag. Är väl lite rädd att bli avvisad åxå…

Så det har grott och grott… Tills jag satt i dotterns säng härom dagen och hade hittat min pärm med alla uppgifterna jag hade hittat 25 år tidigare. Min dotter började leta på fb efter namnet ja sa. Och så hittade hon henne. Tror vi! Allt stämde i alla fall… Och systrarna tror vi åxå vi hittat…

Så igår satt jag och skrev brev. Min första kontakt med min bio-mor. Nervöst! Och, för att ja skall gardera mig liiite att hon får det, tänk å sitta å vänta å ingen hör av sig å brevet inte har kommit fram…. Så skall jag lämnade i hennes brevlåda, försöka leta upp den i alla fall. Jag skall till dom trakterna i veckan så det blir inte så stor omväg att göra detta.

Min far är svårare att hitta. Han är engelsman och inget personnr finns. Hittar inget på fb så jag vet faktiskt inte vart man skall vända sig…

Det fladdrar i magen!!!