01 Att vara Adopterad

Ska adopterade anses som invandrare?

2009-03-20 21:24 #0 av: MoiraIne

Som adopterad räknas man som invandrare, trots att man befinner sig i landet enbart pga av önskemål från svenska medborgare och aldrig haft något val. Och vad som är ännu värre - ens barn räknas också som invandrare! Detta trots att dom har en föräldrer som är född i Sverige, dom är själva födda i Sverige och har aldrig satt sin fot i det land dom då förmodas ha utvandrat ifrån.

Det gör mig faktiskt så himla arg! Här klagas på att invandrare inte integreras på ett bra sätt, men kan man då inte låta åtminstone dom som aldrig varit utanför det svenska systemet inte behöva kallas invandrare? Som jag förstår det fyller det ingen annan funktion än att det ska synas i statistiken.

Jag tycker att staten både skapar och sankionerar rasism på det här sättet. Dels gör dom invandrare av personer som inte är invandrare, och dels ger dom rasister en himla massa folk att vända sitt hat mot - barn av andra generationen till adoptivbarn ska ju också ut ur det här landet enligt den rasistiska skolan.

Vad tycker ni andra, adopterade och inte adopterade? Jag vet att dom flesta "infödda" svenskar jag känner numera inte ser mig som invandrare, varför ska då staten se mig som invandrare? För att förbättra på integrationsstatistiken eller vad?

Anmäl
2009-03-20 22:54 #1 av: giffan

Nää, är man adopterad är man INTE invandrare.

Man har som du själv skriver inte bett om att få komma hit.

och om ens barn ska lida för att man blivit adopterad, ja då verkar det helt snett.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2009-03-20 23:58 #2 av: Rico

I teorien så er enn innvandrer.

 

Men mitt syns er at mann faktisk burde skille på adopterte og selve innvandrer.

Anmäl
2009-03-21 07:18 #3 av: Tatsja

Tyvärr så är synsättet i samhället så att om man kommer från annat land, så är man invandrare. Det gör ingen skillnad på om man är adopterad. Jag anser att man är svensk med utländsk härkomst, inte invandrare. Vi är alla lika mycket värda oavsett om vi är svarta, bruna, röda, gula eller vita. Alla är vi människor.

Det många glömt eller inte vet är att forskning visat att människan härstammar från ett stället vid Nilen.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-03-21 19:59 #4 av: Buffaomini

tycker inte man är invandrare. även om nu staten tycker de
fast staten är lite gammalmodig, ibland, i sin tankar och regler etc.

Anmäl
2009-03-22 14:28 #5 av: MoiraIne

Mest verkar det där hänga ihop med den statistiska kontrollen, staten vill ha koll på vilka som är födda här och inte...men varför i allsindar adoptivbarns barn ska räknas som invandrare begriper jag då rakt alls inte?? Särskilt om man haft jobbigt, varit utsatt för mobbing och så pga av att man är adopterad, så vill man ju ge sina barn en chans att slippa det. Och så visar det sig att dom också ses som invandrare...alltså jag blev skitarg...Rynkar på näsan ser inte någon funktion som det kan fylla och tycker det är att inte ge dom samma chans som barn födda av svenskfödda.

Anmäl
2009-03-24 08:11 #6 av: Tatsja

Fast de gör väl skillnad på adopterad och adopterad. Är det inte vilket land de kommer ifrån?

Är det nordiskt land, så räknas de inte som adopterade. Har en vän som adopterade en från Finland och det står svensk i papprerna. Sen adopterade de från Kina och där står det att barnet är ett invandrarbarn som är adopterad av svenska föräldrar.

Tycker det är hemskt.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-03-24 09:53 #7 av: MoiraIne

Va, det visste jag inte...nu blev jag ju ännu argare! Snacka om diskriminering!

Och på tal om diskriminering, varför har adoptivbarn ett personnummer som gör att man kan se att vi är födda i ett annat land? Händer säkert lite nu och då att man blir utsorterad när man söker jobb bara på grund av det...

Anmäl
2009-03-24 10:01 #8 av: giffan

#7 Fast har alla det? Person nr där man kan se att man är född i utlandet?

jag har ett nr som börjar på 90. Men vet flera som har det som är födda i sverige, eller är de inte födda i sverige då?

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2009-03-24 10:42 #9 av: [Wiveka]

Min son adopterades 1989 och han har 74-- . Det året fick alla adopterade som vi mötte dessa 74-- och vi anmälde detta till diskrimineringsombudmannen som fick till svar att detta bara var en ren slumpOskyldig

Dottern är adopterad 1992 och fick ett slumpmässigt nummer.

Anmäl
2009-03-24 11:16 #10 av: MoiraIne

Man har ju ändrat det där personnummersystemet där man kunde se dels om personen var född utomlands och dels se i vilket län man var född om man var född i Sverige. Numera är könet det enda man kan se, alla andra siffror är slumpade. Hur länge det varit så vet jag dock inte, men åtminstone vi som adopterades i slutet av -60 början av -70 har personnummer som är "preparerade", vet inte om det är första eller två första siffrorna.

Men sedan siffrorna började slumpas kommer ju även svenksfödda att kunna ha samma första (eller om det var de två första) som våra "preparerade" nummer, så i sinom tid kommer det inte att spela någon roll. Men än så länge är det ett sådant tidsmässigt glapp, att den som vet om det här kan dra egna slutsatser beroende på åldern.

Skulle vara intressant att forska i...om alla adoptiv under ett visst år får personnummer som börjar på 74-- är ju sannolikheten för slumpen obefintlig. Om dessutom alla adoptivbarn under ett annat år också får samma två första siffror (jag adopterades 1969 och har 94--) så tror jag att diskrimineringsombudsmannen kan ta sig i häcken, ursäkta uttrycket :) Jämför man dom där två så ser det ju ut som att det är andra siffran i numret som är "preparerad" - kanske visar det sig att ALLA adoptivbarn har 4 som andra siffra, och då kan då verkligen diskrimineringsombudsmannen ta sig där bak.

Anmäl
2009-03-24 11:53 #11 av: [Wiveka]

#10 dottern har 33--.

Och jag hade en lång diskussion med DO och han hade verkligen försökt att få ett vettigt svar från SkattemyndighetenRynkar på näsan

Anmäl
2009-03-24 13:11 #12 av: MoiraIne

Det är dottern som adopterades -92?

De var ju isåfall förmodligen efter att reglerna ändrades...

Borde ju gå att få fram, för mig som pluggar juridik...Jag gissar att ett sådant grundläggande förfarande som personnummertilldelning måste vara lagstadgat, det är inget som Skattemyndigheten (eller dessförinnan pastorsämbetet) kan experimentera med hur dom vill, utan det finns säkert bestämmelser om hur det ska gå till. En gissning är att det finns en lag som stadgar grundbestämmelserna och så finns det en särskild förordning som närmare beskriver hur personnummertilldelningen ska gå till (vilket numera alltså ska ske slumpmässigt). Och finns det lag om det så är det inte svårt att få reda på när lagarna ändrats...

Ah, ska kanske försöka hitta nåt om detta...efter jag skrivit ett PM som skulle vart inlämnat i fredags (har ännu inte börjat...det går liksom inte bra för mig kan man säga...).

Anmäl
2009-03-24 15:40 #13 av: [Wiveka]

#12, japp det var dottern. Glömde helt bort att skriva det.

Jag blev bara så himla förbannad 1989 när jag upptäckte detta fenomen med "fyra sista siffror" på alla adopterade. Men vill man föra statistik för hur det går för adoptivbarn så kanske man "måste" särskilja dem på något sättSkrikandes.

Anmäl
2009-03-24 15:47 #14 av: giffan

#13 Men förs det statistik speciellt på adopterade då? Det måste ju kunna göras på annat sätt.

Mina minsta pojkar är tvillingar, där förs det undersökningar och studier, men jag vet inte om det har någe speciellt med sina siffror för det.

Varav den ena är prematur barn, och då förs det speciella undersökningar fram till enviss ålder pga det oxå.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2009-03-24 22:25 #15 av: MoiraIne

men någon särskild statistik på adoptivbarn tror jag inte går att föra med ledning av personnumret...tror vi tillhör samma grupp som andra invandrare på det sättet. Dessutom är statistikföring inte en bra grund för särskiljande - om man tittar på hur diskrimineringsreglerna ser ut så får man bara särskilja om syftet är att uppnå icke-diskriminering (det är det man kallar positiv diskriminering)...

Anmäl
2009-03-25 01:40 #16 av: Chaminda

Nej man ska inte ses som varken invandrare, svensk eller vad det nu än må vara. Man ska ses som individ och inget annat!

Var man kommer ifrån ska givetvis inte spela någon roll... det viktiga är väl ändå vart man är på väg??

Känner som adopterad att man har nog med bekymmer under sin uppväxt. Själv har jag fått fler frågor än jag kunnat svara på och fler slagsmål än jag kan räkna till pga mitt ursprung.

Men på frågan svarar jag att man är det man känner att man är.

Kram Andreas

Anmäl
2009-04-10 20:28 #17 av: eruanna

jag trodde att man var invandrare om man som vuxen "vandrade" in i landet, eller om man har föräldrar eller släkt som är invandrare i landet redan. Vilket innebär att de flesta icke svenskar som är födda i sverige iaf är invandrare.

Av samhället är man en invandrare (spec om man har ett utlänskt utseende), fast man i praktiken egentligen inte är invandrare.

Jag är adopterad från Colombia och jag kan väl säga att i princip alla man träffar som man inte känner antar att man är invandrare. Det kan vara rätt jobbigt, eftersom iallafall jag känner mig hur svensk som helst

Jag träffade en kvinna nyligen på mitt jobb, hon kom från Chile och frågade var jag kom ifrån. Colombia sa jag? Då började hon prata spanska med mig, och jag sa nej jag kan tyvärr inte spanska. Nehe varför inte då? För att jag är adopterad.

Jaha vad synd svarade hon då.....jaha?

Anmäl
2009-04-11 01:40 #18 av: giffan

#17 Ja det där kan ju faktiskt vara lite svårt när man har ett utländskt utseeende. Jag kan tycka det känns svårt, hur man ska fråga eller säga till personer som inte ser svenska ut, Hej är du adopterad, känns inte så bra att gå fram och fråga. Eller, Hej vad bra svenska du pratar, hur länge har du varit i sverige... Så får man till svar, jag är adopterad, har bott i sverige hela mitt liv..

Många tyckte det var coolt att jag kommer från amerika, du måste vara jätte bra på engelska säger många till mig. Och tyvärr måste jag bara svara, nä jag är värdelös på engelska..

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2009-04-12 00:27 #19 av: MoiraIne

jag tycker inte man behöver fråga nåt alls förrän det känns naturligt, det brukar det göra när man lärt känna varann. innan det spelar det väl liksom ingen större roll, då blir det mer att man frågar för att ha nåt att prata om, och som ni säger, det kan faktiskt vara känsligt. Har mött många som "hälsat" bara för att få veta om jag kan svenska...ibland får jag lust att svara nåt som låter riktigt "utländskt", bara för att se hur de skulle reagera då :S

Anmäl
2009-04-12 01:05 #20 av: giffan

#19 Jo fast då jag är mycket intresserade i varifrån folk kommer, antingen de är adopterade eller invandrare, så vill jag så gärna fråga, men törs sällan.

Vet iallafall en jag skulle vilja fråga som jag kan komma på så här på rak arm, men vågar inte.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2009-04-12 02:35 #21 av: MoiraIne

e det nån i din närhet så kommer du väl tids nog känna han/hon tillräckligt bra för att våga fråga...eller?

Anmäl
2009-04-13 12:28 #22 av: giffan

#21 Nä det är inte någon i min närhet, man jag blir så nyfiken Skäms

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2009-04-13 13:52 #23 av: eruanna

Alltså det är inget fel att vara nyfiken och det är väl bara att säga. Jag har varit så nyfiken och velat fråga länge, vilket land kommer du ifrån? Jag får frågan hur ofta som helst var jag kommer ifrån, varför jag inte kan spanska, vad jag heter och vad mitt namn kommer ifrån osv. Allt handlar om HUR man frågar, och hur man säger saker.

Som kvinnan jag träffade på "på jobbet" och hon sa att det är synd att jag var adoptera och inte kunde spanska, eller hon sa det inte rakt ut, men man fattade. Det är ju oftast så att många "tycker synd om" för att man är adopterad. Men man får ta saker med en klackspark med ibland, vissa menar inget illa, de är bara okunniga och inte så vidare smarta.

Märker man däremot att folk uppenbart är elaka, är det en annan femma. Men många är okunniga och då är det bättre att ha en öppen dialog om det. Jag har några nya kompisar i min närhet som har frågat väldigt mkt om adoption, just för att de är nyfikna, vill veta. Men inte på ett elakt sätt, utan för att man kanske inte vet något om det.

Så jag tycker folk ska vara lite mer öppna med och det är inget fel att fråga, bara man gör det på rätt sätt

Sen att man ibland ses som invandrare och folk INTE vågar fråga eller vill fråga, utan de bara antar att man är en invandrare som inte kan svenska bra osv.....det är tråkigt men kommer nog alltid att finnas i ens liv!

Anmäl
2009-07-21 18:42 #24 av: kremerad

Egentligen är det något negativt att vara invandrare då?? Är det så noga ifall man räknas som invandrare. Just ordet invandrare har fått en sådan negativ klang. Tycker man ska se det på ett helt annat sätt. Vi alla är som sagt människor. Jag själv är adopterad och ser mig själv som svensk och det är väl det viktigaste. Dock så är jag väldigt intresserad av korea (därifrån jag kommer) och japan, ja asien generelt. Jag tycker det skulle vara kul att fara dit på en resa någon gång. Kanske inte just för att söka sina rötter utan bara en vanlig semester.

Jag vet att det finns människor som behandlar adopterade på ett dåligt sätt, bara för att man ser annorlunda ut jämfört med den "riktiga svensken". Men så fungerar vi människor tyvärr. Har själv varit med om en del kränkningar pga av mitt utseende. Tog väldigt illa upp men det är sånt man lär sig leva med. Och om man ska säga vad det mest negativa är med att vara adopterad så är det nog alla dessa kränkningar och blickar man får ibland. Men i det stora hela så är det bara positvt att ha fåt den chansen att komma hit.

Var stolta för dem ni är!!

/Korean blood, Swedish heart!

 

 

Anmäl
2009-07-21 23:58 #25 av: giffan

#24 Mycket bra skrivet, håller verkligen med dig.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2009-07-30 17:17 #26 av: LostHorse

Hej på ER!-vilken frisk fläkt,det var härinne!..Man märker verkligen att här finns känslor,ifrån människor med alla olika sorters bakgrunder! Härligt!!

Kunde inte låta bli o snappa upp detta med person-nummer,tyvärr stämmer det att människor tom fått en "kalldusch"..genom att - någon annan!?!..-talat om för dem att deras personnummer tex betyder att de "ej är svenska",eller "ej är födda" på den ort, -de trott!

Fram till -67(skall kolla upp det närmare)var barnets identitet förbunden med person-nummer ! Förr tror jag man fick en 9;a,först i sitt person.nr.-om man tex var invandrad till sverige,men som sagt skall kolla upp detta o lägga ut lite reella fakta som man kan läsa.

Min far är ju invandrare,så jag(fast jag är född i sverige)-var "utländsk medbogare"-fram till -84.(fick reda på det i ett uc-första gången jag sökte lån)

Hade man vetat det..ja,då kanske man sett till o få medborgarskap,lite tidigare-man funderar ju i efterhand på varför lärare tittade lite snett på en ibland,så fort man kom in på "sverige-angelägenheter",Hmmm...de tyckte väl inte det var min rättighet,att uttala mig i den frågan helt enkelt.

Jag har fått höra många gånger;"Men du är ju inte svensk,du-lägg dig inte i det här",..he,he..ja-en del vet knappt vem man är,...men personnummer ,verkar de kollat upp!

Ha det gott,allihopa mvh Lost Horse

Anmäl
2009-07-31 21:37 #27 av: giffan

#26 Ja visst ær det mærkligt att så många vet så mycket om andra!

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl